Någonstans brister himlen
Bok av Erika Olofsson Liljedahl
»En debut att falla pladask för ... en stark skildring ... Det är poetiskt och det är vackert.« Corren
»Ibland dyker det upp överraskande guldkorn i den massiva bokfloden. Som en skimrande historisk roman av debuterande 34-årig bibliotekarie i Lund.« Magasinet Tara
»Tänk att någon kan skriva så här underbart!« Sladdertackans bokblogg
»En fantastisk läsupplevelse ... går rakt in i hjärtat.« Kulturkollo
»Jag bara älskar den här boken, från första till sista sidan ... Detta kan nog bli årets bästa.« Bloggen Ylva kort och gott
Bohuslän, sent 1920-tal. Trettonårige Elis och hans familj lever ett hårt och enkelt liv som fiskare. Arbetet är slitigt och dagarna förutsägbara. När Elis äldre syster en dag försvinner uppdagas också en mörk familjehemlighet.
Elis hela värld rämnar, och han tar ett drastiskt beslut. Han plockar på sig familjens få slantar och lämnar barndomens saltstänkta klippor bakom sig.
Någonstans brister himlen är både ett tätt familjedrama och en gripande uppväxtskildring. Men det är också en berättelse om ett Sverige i förändring, om framtidstro och modernisering, och om dem som hamnar på efterkälken.
Erika Olofsson Liljedahl är bibliotekarie och har studerat vid Lunds författarskola. Detta är hennes imponerande debutroman.
Dan efter Alla hjärtans dag 2017 hittade jag en bok i postboxen med en hälsning från Historiska Media. Det var, enligt följebrevet, en förhandsutgåva av Erika Olofsson Liljedahls debutroman Någonstans brister himlen. Boken hade alltså ännu inte kommit ut i sin slutgiltiga form när den hamnade hos mig. På försättsbladet reserverar sig förlaget för eventuella ändringar och korrekturfel i denna, enligt baksidestexten, imponerande debutroman.
Den nästan 14-årige Elis är bokens centralfigur. Elis lever med sina föräldrar och sin syster Signe i Bohuslän där han och fadern är fiskare. En dag försvinner plötsligt Signe utan att Elis får veta varför. Först. Så småningom uppdagas hemligheter i familjen. Elis ger sig då iväg för att leta rätt på Signe och ta med henne tillbaka hem.
Ganska omgående funderar jag över målgruppen för boken. Jag får en känsla av att den är skriven för en yngre läsare än jag själv. Och när jag googlar på författaren finner jag att detta må vara hennes debutroman, men hon har tidigare debuterat som barnboksförfattare. Språket är enkelt och boken är lättläst. Jag tycker mycket om bokens titel, men blir sen faktiskt lite besviken – jag tycker inte att titel och roman hör riktigt ihop. Vidare fängslas jag inte av karaktärsbeskrivningarna. Människorna i boken får inte liv i mina ögon, mer än möjligen de äldre herrarna som porträtteras. Dessvärre faller även porträttet av Einar – av det skälet att tråden Einar bara… tappas. Varför ha med karaktären om den inte har nån viktig roll i eller betydelse för själva berättelsen? En annan tappad tråd är pojken Arvid. Vad hände med honom, undrar jag?
Jag funderar mycket på skildringen av tiden och miljön och tänker att det inte känns helt realistiskt att en 14-åring som Elis bara kan gå sysslolös i familjen han besöker. Vidare är han rätt oförskämd mot vissa, ödmjuk och barnslig i kontakterna mot andra. Vågade en tonåring vara just oförskämd mot vuxna på 1920-talet?
Nåt enstaka korrekturfel hittar jag och nån irriterande upprepning (ordval) i ett stycke, men jag har inte nåt stort att anmärka på. Det är som sagt en ganska lättläst bok. Och kanske är det just detta som får mig att haka upp mig på att förlaget kallar boken imponerande på baksidan. Lite lurad känner jag mig också eftersom detta ju inte är nån författardebut i egentlig mening.
