Jag for ner till bror

En otrolig läsupplevelse som inte liknar något jag tidigare läst. Med ett fantastiskt språk skildrar författaren Jana Kippos på många sätt tragiska historia. Första boken i en serie av tre och definitivt läsvärd!

I tisdags hade bokklubben jag är med i vårt första samtal. Vi diskuterade då denna bok. Vi hade delade meningar om den men vi tyckte alla att när man väl började läsa så ville men fortsätta då man önskade få veta vad som skulle hända och även varför karaktärerna är som de är. Språket är speciellt och jag tror att antingen gillar man boken eller så tycker man inte alls om den. Jag tycker den är bra. Historien är mörk och på många sätt tragiskt men ändå på något sätt fascinerande. Jag kommer absolut vilja läsa resterande böcker i serien.
Jag ger boken 4p medan bokklubbens poäng blev 3,25.

Jag blev helt betagen av den här boken (del 1 av 3) som handlar om "riktiga" människor i ett litet samhälle i Norrland om ett grymt och kärvt liv för tvillingsyskonen, svåra ämnen, underbar språkbehandling, vacker. En osentimental skildring av en uppväxt som reds ut och trasslas ihop och den är verkligen både engagerad och jag förundras över att ett krusidullspråk kan säga så mycket. En bok man bara måste läsa!
Författaren har verkligen lyckats med allt!

Det här påminner inte om något jag har läst, och jag funderade från start till slut över om vad jag egentligen tyckte om boken. Det är en mörk berättelse, med en mörk ton. En dysterhet som blir lite kaka på kaka tills man blir nollställd. Men språket drar ändå in en. Vi hoppar från nutid till dåtid och från tankar till verklighet i samma takt som det sker i Janas huvud. Det är en speciell bok och jag är åtminstone tillräckligt intresserad för att planera att läsa uppföljaren!

Minns att när jag läste den i juni tyckte jag att det var en unik läsupplevelse, en spännande historia och ett levande språk. Nu i oktober minns jag i princip ingenting av den, knappt historien, få karaktärer och inte så mycket språkstil heller. Tycker det är intressant att en bok som gjorde stort intryck på mig under läsningen i princip är borta efter några månader.

Men! Med tanke på att jag gillade den starkt under läsningen så får den fortfarande höga poäng från mig och jag är taggad på att läsa uppföljarna. Hur viktigt är det egentligen att komma ihåg storyn av en bok i efterhand?

Detta är verkligen ett original, precis som bokens huvudkaraktärer. Dagdrömmer mig bort till Smirnoffs Smalånger. Som att se på abstrakt konst, finns så mycket att begrunda och fantasin får lov till att flöda fritt. Här blandas melankoli med ett norrländskt lugn. Sällsamt vackert. Samtidigt som allt känns så trasigt och tragiskt. Men tilltalande och njutningsfullt. Den både ruskar om och håller om mig kärleksfullt på en och samma gång

Efter att ha hört oerhört mycket gott om denna titel mycket nyfiken på denna titel. Det är en bok med mycket smärta och elände. Jana kommer hem till sin barndomsby där tvillingbrodern Bror bor. En fruktansvärd barndom avslöjas och Jana hamnar ständigt i destruktiva situationer. Ändå är den svår alla lägga ifrån sig. Läsvärd!

Jag var fast från första sidan, och sträckläste boken! Ett fantastiskt och annorlunda språk, och starka karaktärer som greppar tag i mig som läsare. Rekommenderas verkligen.

Väldigt konstig bok. Annorlunda från allt annat jag läst tidigare, framför allt när det kommer till språket. Historian är gripande och språket kvickt. Dock är handlingen och karaktärerna väldigt tragiska. Gillade det i början men vid mitten av boken blev allt för tragiskt och deppigt för mig. Men overall en väldigt bra bok. Författaren har ett levande och ärligt sätt att skriva på.

Denna bok sträckläste jag - och fast jag är skåning så läste jag på norrländska, miljö o språk är så välformulerat

Jana som tidigare har flytt från sitt barndomshem i Smalånger återvänder, hennes bror håller på att supa ihjäl sig. I Smalånger är allt som vanligt, Jana får höra om den ena tragedin efter den andra. Maria är död, Janas bästa kompis ligger inför döden och alla hemligheter som kommer upp till ytan. Hemligheter som rör Jana och Brors familj. Jana tvingas återuppleva alla hemskheter som hon försökt att förtränga sedan hon blev fri.
-
Jag for ner till bror, en bok som grep tag om mig snabbt och jag var fast. Den kommer att finnas med mig länge. Jag har nog aldrig upplevt sådan ångest och obehag av att läsa en bok tidigare. Misshandel, missbruk och incest. Men samtidigt så är den så fin och vacker på många sätt. Det är inte bara omslaget som är magiskt, språket är både nytt för mig och fantastiskt som gör det lätt att skapa egna bilder under läsningen. Bokens slut lämnade mig med många obesvarade frågor, det finns så mycket mer som jag vill veta. Helt klart en ny favorit hos mig.

Jana åker från Luleå till Smalånger till sin tvillingbror Bror som håller på att dricka sig själv till döds.

Vi möter även en svartögd, harmynt konstnär som inte vill visa Jana sina alster. Varför?

Och Jana skapar ”fyllebataljonen” i lera.

Vad har fått binnikemasken att äta Jana inifrån?

Vem är Maria, som hela Smalånger påverkats av?

Jag hatälskar ALLT med den här boken. Bristen på skiljetecken (ibland får jag läsa om ordet både 2 och 3 ggr för att ”höra” så jag förstår), det otroligt svarta som är så påtagligt och så ofattbart för mig som haft sån ofattbar tur med min uppväxt, hur tydligt jag som hör hondennas röst 😉 och de nya ord jag fått lära mig.

