Bricken får inte strejka, det har hennes pappa Edvin bestämt. Hon vill, för hon har jobbat från tidig morgon och måste få hjälpa till att få patronerna som äger sågverket att få upp ögonen för dem. Endast hjälpsågare och plankbärare, rediga karlar, ska strejka enligt Edvin. Alla de som numera får sämre lön än förra året, fastän stadens sågverk fått tre miljoner kronor av staten.
Jag älskade verkligen att läsa den här boken, så beskrivande miljöer från 1879 i Sundsvall.
Man lever sig in i den tiden och och med människorna i boken och om lilla 11-åriga Bricken som jobbar på Sågverket i Sundsvall. Om Brickens pappa som också arbetar på Sågverket och om Brickens mamma som sköter om hemmet och vid sidan av försörjer sig som tvätterska.
Man får en insyn i hur det var att leva som en Sågverksfamilj på 1800-talet, väldigt intressant bok som beskriver arbetslivet men finns även kärlek och mycket värme i boken och så klart även en del sorg.
,Fantastiskt bra och gripande bok!!
Tycker verkligen att ni ska läsa boken!!
Handling:
Plötsligt är jag infångad av starka armar och nerlyft från stabben. Jag blir så rädd att alla tankar försvinner.
- Nu är det färdigarbetat för idag, säger han som lyfter ner mig.
Jag vill fråga vad han menar, klockan är väl inte ens halv fem, men jag får inte fram ett ord."
Plötsligt är det tyst i Svartvik. Gnisslet, braken och rösterna som hörs dygnets alla timmar utom på söndagarna finns bara inte längre.
Det är tyst i de andra sågverken också, alla Sundsvallstraktens sågverk utom ett.
Brickens pappa låter henne inte vara med och strejka på riktigt, fastän hon vill och fastän hon är en riktig arbeterska, en ströflicka som börjar jobba vid halv sex varje morgon.
Strejken är för vuxna karlar, säger pappa Edvin, den är för plankbärare och hjälpsågare och andra som fått lönen sänkt till under förra årets nivå och inte har råd med mjölk till gröten längre. Trots att sågverken fick tre miljoner från svenska staten.
Pappa, som fick sluta som plankbärare när hans axel sjönk ihop och bli hjälpsågare istället, går till Skarpskyttelägret tillsammans med de andra som strejkar. Nu när de är så många måste väl ändå sågverkspatronerna lyssna på dem!
Vibeke Olssons roman Sågverksungen tar oss med till Svartvik under senvåren 1879, när sågverken runt Sundsvall tystnar och kanonbåtarna kommer. Det är Bricken som berättar, Bricken Eriksson, född i Kalvträsk, snart elva år, ströflicka, kasernbo, sågverksunge, strejkare.
Man lever sig in i den tiden och och med människorna i boken och om lilla 11-åriga Bricken som jobbar på Sågverket i Sundsvall. Om Brickens pappa som också arbetar på Sågverket och om Brickens mamma som sköter om hemmet och vid sidan av försörjer sig som tvätterska.
Man får en insyn i hur det var att leva som en Sågverksfamilj på 1800-talet, väldigt intressant bok som beskriver arbetslivet men finns även kärlek och mycket värme i boken och så klart även en del sorg.
,Fantastiskt bra och gripande bok!!
Tycker verkligen att ni ska läsa boken!!
Handling:
Plötsligt är jag infångad av starka armar och nerlyft från stabben. Jag blir så rädd att alla tankar försvinner.
- Nu är det färdigarbetat för idag, säger han som lyfter ner mig.
Jag vill fråga vad han menar, klockan är väl inte ens halv fem, men jag får inte fram ett ord."
Plötsligt är det tyst i Svartvik. Gnisslet, braken och rösterna som hörs dygnets alla timmar utom på söndagarna finns bara inte längre.
Det är tyst i de andra sågverken också, alla Sundsvallstraktens sågverk utom ett.
Brickens pappa låter henne inte vara med och strejka på riktigt, fastän hon vill och fastän hon är en riktig arbeterska, en ströflicka som börjar jobba vid halv sex varje morgon.
Strejken är för vuxna karlar, säger pappa Edvin, den är för plankbärare och hjälpsågare och andra som fått lönen sänkt till under förra årets nivå och inte har råd med mjölk till gröten längre. Trots att sågverken fick tre miljoner från svenska staten.
Pappa, som fick sluta som plankbärare när hans axel sjönk ihop och bli hjälpsågare istället, går till Skarpskyttelägret tillsammans med de andra som strejkar. Nu när de är så många måste väl ändå sågverkspatronerna lyssna på dem!
Vibeke Olssons roman Sågverksungen tar oss med till Svartvik under senvåren 1879, när sågverken runt Sundsvall tystnar och kanonbåtarna kommer. Det är Bricken som berättar, Bricken Eriksson, född i Kalvträsk, snart elva år, ströflicka, kasernbo, sågverksunge, strejkare.
Ååå. Den var precis så bra som jag hoppades. Så sorgsen, så vacker, så nära. Och språket är som poesi - man upplever lilla sågverkungen Brickens känslor och rädslor. För det är det boken handlar mycket om, de rädslor som finns i en liten flicka i slutet av 1800-talet. Rädslan att förlora de man älskar, de som är en nära. Den rädslan lever kvar, även 200 år senare. Fast jag inte är nån liten sågverksunge.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
"Trängta är som att längta, fast mer.
