Bestraffaren

Bestraffaren är första delen i en trilogi om civilutredaren Hannah Fors, hennes bakgrund som kommer närmare och närmare trots att hon försökt allt för att både glömma och gömma den, och hennes relation med kriminalinspektören Henrietta Rollins.

Trilogin är relativt fristående, men jag skulle ändå föreslå att man läser den i ordning för att verkligen få ordning på allt som händer.

Wästholm skakas av morden på två ungdomar och kriminalinspektör Henrietta Rollins tar hjälp av civilutredaren Hannah Fors för att lösa det som först verkar vara två helt slumpmässiga fall. Hannah börjar nysta i det och hittar saker från långt tillbaka som skulle kunna knyta samman offren, men varför skulle någon vänta i 20 år på hämnd? Dessutom börjar Hannahs eget förflutna komma ikapp henne, och hon försöker till varje pris att dölja något som kan ödelägga både henne och den relation hon har byggt upp med Rollins.

Boken börjar med ett ohyggligt brott som händer 20 år före morden på ungdomarna, och sedan växlar det mellan dåtid och nutid där vi, i dåtid, både får se lite vad som händer ur bestraffarens perspektiv och ur Hannahs. I nutid blir det Hannah och Rollins som är huvudpersoner. Persongalleriet är lagom stort och koncentreras egentligen kring Hannah och Rollins och människorna runt dem, förutom de som förekommer i utredningen. Jag gillar Rollins och hennes burdusa sätt, men samtidigt känns hon så väldigt typisk kriminalinspektör i bokvärlden, bara det att hon är kvinna istället för man. Hannah Fors är intressant som karaktär och visar på både sårbarhet och styrka.

Jag gillade blandningen av att veta säkert vem mördaren var, till att bli högst osäker ju längre tiden gick. Kask klarar av att knyta ihop alla lösa trådar och skriva en spänningsroman som verkligen är spännande men samtidigt introducerar alla de viktiga karaktärerna i serien.

" Den fiktiva kuststaden Wästholm skakas av morden på två tonåringar.
Först verkar morden vara slumpmässiga, men när ytterligare en flicka försvinner och dyker upp svårt skadad står de klart för civilutredaren Hannah Fors och kriminalinspektören Henrietta Rolling att det handlar om en seriemördare.
Hannah upptäcker en koppling mellan offren som går långt bak i tiden - kan mördaren ha väntat i 20 år på att ta ut sin hämd?
Rollins avfärdar teorin men Hannah kan inte släppa det.
Samtidigt konfronteras Hannah med sitt eget mörka förflutna, och hemligheter som hon till varje pris måste dölja"

.

Bestraffaren... den började på ett sätt där jag kände.... denna blir spännande.
Men se blev det långa hopp o det är igentligen inget fel i det men jag hade lite bry att hänga med i svängarna.

Absolut en bra deckare, helt klart.
Jag kommer att ge den en chans till om ett tag och läsa den igen.

Starka karaktärer och fördjupningen i dessa gör att man "lär känna" dom.
Att dölja hemligheter för en nära kollega är nog så svårt och Hannah kämpar febrilt.

Den här var svår att ta sig igenom och den var ganska långtråkig faktiskt.
Egentligen handlar boken inte så mycket om själva morden utan mer om de två huvudkaraktärerna som har en väldigt konstig relation till varandra.
Författaren knyter dock ihop trådarna i slutet på ett himla snyggt sätt och slutet var oväntat. Dock måste ju hela boken hålla samma mått för att förtjäna ett högre betyg. Jag kommer att ge nästa del i serien en chans då slutet överraskade mig.

I Bestraffaren får vi bekanta oss med civilutredaren Hannah Fors som hjälper polis Henrietta Rollins att utreda brott i kuststaden Wästholm. Två tonåringar hittas mördade och när man hittar en tredje svårt skadad så förstår Hannah och Henrietta att det är en seriemördare de letar efter. En mördare som stryper sina offer med ett läderbälte. Hannah hittar en koppling mellan offren som går 20 år tillbaka i tiden, har mördaren planerat detta i alla dessa år? Hannah bär dessutom på hemligheter privat som gör sig påminda då hon börjar känna sig förföljd av människor ur hennes förflutna. Ett förflutet som absolut inte får komma upp till ytan.

