Skuggorna
Bok av Katarina Wennstam
Slår man upp ordet "talionsprincipen" får man veta att det är en juridisk grundsats enligt vilken brottslingen tillfogas lika stor skada som den han åstadkommit. Populärt uttryckt i Andra mosebok: "liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot, bränt för bränt, sår för sår, skråma för skråma". Man kanske kan säga att den fortfarande tillämpas som idé: ju grövre brott, desto längre straff. Men för "skuggorna" är fängelse eller böter inte nog. För dem gäller bränt för bränt, sår för sår. Bokstavligen.I Katarina Wennstams nya roman får vi möta en annorlunda sorts brottslingar. De ser sig mer som rättsinstans. Om en man blivit dömd för ett brott, suttit av sitt straff och kommit ut igen, är det inte säkert att skuggorna tycker att han sonat sin skuld till samhället. För om det är en man som misshandlat eller förgripit sig på en kvinna så står de där och väntar på honom, på att få slå till och tillfoga sår för sår, brännmärke för brännmärke, syra för syra. De är starka, snabba och osynliga, och lika snabbt som de dyker upp ur skuggorna försvinner de igen. Det blir Charlotta Lugns uppgift att spåra och gripa dem. Och försvarsadvokat Shirin Sundin ställs inför ett både moraliskt och juridiskt dilemma: vem är offer och vem är förövare i de här fallen? Skuggorna är en fristående fortsättning på Svikaren och Stenhjärtat, en romansvit om brott som begås mitt ibland oss, av oss själva, och där brottslingarna skyddas av allas våra fördomar och förutfattade meningar.
Sen ett tag tillbaka håller jag på att beta av sambons samling av böcker skrivna av Katarina Wennstam. Varje gång jag tar en ny bok av dessa blir jag så förvånad och fattar inte varför jag inte har läst böckerna tidigare. Nu senast läste jag Skuggorna, en bok som gavs ut 2014.
Temat för den här boken är hämnd. Skuggorna, ett gäng kvinnor, gör den uråldriga ”öga för öga, tand för tand” till ett modernt ”hantverk”. Att kvinnomisshandlare och våldtäktsmän är dömda till fängelse och kanske böter räcker inte. De letar upp dessa män och följer beskrivningen i domslutet av deras misshandel. Sen låter de männen smaka på sin respektive misshandel. Charlotta Lugn får i uppdrag att hitta dessa hämnare. För nyskilda advokaten Shirin Sundin blir saken inte helt enkel. Dilemmat handlar om vem som är offer och vem som är förövare, men det är ett dilemma som är både moraliskt och juridiskt.
Parallellt med hämndaktionerna får läsaren glimtar av de olika hämnarnas bakgrund och skäl till att de hämnas. Allt är mycket otäckt och brutalt, men som vanligt i Katarina Wennstams böcker också väldigt realistiskt och trovärdigt skildrat. Det faktum att hämnarna i boken är kända till förnamn av läsaren, men inte till roller och position förrän i slutet är en riktigt elegant twist.
Författaren skriver korta meningar, ett grepp som gör att handlingen snabbt förs framåt. Språket är direkt. Såväl de korta meningarna som språket är helt rätt för den här typen av bok. Alla författare klarar emellertid inte av det. Katarina Wennstam gör det definitivt.
Mitt omdöme blir det högsta.
Temat för den här boken är hämnd. Skuggorna, ett gäng kvinnor, gör den uråldriga ”öga för öga, tand för tand” till ett modernt ”hantverk”. Att kvinnomisshandlare och våldtäktsmän är dömda till fängelse och kanske böter räcker inte. De letar upp dessa män och följer beskrivningen i domslutet av deras misshandel. Sen låter de männen smaka på sin respektive misshandel. Charlotta Lugn får i uppdrag att hitta dessa hämnare. För nyskilda advokaten Shirin Sundin blir saken inte helt enkel. Dilemmat handlar om vem som är offer och vem som är förövare, men det är ett dilemma som är både moraliskt och juridiskt.
Parallellt med hämndaktionerna får läsaren glimtar av de olika hämnarnas bakgrund och skäl till att de hämnas. Allt är mycket otäckt och brutalt, men som vanligt i Katarina Wennstams böcker också väldigt realistiskt och trovärdigt skildrat. Det faktum att hämnarna i boken är kända till förnamn av läsaren, men inte till roller och position förrän i slutet är en riktigt elegant twist.
Författaren skriver korta meningar, ett grepp som gör att handlingen snabbt förs framåt. Språket är direkt. Såväl de korta meningarna som språket är helt rätt för den här typen av bok. Alla författare klarar emellertid inte av det. Katarina Wennstam gör det definitivt.
Mitt omdöme blir det högsta.