Trettioåriga kriget
Bok av Dick Harrison
Det första intensiva och blodiga kriget i Europa, var det trettioåriga kriget. Danskar slogs mot tyskar, fransmän slogs mot spanjorer och svenskar slogs mot österrikare. Under de trettio år som kriget pågick strömmade knektar och legosoldater från hela Europa för att mötas i Tyskland. I Dick Harrisons bok får läsaren ta del av trettio år av krig och trettio år av lidande.
I Trettioåriga kriget ger Dick Harrison en översiktlig bild av hela kriget, från fönsterstörtningen i Prag till Westfaliska freden. Trettioåriga kriget var det första europeiska storkriget och många stater var inblandade, så även Sverige.
Boken är välskriven, författaren krånglar inte till språket i onödan. Harrison lyckas också att på få sidor täcka väldigt mycket av kriget. Förutom att skildra hur det gick för kungarna och härförarna så skildras även soldaternas och civilbefolkningens öden.
Speciellt intressant tyckte jag det var att läsa om Gustav Adolfs nytänkande inom krigskonsten, där han utvecklade den taktik Nederländerna använde mot spanjorernas soldater som var uppställda i stora fyrkanter, så kallade tertior.
Det var också intressant att läsa beskrivningen av slaget vid Breitenfeld, som kanske var svenskarnas allra största framgång under kriget och i mångt och mycket låg bakom att Gustav II Adolf kom att kallas "lejonet från Norden"
För de allra flesta svenskar är kanske trettioåriga kriget mest känt för slaget vid Lützen där Gustav II Adolf stupade i dimman. Även det här slaget beskrivs på ett bra sätt utan att fastna i detaljer.
Men det är som sagt inte bara soldaterna och härförarnas öden som skildras för oss utan vi får också ta del av de öden som kunde drabba civilbefolkningen, som bönder och munkar. Detta tycker jag ger boken ett större djup än om vi enbart fått ta del av det rent militärhistoriska förloppet.
Om jag ska ta upp något som kunde ha gjorts bättre så tycker jag att det hade varit trevligt om boken hade haft illustrationer. Speciellt när fältslagen beskrivs hade det varit till hjälp. En kronologi hade också varit till hjälp för att bättre kunna följa allt som hände i kriget.
Trots dessa smärre brister rekommenderas boken varmt till alla som vill ha en välskriven överblick av trettioåriga kriget på svenska.
Boken är välskriven, författaren krånglar inte till språket i onödan. Harrison lyckas också att på få sidor täcka väldigt mycket av kriget. Förutom att skildra hur det gick för kungarna och härförarna så skildras även soldaternas och civilbefolkningens öden.
Speciellt intressant tyckte jag det var att läsa om Gustav Adolfs nytänkande inom krigskonsten, där han utvecklade den taktik Nederländerna använde mot spanjorernas soldater som var uppställda i stora fyrkanter, så kallade tertior.
Det var också intressant att läsa beskrivningen av slaget vid Breitenfeld, som kanske var svenskarnas allra största framgång under kriget och i mångt och mycket låg bakom att Gustav II Adolf kom att kallas "lejonet från Norden"
För de allra flesta svenskar är kanske trettioåriga kriget mest känt för slaget vid Lützen där Gustav II Adolf stupade i dimman. Även det här slaget beskrivs på ett bra sätt utan att fastna i detaljer.
Men det är som sagt inte bara soldaterna och härförarnas öden som skildras för oss utan vi får också ta del av de öden som kunde drabba civilbefolkningen, som bönder och munkar. Detta tycker jag ger boken ett större djup än om vi enbart fått ta del av det rent militärhistoriska förloppet.
Om jag ska ta upp något som kunde ha gjorts bättre så tycker jag att det hade varit trevligt om boken hade haft illustrationer. Speciellt när fältslagen beskrivs hade det varit till hjälp. En kronologi hade också varit till hjälp för att bättre kunna följa allt som hände i kriget.
Trots dessa smärre brister rekommenderas boken varmt till alla som vill ha en välskriven överblick av trettioåriga kriget på svenska.