Döden är inte nog
Bok av David Ericsson
Sven är i tjugoårsåldern och har brutit upp från sin familj. Nu lever han på att köra ut tidningar. En dag försöker han sno ett par herrmagasin från Pressbyrån, men blir påkommen av tjejen i kassan. Hon heter Annie.
Sven och Annie dras till varandra och inleder ett intensivt förhållande. På många sätt är de varandras motsatser. Han är en vanlig arbetare - hon är en kreativ våghals. Han är uppväxt i en medelklassfamilj och hon i ett flummigt kollektiv. Under ytan döljer sig händelser från Annies förflutna. Händelser som snart ska göra att hennes liv tar en dramatisk vändning...
"Döden är inte nog" är en verklighetsnära skildring av livet som ung i 1980-talets Stockholm.
David Ericsson, född 1958, är en svensk författare från Stockholm. Döden är inte nog är hans sjätte bok. Han frilansar även med reportage, krönikor och recensioner i tidningar som DN och Transportarbetaren.
Sven bor på södermalm i Stockholm. Det är början av 1980-talet och Sven är i tjugoårsåldern.
Sven har brutit upp från sin medelklassfamilj ch fördröjer sig på att köra ut tidningar. När han försöker sno ett par Lektyr blir han påkommen av Annie som jobbar i kiosken.
& här börjar en komplicerad historia mellan de båda.
Om Sven skulle beskrivas som vanlig, så är Annie motsatsen, en speciell tjej som gör udda saker.
Ibland är hon till och med våldsam både mot sig själv och andra.
Ändå verkar ödet förra dem samman
Stundtals är jag helt hänförd av Ericssons sätt att beskriva saker, hans sätt att beskriva arbetet & livet på 80 talet fick mig stundtals att känna att jag var där. Jag gillar att han får en relativt rak & enkel historia att bli så pass levande. I stora drag så gillar jag boken, men där är ändå något som skaver.
Om det beror på att jag kände mig lite lurad på slutet? ja kanske, men här är många frågetecken som inte rätas ut
Sven har brutit upp från sin medelklassfamilj ch fördröjer sig på att köra ut tidningar. När han försöker sno ett par Lektyr blir han påkommen av Annie som jobbar i kiosken.
& här börjar en komplicerad historia mellan de båda.
Om Sven skulle beskrivas som vanlig, så är Annie motsatsen, en speciell tjej som gör udda saker.
Ibland är hon till och med våldsam både mot sig själv och andra.
Ändå verkar ödet förra dem samman
Stundtals är jag helt hänförd av Ericssons sätt att beskriva saker, hans sätt att beskriva arbetet & livet på 80 talet fick mig stundtals att känna att jag var där. Jag gillar att han får en relativt rak & enkel historia att bli så pass levande. I stora drag så gillar jag boken, men där är ändå något som skaver.
Om det beror på att jag kände mig lite lurad på slutet? ja kanske, men här är många frågetecken som inte rätas ut