Det här är inte alls nån dålig bok, men jag tror nog att författaren ska fortsätta skriva för yngre och inte skriva för vuxna. En yngre läsare än jag med ett intresse för ett svunnet Sverige får med all säkerhet stort nöje av den här boken.
Mitt omdöme blir medel.
Den nästan 14-årige Elis är bokens centralfigur. Elis lever med sina föräldrar och sin syster Signe i Bohuslän där han och fadern är fiskare. En dag försvinner plötsligt Signe utan att Elis får veta varför. Först. Så småningom uppdagas hemligheter i familjen. Elis ger sig då iväg för att leta rätt på Signe och ta med henne tillbaka hem.
Ganska omgående funderar jag över målgruppen för boken. Jag får en känsla av att den är skriven för en yngre läsare än jag själv. Och när jag googlar på författaren finner jag att detta må vara hennes debutroman, men hon har tidigare debuterat som barnboksförfattare. Språket är enkelt och boken är lättläst. Jag tycker mycket om bokens titel, men blir sen faktiskt lite besviken – jag tycker inte att titel och roman hör riktigt ihop. Vidare fängslas jag inte av karaktärsbeskrivningarna. Människorna i boken får inte liv i mina ögon, mer än möjligen de äldre herrarna som porträtteras. Dessvärre faller även porträttet av Einar – av det skälet att tråden Einar bara… tappas. Varför ha med karaktären om den inte har nån viktig roll i eller betydelse för själva berättelsen? En annan tappad tråd är pojken Arvid. Vad hände med honom, undrar jag?
Jag funderar mycket på skildringen av tiden och miljön och tänker att det inte känns helt realistiskt att en 14-åring som Elis bara kan gå sysslolös i familjen han besöker. Vidare är han rätt oförskämd mot vissa, ödmjuk och barnslig i kontakterna mot andra. Vågade en tonåring vara just oförskämd mot vuxna på 1920-talet?
Nåt enstaka korrekturfel hittar jag och nån irriterande upprepning (ordval) i ett stycke, men jag har inte nåt stort att anmärka på. Det är som sagt en ganska lättläst bok. Och kanske är det just detta som får mig att haka upp mig på att förlaget kallar boken imponerande på baksidan. Lite lurad känner jag mig också eftersom detta ju inte är nån författardebut i egentlig mening.
Det här är inte alls nån dålig bok, men jag tror nog att författaren ska fortsätta skriva för yngre och inte skriva för vuxna. En yngre läsare än jag med ett intresse för ett svunnet Sverige får med all säkerhet stort nöje av den här boken.
Mitt omdöme blir medel.
Jag blir så otroligt glad när en boks vackra yttre speglar hur bra innehåll det är. Jag hann bara ett par sidor in i boken innan jag förstod vilken pärla Någonstans brister himlen är.
Miljöbeskrivningarna av fisket och Bohuslän var det första som fångade mig. Jag kunde höra måsarna och känna de hala fiskarna. Jag kunde känna lukten av sälta.
Sedan så blir jag fångad av trettinårige Elis kärlek till sin storasyster, som försvunnit, samt tagen av mammans död. Jag hänger med på Elis färd för att hitta sin syster och ser en gången tid genom hans ögon. En fascinerande beskrivning av 1920-talet.
När jag slår ihop boken tänker jag att vad än Erika Olofsson Liljedahl skildrar, så gör hon det på milt och vackert sätt. Det är en gåva att få läsa den.
Miljöbeskrivningarna av fisket och Bohuslän var det första som fångade mig. Jag kunde höra måsarna och känna de hala fiskarna. Jag kunde känna lukten av sälta.
Sedan så blir jag fångad av trettinårige Elis kärlek till sin storasyster, som försvunnit, samt tagen av mammans död. Jag hänger med på Elis färd för att hitta sin syster och ser en gången tid genom hans ögon. En fascinerande beskrivning av 1920-talet.
När jag slår ihop boken tänker jag att vad än Erika Olofsson Liljedahl skildrar, så gör hon det på milt och vackert sätt. Det är en gåva att få läsa den.