Tills bara aska återstår
Bok av Lisa Bjurwald
Stockholm, våren 2016. Rebecka Born har fått chansen att göra karriär som specialpolis inom Sektionen för särskilda hot (SSH), en elitgrupp som bekämpar terrorism och organiserad brottslighet. Hennes första fall: Att utreda de mystiska morden på två kvinnor som hittats stympade och brända vid Klarälven. Väl på plats i Värmland ställs Rebecka inför en helt ny typ av hot, ett hot som inte låter sig betvingas med vanliga polismetoder. Vad har hänt de unga kvinnorna? Har en seriemördare börjat staka ut sina jaktmarker? En skräckslagen tonårsflicka hålls inlagd på Karlstads psykiatriska klinik och vågar bara öppna upp sig bit för bit. Sitter hon på nyckeln till morden? Medan Rebecka famlar i mörkret och misstänker att hon motarbetas av lokalpolisen börjar hennes egna demoner väckas till liv. En traumatisk händelse i tonåren har satt djupa spår. Nu hotas hennes karriär såväl som hennes psykiska stabilitet.
Detta är den första boken om Rebecka Born
Lisa Bjurwald (f. 1978) är en prisbelönt journalist, föreläsare, författare och internationellt anlitad expert på främlingsfientlighet vars reportageböcker om Europas extremhöger har översatts till flera språk.
Fem spänn… Det är vad jag betalade second hand för Lisa Bjurwalds kriminalroman Tills bara aska återstår i pocketutgåva. Uppenbarligen har jag missat författaren. Glad blev jag då för att jag hittade den första boken i serien om Rebecka Born – för en sån ringa penning dessutom. Deckarläsning ägnar jag mig gärna åt även om jag tycker att det än mer hör till sommaren.
Början av boken har lite olika ingångar, från olika karaktärers perspektiv, men det som rullar igång berättelsen som sådan är när två stympade och brända kvinnokroppar hittas utanför Karlstad. Uppenbarligen handlar det om mord. Märkligt nog har ingen anmält nån kvinna som saknad… Rebecka Born är polis i Stockholm i en specialstyrka och kommer ursprungligen från Karlstad. Hon får i uppdrag att ta itu med fallet. Rebeckas gamla släktgård är numera flyktingboende och gården väcker obehagliga minnen till liv. Utöver det motarbetas hon av lokalpolisen – och hotas anonymt. Och vad har den skräckslagna unga kvinnan på psyket för roll i det hela?
Författaren är journalist och har skrivit flera reportageböcker. Det här är emellertid hennes skönlitterära debut och den gjorde hon 2016. Efter det har ytterligare en del i serien kommit ut. Ganska snart inser jag att det här är en deckare med väldigt realistiska och högaktuella inslag. Liksom i författarens reportageböcker är huvudtemat högerextremism. Det torde göra att boken nått en viss framgång, så det är märkligt att jag har missat den. Det kan ha att göra med att den mest lyfts fram som ljudbok – såna läser inte jag. Bland annat var boken nominerad till Stora Ljudbokspriset 2016.
Men vad tycker jag då? Inledningen är minst sagt rörig med de olika ingångarna. När Rebecka Born kommer i fokus får jag mer ordning på berättelsen. Huvudpersonen är emellertid lite av en stereotyp i nutida deckare: kvinnlig polis, psykiska problem, obehagliga händelser bakåt i tiden, missbruk (här ett uns sexmissbruk) och så vidare. Nä, Rebecka Born sticker inte precis ut. Inte heller gör huvudtemat det idag: främlingsfientlighet och högerextremism. Men det är en obehaglig och spännande historia som rullas upp. Det som är mest obehagligt är att det skulle kunna ha hänt – det händer! – i verkligheten. Den biten lyckas författaren mycket bra med. Men… jag tror att den här boken faktiskt är bäst som just ljudbok.
Boken har sannerligen fått varierande recensioner. Jag har som vanligt inte läst sånt innan jag har läst boken, men jag har sett omdömen i form av stjärnor. En del har gett boken en enda stjärna, medan andra har gett den fyra av fem.
Mitt omdöme blir medel och tre stjärnor. Ett hett och engagerande ämne, ändå saknar jag deckarrafflandet.
Början av boken har lite olika ingångar, från olika karaktärers perspektiv, men det som rullar igång berättelsen som sådan är när två stympade och brända kvinnokroppar hittas utanför Karlstad. Uppenbarligen handlar det om mord. Märkligt nog har ingen anmält nån kvinna som saknad… Rebecka Born är polis i Stockholm i en specialstyrka och kommer ursprungligen från Karlstad. Hon får i uppdrag att ta itu med fallet. Rebeckas gamla släktgård är numera flyktingboende och gården väcker obehagliga minnen till liv. Utöver det motarbetas hon av lokalpolisen – och hotas anonymt. Och vad har den skräckslagna unga kvinnan på psyket för roll i det hela?
Författaren är journalist och har skrivit flera reportageböcker. Det här är emellertid hennes skönlitterära debut och den gjorde hon 2016. Efter det har ytterligare en del i serien kommit ut. Ganska snart inser jag att det här är en deckare med väldigt realistiska och högaktuella inslag. Liksom i författarens reportageböcker är huvudtemat högerextremism. Det torde göra att boken nått en viss framgång, så det är märkligt att jag har missat den. Det kan ha att göra med att den mest lyfts fram som ljudbok – såna läser inte jag. Bland annat var boken nominerad till Stora Ljudbokspriset 2016.
Men vad tycker jag då? Inledningen är minst sagt rörig med de olika ingångarna. När Rebecka Born kommer i fokus får jag mer ordning på berättelsen. Huvudpersonen är emellertid lite av en stereotyp i nutida deckare: kvinnlig polis, psykiska problem, obehagliga händelser bakåt i tiden, missbruk (här ett uns sexmissbruk) och så vidare. Nä, Rebecka Born sticker inte precis ut. Inte heller gör huvudtemat det idag: främlingsfientlighet och högerextremism. Men det är en obehaglig och spännande historia som rullas upp. Det som är mest obehagligt är att det skulle kunna ha hänt – det händer! – i verkligheten. Den biten lyckas författaren mycket bra med. Men… jag tror att den här boken faktiskt är bäst som just ljudbok.
Boken har sannerligen fått varierande recensioner. Jag har som vanligt inte läst sånt innan jag har läst boken, men jag har sett omdömen i form av stjärnor. En del har gett boken en enda stjärna, medan andra har gett den fyra av fem.
Mitt omdöme blir medel och tre stjärnor. Ett hett och engagerande ämne, ändå saknar jag deckarrafflandet.