När man längtar så att det gör ont i kroppen."
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
"Trängta är som att längta, fast mer.
När man längtar så att det gör ont i kroppen."
Sågverksungen är den första av Vibeke Olssons böcker om Bricken från Svartvik. Boken utspelar sig under 1800-talets senare hälft, i norra Sverige. Boken handlar om Bricken Eriksson, som är född i en liten stuga i Kalvträsk, som den yngsta av flera syskon. Dessvärre inträder missväxtåren 1867-1869, och Brickens alla syskon dör av svält. Hennes föräldrar beslutar sig för att fly undan svälten till sågverken vid kusten där det ska finnas arbete. Vid bokens början befinner sig den elvaåriga Bricken med sin mamma och pappa vid sågverket Svartvik utanför Sundsvall.
Arbetsvillkoren är tuffa och bostadsförhållandena dåliga, men för någon som flytt undan den stora svälten blir all mat, även om det bara är gröt med sirapsvatten istället för mjölk, till någonting att vara tacksam för. Bricken lever sitt liv på sågverket och får snart börja arbeta som ströflicka när hon inte går i skolan. Men en dag inträffar någonting som Bricken inte hade kunnat förutse. Sågverket tystnar. Den evigt sjungande maskinen är helt tyst. Arbetarna har gått i strejk. De vill ha bättre arbetsvillkor och löner man kan försörja en familj på. Brickens far är en av de drivande i strejken, och Bricken hamnar mitt i diskussioner om strejkbrytare, organisation och icke-våld.
Vibeke Olsson skildrar genom ett barns självklara ögon den verklighet som människorna vid Sveriges sågverk levde i. För Bricken är det självklart att livet är på det sätt hon lever det, det är självklart att bo en hel familj i ett rum, att tioåringar börjar arbeta och att det inte alltid finns mat så att man kan äta sig mätt. Genom Vibeke Olssons berättelse får man en grundlig lektion i Sveriges arbetarrörelses historia. Man får genom Bricken se och förstå varför arbetare valde att gå ut i strejk.
Jag tycker att Sågverksungen är en mycket läsvärd bok, särskilt om man är intresserad av svensk arbetarrörelses och fackföreningarnas historia. Vibeke Olsson är en fantastisk författare när det kommer till att skildra olika tidsåldrar och att skriva historiska romaner. När man läser hennes böcker förstår man hur det vardagliga livet tedde sig, och hur vanliga människor tänkte och kände. I hennes böcker finns inget förfasande över hur livet är, utan bara ett enkelt konstaterande av omständigheterna sådana som de är.
Jag skulle verkligen rekommendera boken, särskilt om man har ett intresse i historia, och då särskilt svensk arbetarhistoria. Jag skulle däremot inte rekommendera den om man är ute efter någonting enkelt och lättsamt. Boken kan stundtals bli lite långsam, eftersom att stort fokus läggs på inre tankar och känslor. Men om man är villig att ta sig igenom lite text är det en fantastisk berättelse och en underbar skildring av en svunnen tid.
Arbetsvillkoren är tuffa och bostadsförhållandena dåliga, men för någon som flytt undan den stora svälten blir all mat, även om det bara är gröt med sirapsvatten istället för mjölk, till någonting att vara tacksam för. Bricken lever sitt liv på sågverket och får snart börja arbeta som ströflicka när hon inte går i skolan. Men en dag inträffar någonting som Bricken inte hade kunnat förutse. Sågverket tystnar. Den evigt sjungande maskinen är helt tyst. Arbetarna har gått i strejk. De vill ha bättre arbetsvillkor och löner man kan försörja en familj på. Brickens far är en av de drivande i strejken, och Bricken hamnar mitt i diskussioner om strejkbrytare, organisation och icke-våld.
Vibeke Olsson skildrar genom ett barns självklara ögon den verklighet som människorna vid Sveriges sågverk levde i. För Bricken är det självklart att livet är på det sätt hon lever det, det är självklart att bo en hel familj i ett rum, att tioåringar börjar arbeta och att det inte alltid finns mat så att man kan äta sig mätt. Genom Vibeke Olssons berättelse får man en grundlig lektion i Sveriges arbetarrörelses historia. Man får genom Bricken se och förstå varför arbetare valde att gå ut i strejk.
Jag tycker att Sågverksungen är en mycket läsvärd bok, särskilt om man är intresserad av svensk arbetarrörelses och fackföreningarnas historia. Vibeke Olsson är en fantastisk författare när det kommer till att skildra olika tidsåldrar och att skriva historiska romaner. När man läser hennes böcker förstår man hur det vardagliga livet tedde sig, och hur vanliga människor tänkte och kände. I hennes böcker finns inget förfasande över hur livet är, utan bara ett enkelt konstaterande av omständigheterna sådana som de är.
Jag skulle verkligen rekommendera boken, särskilt om man har ett intresse i historia, och då särskilt svensk arbetarhistoria. Jag skulle däremot inte rekommendera den om man är ute efter någonting enkelt och lättsamt. Boken kan stundtals bli lite långsam, eftersom att stort fokus läggs på inre tankar och känslor. Men om man är villig att ta sig igenom lite text är det en fantastisk berättelse och en underbar skildring av en svunnen tid.