Ljusets dotter
Bok av Elisabet Nemert
Det är sent 1700-tal och Edsbergs slott i Sollentuna utanför Stockholm sjuder av liv. På ladugårdsplanen samlas drängarna och traktens torpare för att tilldelas dagens arbetsuppgifter, fiskare lägger ut sina nät på Edsvikens vatten, i köket styr kokerskan över en rad pigor och från slottets salar hörs glada röster.
Marias far är förman på Edsberg. Han är fruktad och våldsam. Oftast är det hustrun, en kuvad och uppgiven kvinna, som får känna på hans knytnävar, men även Maria och hennes bröder råkar illa ut. Faderns uppfostringsmetoder har gett Maria en höftskada och hennes haltande gång och bortkomna sätt är ständigt föremål för traktens skämt och jämnårigas trakasserier. Skammen och hjälplösheten över det som sker i hemmet har ytterligare ökat hennes ensamhet och plåga.
Marias enda riktiga glädjeämne är musiken, att lyssna till den mäktiga orgeln under söndagens gudstjänst och spelmannens sprittande toner på logdanserna. I sällskap med musiken glömmer hon sina sorger och i hemlighet spelar hon på morfaderns fiol.
En kväll är spelmannen sjuk och de danslystna edsbergarna står utan musik. Maria tar fiolen och stråken och de överraskade åhörarna tror inte sina öron när de hör polka, schottis, hambo och vals ljuda under hennes fingrar. Dold bakom klungan av människor lyssnar en av samtidens mest framgångsrika musiker och det kommer att föra Maria till Stockholm och Gustav III:s hov.
Men när den unga prästen Johan Stjärna tillträder en tjänst i Sollentuna tar hennes liv än en gång en ny vändning.
Jag blev väldigt överraskad över att boken var så bra, eftersom det var en helt ny författare för mig.
Hade aldrig hört talas om Elisabet Nemert. Dessutom gillade jag omslaget väldigt mycket! :)
Boken kom i min ägo när jag fick den av en arbetskompis som hade läst ut den, hon sa "Läs den, den är jättebra!" och eftersom jag gillade omslaget väldigt mycket så blev det att jag började läsa den så fort jag hade läst ut boken som jag höll på med, dessutom är det alltid kul och intressant med en författare som man aldrig läst något av förut.
Ljusets dotter av Elisabet Nemert är skriven i en historisk miljö och man lär sig även lite svensk historia samtidigt som handlingen i hennes roman är väldigt spännande!
Handlingen i boken utspelar sig på sent 1700-tal och det handlar främst om huvudpersonen Maria som lever ett hårt liv med misshandel från sin far, som även misshandlar Marias mamma. Misshandeln har lett till en skadad höft för Maria vilket gör att hon har en haltande gång som gör att hon blir mobbad och trakasserad av de andra i hennes egen ålder.
Hon är mycket ensam. Hennes enda glädjeämne är musiken.
I sällskap med musiken glömmer hon sina sorger och spelar i hemlighet på sin morfars fiol. En dag är spelmannen sjuk och de danslystna edsbergarna står utan musik. Maria tar stråken och spelar och åhörarna tror inte sina öron. Dold bakom klungan av människor står en av den tidens mest lysande musiker och lyssnar och han kommer att föra Maria till Stockholm.
Ja, den spännande fortsättningen få ni läsa själva! :) Men boken var mycket gripande med väldigt bra person beskrivningar och den historiska miljön gjorde att jag bara vill slänga mig in i nästa bok av Elisabet Nemert!
Hade aldrig hört talas om Elisabet Nemert. Dessutom gillade jag omslaget väldigt mycket! :)
Boken kom i min ägo när jag fick den av en arbetskompis som hade läst ut den, hon sa "Läs den, den är jättebra!" och eftersom jag gillade omslaget väldigt mycket så blev det att jag började läsa den så fort jag hade läst ut boken som jag höll på med, dessutom är det alltid kul och intressant med en författare som man aldrig läst något av förut.
Ljusets dotter av Elisabet Nemert är skriven i en historisk miljö och man lär sig även lite svensk historia samtidigt som handlingen i hennes roman är väldigt spännande!
Handlingen i boken utspelar sig på sent 1700-tal och det handlar främst om huvudpersonen Maria som lever ett hårt liv med misshandel från sin far, som även misshandlar Marias mamma. Misshandeln har lett till en skadad höft för Maria vilket gör att hon har en haltande gång som gör att hon blir mobbad och trakasserad av de andra i hennes egen ålder.
Hon är mycket ensam. Hennes enda glädjeämne är musiken.
I sällskap med musiken glömmer hon sina sorger och spelar i hemlighet på sin morfars fiol. En dag är spelmannen sjuk och de danslystna edsbergarna står utan musik. Maria tar stråken och spelar och åhörarna tror inte sina öron. Dold bakom klungan av människor står en av den tidens mest lysande musiker och lyssnar och han kommer att föra Maria till Stockholm.
Ja, den spännande fortsättningen få ni läsa själva! :) Men boken var mycket gripande med väldigt bra person beskrivningar och den historiska miljön gjorde att jag bara vill slänga mig in i nästa bok av Elisabet Nemert!