Jag är allergisk mot böcker som inte följer svenska skrivregler. Dessutom hade jag fått intrycket att denna bok skulle vara ganska torr. Allt tydde alltså på att jag inte skulle tycka om boken, men jag är väldigt tacksam för att min bokcirkel valde den så att jag tvingades inse hur felaktiga förutfattade meningar jag hade! Språket är fantastiskt, trots sin säregenhet (och faktiskt tack vare den) och berättelsen är spännande som en deckare.

Bästa jag läst på LÄNGE. Språket, storyn, karaktärerna, hastigheten, allt är precis vad man kan önska sig av en bok. Söker i bokvärlden efter ett skrivspråk som är lika lekande, lika enkelt och ändå träffande. Hittar inget - förrän fortsättningen av denna kommer ut.

Efter att ha hört och läst mycket om boken tänkte jag att jag måste läsa den, trots att jag misstänkte att det inte alls var nått för mig. Men som jag bedrog mig, jag blev fast från första sidan. Karin Smirnoffs sätt att skriva gör att sidorna bara flög i väg. Så snart sista sidan var utläst gick jag och köpte bok nummer två!

Jag hade skyhöga förväntningar på denna bok då den hyllats överallt. Efter ett tag tänkte jag dock ge upp läsningen då jag tyckte att språket var annorlunda och svårläst. När jag väl vant mig vid att texten saknade kommatecken, talstreck och versaler i början på namn (läraren i mig vill ju bara rätta) så var jag fast i historien och kunde inte släppa boken. En stark, gripande och vemodig berättelse som kryper in under huden på mig. Nu väntar jag på del 2 och 3 från biblioteket! Den handlar om Jana Kippo som återvänder till sin barndomsby i Norrbotten och där väntar hennes tvillingbror, gamla vänner och nya bekantskaper. En våldsam berättelse rullas upp om syskonkärlek, utsatthet, incest och mord. Läs den!

En otroligt drabbande handling av en helt unik berättarröst. Sättet Smirnoff använder svenska språket för att göra något helt nytt känns fantastiskt! En av de bästa böcker jag läst! 👌🏼

Detta är en bok att ge sig in i utan att försöka värja sig. Varje kapitel ger en pusselbit till de såriga relationer som Janas klara röst lägger på plats, bit för bit. Som skildring av ett litet västerbottniskt samhälle är boken både vacker, kärleksfull och tröstlös. En fascinerande, välskriven bok som jag hade mycket svårt att släppa.

Jag tänkte länge att "nja, det här är nog inte en bok för mig." Efter att ha läst alla hyllningar om den tog dock nyfikenheten över och jag började läsa. Det är en mycket speciell bok som inte liknar någon annan jag läst och jag är tagen! Den är fantastisk på så många sätt. Språket är som om berättaren befinner sig utanför kroppen; sakligt och beskrivande, utan uttryck för känslor, som om de inte får komma fram. Ingen klagan, bara en berättelse om ett liv fullt med svårigheter. En mycket fin läsupplevelse om mörka ämnen, men också en bok som väver in hoppet och beskrivning av kärleken som aldrig avtar. Jag rekommenderar den varmt. Den är unik!

Fantastisk bok om Jana och hennes bror med passande namnet, bror ÄLSKAR Karins sätt att skriva. Korta och koncisa meningar gör att sidorna flyger och det är nästan som att se en film. Språket tar lite tid att vänja sig vid, inga skiljetecken i meningar och namn mitt i mening skrivs med små bokstäver, så jag måste erkänna att jag var något skeptisk till en början men efter några kapitel så vänjer man sig! Läs!

Hela denna serien är helt otroligt skriven. Smirnoff har en förmåga att skriva så att läsaren inte kan låta bli att slukas med i berättelsen. Hon får läsaren att känna vad hon förmedlar. Vissa sidor skapar känsla av obehag, andra av rent äckel som känns nästan fysiskt i läsaren. Jag rekommenderar denna bok och hela serien varmt. Den stillsamma dramatiken påminner om den i Väggen av Marlen Haushofer.

Jana Kippo återvänder till sina barndomstrakter i fiktiva Smalånger i Västerbotten. Hennes tvillingbror Bror bor fortfarande kvar på gården där de båda växte upp. Brodern är på glid efter en skilsmässa och ägnar sig åt ett intensivt alkoholmissbruk. Alkoholen är viktig för flera av männen i Smalånger, då som nu. Jana har varit borta länge, ändå vet alla i byn vem hon är. När hon tar ett jobb på hemtjänsten återser hon flera gamla bekanta, t.ex. föräldrar till skolkamrater och en dödssjuk bästa vän.

Människorna i Smalåker bär alla på en pusselbit till Janas liv, och sakta men säkert rullas en hemsk historia från barndomen upp. Det står också klart att flera personer fortsatt att påverka Janas liv, även efter att hon flyttat från Smalåker.

Det är en våldsam berättelse om syskonkärlek, utsatthet, incest och mord. Bit för bit, likt en thriller, avslöjas grymma övergrepp i syskonens barndom. Samtidigt finns det mysterier i nutid, som mot slutet av berättelsen får sin förklaring. Den skickliga dramaturgin gör det omöjligt för läsaren att lägga ifrån sig boken. Även om historien innehåller mycket elände finns det också glimtar av kärlek och hopp. Karin Smirnoffs egenartade sätt att skriva, utan versaler, skiljetecken och pratminus ger närvaro och färg till berättelsen.