Bestraffaren är verkligen en annorlunda och spännande debutbok. Jag hade från början lite svårt att komma in i boken, men den växte hela tiden och när jag var i slutet hade jag svårt att släppa boken. Man får ledtrådar genom hela boken och slutet är definitivt inget jag hade kunnat gissa mig till. Det är upplagt för en fortsättning, som jag ser fram emot att läsa. Det finns verkligen ett gäng färgstarka karaktärer som ska bli intressant att få veta mer om.

Bestraffaren är Pia Kasks debutroman och tillika den första boken om Hannah Fors. Hon är en förmögen kvinna som frilansar som konsult till polisen när det handlar om att utreda mord och andra grova brott (civilutredare). Under bokens gång visar det sig att hon har ett eget mörkt förflutet och hemligheter som hon till varje pris måste dölja. Det gör också att hon har svårt att komma någon nära. På samma sätt har vi läsare svårt att komma henne nära, även om vi förstås får veta mer än hennes omgivning. Den polis som hon mest har kontakt med är kriminalinspektör Henrietta Rollins. Även hon är speciell – hon röker och dricker för mycket och kör inte alltid enligt regelverket. Vi får inte veta så mycket, men jag anar att även hon sitter på en rad hemligheter i sitt privatliv.

Boken utspelar sig i den fiktiva staden Wästholm. Vid inledningen skakas staden av morden på två tonåringar, mord som från början verkar vara slumpmässiga, men snart dyker försvinner ytterligare en flicka och det visar sig att det finns en koppling mellan offren som går långt bak i tiden. Men kan verkligen mördaren vara någon som väntat i hela tjugo år för att ta ut sin hämnd?

Jag har lite svårt att veta vad jag ska skriva, och tycka, om den här boken. Jag har fått bok nummer två i serien, Älskaren, som recensionsexemplar och ville därför läsa den här första boken först eftersom jag gillar att läsa böcker i ordning. Hade det inte varit för att jag kommer att läsa Älskaren så hade jag nog lagt undan och slutat läsa Bestraffaren. Jag kom inte riktigt in i boken förrän i slutet. Jag tror det till stor del beror på att jag inte fastnade för någon av huvudpersonerna, en följd av att jag inte kom dem nära. Det kan också bero på att det var många inblandade och själva mordgåtan hade en ganska långsökt förklaring. Detta är dock en debutbok och även om det finns vissa brister så finns det också en hel del som är positivt.

Karaktärerna är, trots att jag inte kom dem nära, fascinerande. Framförallt Hannah bär på en intressant historia som jag gärna läser mer om i nästa bok. Jag gillar också det faktum att boken handlar om en civilutredare. Jag tror inte polisen i Sverige använder sig av civilutredare riktigt på det här sättet, så det kanske inte är riktigt trovärdigt, men det är ett nytt och intressant grepp när boken kretsar kring någon som har stor insyn i utredningsarbetet men ändå inte är polis. Jag gillar också miljöskildringarna. Wästholm skulle kunna vara vilken mindre stad som helst i Sverige där befolkningstakten minskar i samma takt som arbetstillfällena. Dessutom gillar jag att boken besitter ganska mycket humor och då inte dråplig humor som i många mysdeckare, utan en mer svart humor som berikar berättelsen och skapar en säregen berättarstil som känns nytänkande i deckarträsket. Kapitlen är korta, språket rappt och från mitten av boken skruvas även tempot upp, vilket gör att boken blir snabbläst. Sammanfattningsvis alltså en underhållande deckare som ger mersmak och det ska bli spännande att läsa Älskaren.

Detta är en väldigt spännande och mörk deckare. Den handlar lika mycket om Hannahs liv och hennes förflutna som om mordutredningen. Det tog ett tag innan jag riktigt förstod Hannahs samarbete med polisen. Hon är som en modern privatdetektiv som samarbetar med polisen, men samtidigt är hon friare att inte alltid följa regler. Slutet är väldigt spännande och oförutsägbart och gör att man vill läsa mer och se vad som händer med Hannah. Vilken tur att jag även har andra delen, Älskaren, hemma!