Glöm mig

Glöm mig av Alex Schulman.
En självbiografisk bok om Alex uppväxt med sina bröder och alkoholiserade mor.
En barndom präglad av den stora hemligheten att mamma drack för mycket. Men även ljusa minnen av stulna stunder ensam med sin mamma då ingenting eller någon påverkade deras helhet tillsammans.
Att berätta så öppet om missbruk inom familjen, om den egna smärtan och maktlösheten är starkt gjort av Alex.
Att vara en profil i det svenska samhället och öppna dörrarna för alla och envar är modigt. Men också bra, bra att visa att alkoholism är jäkulskt svårt oavsett vem som drabbas.

Alex Schulmans bok Glöm mig har fokus på författarens mamma Lisette Schulman, men handlar åter om
författarens rätt (!) dysfunktionella familj. Mamman Lisette Schulman börjar tidigt att dricka för mycket. Det är inget man talar om i familjen, men det finns där och det påverkar alla. Boken inleds med en scen där den vuxne Alex tillsammans med sin bror ska åka för att hämta mamma från deras lantställe och försöka få in henne på en avvänjningsklinik för alkoholister. Genom boken får jag som läsare följa hur mammans alkoholmissbruk sätter skräck i Alex – för hon blir ju lynnig. Den lille Alex är kärlekstörstande, men mamman kan när som helst stänga av sin kärlek. Som vuxen fortsätter Alex att vara medberoende, men han vill också försöka reparera sin relation till mamman. Frågan är om alla svek, iskylan och hårda ord, främst via mobilen nattetid, kan leda till försoning. Tiden rinner ut. Lisette Schulman dör i februari 2015.

Det är en sån sorglig och gripande historia som rullas upp. Jag kan inte sluta läsa, trots att det är så tungt, så tungt. Och så bra, så bra skrivet. Trots att jag inte hade alkoholiserade föräldrar kan jag känna igen mycket av det andra som författaren skriver om. Det här att tassa på tå för en förälder, att försöka få en tjurig förälder på gott humör igen med mera.

Mitt omdöme blir det högsta. Läs!!!

En väldigt viktig bok. Att få läsa om hur Alex barndom och vuxenliv präglas av sin mammas missbruk är ögonöppnande och gripande. Alex vågar skriva om det som annars hålls hemligt, som gnager och är skamligt.

En väldigt fin, känslosam och sorglig bok.
Alex berättar om familjens och framförallt sin mammas problem. Hur mammas drickande påverkar honom både som barn och vuxen.
Alex delar med sig av något väldigt privat. Vilket mod!
Jättebra bok!

En gripande och spännande roman om Alex är på väg till barndomstorpet l Värmland för att hämta hem sin mamma ,som har stängt in sig i ett rum och druckit i flera dagar i sträck har kontakt med ett behandlingshem för alkohollister
Glöm med är en gripande skildring av en vacklande relation mellan mor och son

Åter igen en bra bok av Alex och jag är fången i hans berättande från början till slut. Jag kan inte lägga den ifrån mig

Glöm bort vad ni tycker och tänker om Alex Schulman i övrigt. Det här är en bok som visar en helt annan sida av den omtalade medieprofilen. I Glöm mig berättar Alex, kanske något sentimentalt, men mest rättframt och öppenhjärtigt om sin mors öde som innebär såväl psykisk ohälsa, beroende och sjukdom. Genom denna skildring berättar Alex även om sin egen uppväxt. Det är en stark bok om hur olycka kan föras vidare i generationer, om att älska sin egen mor trots att man blir avvisad, om att vara medberoende och vad det gör mot oss människor. En bok som berör.

Jag vet att många har en något komplicerad relation till Alex Schulman men hans böcker är ju så himla bra! Han är en av de få författarna där jag är säker på att jag kommer ha en bra läsupplevelse innan jag ens börjat läsa boken. "Glöm mig" är Alexs berättelse om sin mamma och hennes problem med alkohol. Likt Alex's tidigare roman "skynda att älska" handlar boken om hans barndom, familjedynamik och nutiden.
Vad jag framförallt älskar med Alexs böcker är hans förmåga att beskriva situationer och känslor. Jag känner verkligen känslorna som beskrivs; ömhet, skam, ilska, förvirring.
Glöm mig är väldigt fin, bra och hemsk men min favorit av Alexs böcker är ändå "bränn alla mina brev" som jag fortfarande inte kan sluta tänka på trots att jag läste den förra våren. Längtar också tills hans nya bok "överlevarna" kommer ut i höst!

En självutlämnande bok där Schulman berättar om sin mammas problem med alkohol. Här finns barndomsminnen som han som vuxen kan tolka på ett annat sätt än det lilla barnet kunde, och hur relationen med mamman har påverkats p.g.a. av hennes last. Schulman försöker förstå sig själv bättre genom att terapeutiskt gripa sig an sina barndomsminnen.

Boken är lättläst men gripande från första stund. Så naken känns texten, känslorna ligger utanpå. Det är som att läsa någons privata dagbok, mycket bra!

Alex och hans bröder växer under sina första år upp med en pappa med stort kontrollbehov, och med en mamma som var väldigt kärleksfull.

Men när Alex är 8 år, förändras deras mamma Lisette. Hon börjar få problem med alkohol. Nu blir hon elak och är inte alls den kärleksfulla mamman som hon tidigare var. De känner sig inte längre älskade och de tippar på tå för att inte få henne på dåligt humör.

Under mer än 30 år missbrukade Lisette alkohol. Under alla dessa år ville Alex bara få tillbaka sin gamla kärleksfulla och fina mamma.

Har man levt med missbruk i så många år, är det inte lätt att bli fri ifrån det. Långt ifrån alla klarar av att komma ur det.

Detta är en väldigt gripande berättelse. Hela familjen påverkas när någon har ett missbruk, ofta blir man också medberoende.

Jag kände inte till att Alex växt upp med detta. Jag förstår nu lite varför han ibland gör och säger saker som han gör.

Han har beskrivit sina känslor väldigt ärligt och naket. Jag blev ledsen vissa stunder över vilket helvete de levt i. Inget barn ska behöva växa upp i sådana familjeförhållanden. Boken är sorglg och smärtsam, men ändå finns det hopp.