En mors bekännelse

Olivia och David ser utifrån ut att vara det perfekta paret och när dottern Zoe föds är lyckan total. Men bakom fasaden har Olivia blåmärken på kroppen som hon döljer för sin omgivning. Davids mamma Ivy står framförallt David väldigt nära och är stundtals svartsjuk på sin sonhustru så när hon ser Olivias blåmärken vägrar så blundar hon för verkligheten. När David tar sitt liv slås båda kvinnornas liv i splittror, Olivia ska nu anpassa sig till sitt nya liv….

Har tidigare läst flera böcker av Kelly Rimmer och jag är verkligen såld på hennes böcker, hon har ett sätt att skriva som får mig i alla fall att fastna och dras med i de olika historierna. Till en början hade jag lite svårt att komma in i boken men när jag väl kom in i boken så kunde jag inte släppa den, jag sträck lyssnade. Boken är skriven från de två olika kvinnornas perspektiv Olivia och från Davids mamma Ivy, så kapitlena varvar mellan dessa två kvinnor historia. Denna roman handlar om relationer, sorg, hopp, kärlek, tragedi och hemligheter med oväntade tvister och den var gripande och berörde mig starkt.

En mycket gripande och otäck berättelse om mödrars kärlek, besatthet och kvinnomisshandel.

Vi får följa Olivias berättelse i nutid och hennes svärmor Ivys berättelse från när hennes son David föddes och till nutid i vartannat kapitel var.

Olivia utsattes för både psykisk och fysisk misshandel av sin man i många år.
Något som svärmodern blundat för i alla år, inte skulle väl hennes perfekta son göra någon illa.

Till slut i boken får vi veta den otäcka och hemska sanningen om Davids tragedi.

En mycket stark bok, vart går gränsen för en mors kärlek till sitt barn. Rekommenderas!

Kelly Rimmers En mors bekännelse (72/100). En mors bekännelse överskred mina förväntningar. Jag hade först svårt att komma in i den men när jag väl gjort det kunde jag inte lägga den ifrån mig. Vändningen mot slutet hade jag inte alls förutsett. Jag gillar böcker som skiftar perspektiv varannat kapitel, så att man får ta del av två helt skilda perspektiv av samma händelser. I denna berättelse skiljer sig huvudpersonerna Olivia och Ivy åt väldigt mycket, två kvinnor drabbade av samma tragedi men på helt skilda sätt. En mors bekännelse får 4/5 av mig.

En mors bekännelse (originaltitel A mother's confession) är en roman från 2016 skriven av den australiska författaren Kelly Rimmer, tidigare känd för den bästsäljande romanen Jag utan dig.

I boken får vi följa de två kvinnorna Olivia och Ivy, båda mödrar och tätt sammanbundna med en man vid namn David, Olivia som hans fru och Ivy som hans mor.

Berättelsen börjar ett par veckor efter Davids självmord, och Olivia är just på väg att börja återuppbygga sitt liv med dottern Zoe. Olivia refererar till dagen för Davids självmord som "Tragedin", men just denna tragedi är också hennes utväg ur ett äktenskap där hon isolerades, kontrollerades och misshandlades och en chans att återta sitt eget liv. Det är dock inte det enklaste i en liten stad som Milton Falls, där alla vet vem hon är och vad hon varit med om, och Olivia börjar märka att vissa beter sig underligt omkring henne.

Samtidigt kämpar Ivy med förlusten av sin son, men också med att bortförklara och rationalisera allt som hände fram till Tragedin. Ur Ivys perspektiv är David nämligen den perfekte sonen och maken som aldrig skulle göra en fluga förnär, och skulle han göra det var det inte hans fel.

Vartannat kapitel har Olivia som berättare och utspelar sig i nutid, vartannat följer Davids uppväxt från Ivys perspektiv. Att ha två olika berättarperspektiv ger romanen ett extra djup och låter författaren utforska olika synvinklar på berättelsen och framförallt på karaktären David. Ivy har en väldigt idealiserad bild av sin son, medan Olivia såg honom för den han faktiskt var, men har sina egna blinda fläckar angående annat. Olivia är en karaktär som är lätt att sympatisera med och heja på när hon sakta men säkert börjar återta sitt och dotterns liv. Ivy är betydligt mer osympatisk, men också realistisk och en smula tragisk då hon i trettiosju år levt helt genom sin roll som mor och inte kan förlika sig med tanken på att han är mindre än perfekt.

På den negativa sidan förefaller flera av karaktärerna en smula endimensionella, inklusive Ivy, trots att en stor del av romanen har henne som berättarperson. Det förefaller uppenbart att Olivia är den verkliga huvudpersonen och att Ivys kapitel främst är där för att vara en motpol mot Olivias samt ge en bild av Davids uppväxt. Dessa kapitel blir också i längden en smula enformiga, och hade med fördel kunnat ersättas av kapitel från andra karaktärers perspektiv, exempelvis Davids pappa, Olivias föräldrar eller hennes bästa vän Sebastian.

Boken rekommenderas för personer i äldre tonåren och uppåt som vill läsa något mörkt och tragiskt men också hoppfullt.