Hamilton Beach

Det var min mamma som introducerade mig för Linda Olssons böcker. Mamma och jag hade sällan samma litterära smak, men här var vi eniga: Linda Olsson skrev underbara böcker! (Eller skriver, för det gör hon fortfarande, trots att mamma inte längre läser. Hon är ju död.) Linda Olsson debuterade som författare sent i livet – hon var ett år äldre än jag. Sedan debuten 2006, samma år min pappa dog, vilket kan ha påverkat min mamma i val av läsning, har hon gett ut ytterligare sex böcker. Nu har jag läst alla.

Helga stänger dörren till ett hus där hon bott och upplevt kärlek. Under sju års tid har hon dagligen gått till Hamilton Beach. Nu gör hon det för sista gången. Helga ska göra en resa, en resa bakåt, för att återuppleva minnen och överleva, en resa genom sorgen. Men först överlämnar hon sitt hus till Wills. Det här är inte bara historien om Helgas kärlek utan även berättelsen om Wills. De båda är nämligen överlevare, trots allt de har gått igenom.

Ibland hoppar handlingen lite för mycket i boken. Berättarperspektiven byts mellan Helgas brev till Peter och Wills pappa Josephs tankar eller dagboksanteckningar. Det är ett grepp som så småningom får sin förklaring, sitt syfte. Miljöer och personer är inte så ingående skildrade. Det behövs inte. Huset Helga lämnar har en själ och i den (och därmed också i huset) har det rymts passionerad kärlek.

Det här är en mycket sorglig bok, men liksom författarens tidigare romaner även en bok som ger en kraft. Kraft att orka fortsätta igenom det svåra. Att överleva när en först inte har en aning om hur det ska gå till.

Mitt omdöme blir det högsta.

Linda Olsson är en av mina favoritförfattare och hon gjorde mig inte besviken nu heller. Ett fantastiskt språk, ljuvliga beskrivningar av platser och hon skriver om relationer på ett gripande sätt. Så smärtsamt och kärleksfullt på många sätt.

Helga drar sakta igen dörren till det hus hon bott i de senaste sju åren. Men innan hon lämnar huset för gott måste hon tillbaka till Hamilton Beach en sista gång. Hon vill ta farväl av den plats som hjälpt henne att överleva den överrumplande häftiga kärlek hon mötte i Paris åtta år tidigare. En kärlek som fick omvälvande konsekvenser i hennes liv.

Jag har inte läst något från författaren innan så det blev en ny upplevelse. Denna bok har ett lugnt tempo med ett underbart vackert språk som flyter på. Berättelsen är stämningsfull, fin och lite sorglig. När jag läser en bok vill jag ha ett tempo, driv och att boken ska ta tag i mig direkt. Trots att denna bok var för mig annorlunda så drogs jag med och blev berörd av boken.

Jag har aldrig läst en så vackert skriven bok som denna. Alla detaljer, alla ord och alla meningar är genomtänkta och placerade på exakt rätt ställe. Redan på första sidan fångade Linda Olsson mig med sitt unika sätt att skriva, det är som att läsa en 246 sidors dikt som bara blir bättre och bättre för varje sida man läser.

Från början är det svårt att förstå vilka relationer som finns och vilket sammanhang som boken är skriven till, men det går snabbt över. Det är nästan som ett pussel, som man löser ju mer man läser och jag fastnade verkligen för det. Hamilton Beach är inte som någon annan bok, visst är handlingen något man läst innan, men Linda Olsson har verkligen skapat något nytt.

Jag kan inte ge en bättre recension om boken än: Den är vacker, unik och helt, helt underbar.