Liknande böcker
Grannen
Bok av Dag Öhrlund
Hans Ecker fritas från en fångtransport men när det visar sig vara hans tidigare kompanjon som fått honom fri blir lyckan kortvarig. Christopher Silfverbielke är inte död, som Ecker trott. Hämnden är ljuv. Jacob Colt är kommissarie och tillsammans med kollegan Linda Schecker inser de snart att psykopaten Silfverbielke är i landet igen.
Författarduon Buthler & Öhrlund har med "Grannen" skapat en ögonhöjare vad gäller råhet och hänsynslöshet. Även om man ledsnat lite på deckare så fångar denna bok in en. Grundplåten till storyn är ett kriminellt radarpar som efter en tid av "stordåd" av kriminell karaktär går skilda vägar av diverse anledningar. Ja, de blir rejält oense under flykt-tiden kring Medelhavet
och den ena tror sig slutligen haft ihjäl sin kompanjon. Men psykopaten Silfverbielke hade inte dött efter handgemänget i båten, utan följde så småningom sin inte ont anande kompanjon med flickvän till Sverige. Den neurotiske sadisten Silfverbielke sätter där igång planerandet för en gruvlig hämnd mot sin tidigare bundsförvant, ja inte bara han utan fler på "att-göra-listan" skulle "tas omhand". Innan Silfverbielke slutligen fritar sin fängslade kompanjon för att utkräva hämnden
har flertalet oskyldiga drabbats av psykopatens sadistiska lekar. Poliserna, Jakob Colt med kollega Linda Schecker, börjar så småningom ana oråd och gräver i radarparets kriminella bakgrund, för att söka lösningen på allt otäckt som bubblar upp i deras närhet.
Som sagt, jag trodde inte att jag skulle roas av ännu en deckare i raden. Men jo, det gör jag och inte för att den innehåller sadistsexuella inslag, utan för att psykopatkaraktären Silfverbielke faktiskt är så tokig i allt han gör, befriande galen så att säga. Det är liksom inga hämningar alls, vilket man annars är så van vid i vardagen. Med andra ord är det helt enkelt den karaktären som lyfter boken högt.
Det mindre bra i storyn är väl en tidig känsla av förvirring och rörighet i berättandet, svårt att hänga med och kanske onödiga karaktärer som upplevs som utfyllnad. Polisarbetet med kommissarie Colt och anhang känns också som en biprodukt och inte helt övertygande; varför berätta ingående om polisernas privatliv och fritid undrar man. Jag tycker att berättelsen hade kunnat kortats ned.
"Grannen" tilltalar nog de flesta som är inne på kriminalromaner och deckare. De ansenligt många sexuella inslagen av brutal karaktär gör ju boken såklart mindre lämplig till den yngre publiken. Men vad jag förstått är just sadistsex en het fluga i flertalet publikationer och ska väl inte chocka alltför mycket. Konstigt nog nämns just inte detta explicita innehåll på bokens baksida, vilket man skulle kanske tycka vore vettigt.
och den ena tror sig slutligen haft ihjäl sin kompanjon. Men psykopaten Silfverbielke hade inte dött efter handgemänget i båten, utan följde så småningom sin inte ont anande kompanjon med flickvän till Sverige. Den neurotiske sadisten Silfverbielke sätter där igång planerandet för en gruvlig hämnd mot sin tidigare bundsförvant, ja inte bara han utan fler på "att-göra-listan" skulle "tas omhand". Innan Silfverbielke slutligen fritar sin fängslade kompanjon för att utkräva hämnden
har flertalet oskyldiga drabbats av psykopatens sadistiska lekar. Poliserna, Jakob Colt med kollega Linda Schecker, börjar så småningom ana oråd och gräver i radarparets kriminella bakgrund, för att söka lösningen på allt otäckt som bubblar upp i deras närhet.
Som sagt, jag trodde inte att jag skulle roas av ännu en deckare i raden. Men jo, det gör jag och inte för att den innehåller sadistsexuella inslag, utan för att psykopatkaraktären Silfverbielke faktiskt är så tokig i allt han gör, befriande galen så att säga. Det är liksom inga hämningar alls, vilket man annars är så van vid i vardagen. Med andra ord är det helt enkelt den karaktären som lyfter boken högt.
Det mindre bra i storyn är väl en tidig känsla av förvirring och rörighet i berättandet, svårt att hänga med och kanske onödiga karaktärer som upplevs som utfyllnad. Polisarbetet med kommissarie Colt och anhang känns också som en biprodukt och inte helt övertygande; varför berätta ingående om polisernas privatliv och fritid undrar man. Jag tycker att berättelsen hade kunnat kortats ned.
"Grannen" tilltalar nog de flesta som är inne på kriminalromaner och deckare. De ansenligt många sexuella inslagen av brutal karaktär gör ju boken såklart mindre lämplig till den yngre publiken. Men vad jag förstått är just sadistsex en het fluga i flertalet publikationer och ska väl inte chocka alltför mycket. Konstigt nog nämns just inte detta explicita innehåll på bokens baksida, vilket man skulle kanske tycka vore vettigt.