Skamvrån

Sträckläste boken skamvrån och vilken bok alltså! Har läst alla hennes tidigare böcker innan skamvrån och har tyckt om alla! I denna boken framhävs självmord vilket jag tycker är bra. Det finns allt för få böcker som handlar om detta viktiga ämne. Boken har korta kapitel vilket är bra då den blir lättare att läsa då samt så är det tempo från första till sista sidan. Och slutet är absolut inte det du trodde ;)

Det var ju inte alls länge sedan jag läste ”Syndabocken” men jag gav mig ganska direkt på den här och det är jag glad att jag gjorde.

Sofie Sarenbrant är inte rädd för att lyfta svåra och aktuella ämnen och här handlar det om psykisk ohälsa och även psykisk ohälsa hos barn och ungdomar. I dagens läge är detta vanligt men samtidigt är det fortfarande något som man ska hålla tyst om. Jag tycker att Sarenbrant har skildrat detta på ett trovärdigt sätt och karaktären Julia känns äkta. Jag kan absolut tänka mig att många barn i den här åldern känner på det sättet och det är mycket press och ren mobbing genom bland annat sociala medier nu för tiden.

Vi möter inte bara Julia, utan såklart även Emma som har fått en ny partner i Krille. Nyllet är hemma föräldraledig med hans och Emmas dotter Elli, men är både avundsjuk och svartsjuk. Relationen mellan Emma och Krille utvecklas under berättelsens gång och de delar en hel del med varandra. Det gör lite ont i mig när Emma och Nyllet är på så olika våglängder, då jag tycker de verkar så fina tillsammans. Nu har de dessutom ett barn gemensamt men man kan ju inte rå för sina känslor.

Jag kan tycka att det är lite märkligt att Emma får utreda försvinnandet av sin egen systerdotter, men det kanske är så det fungerar. När det handlar om en tillräckligt bra polis kanske det inte finns några riktlinjer, jag vet inte.

I kommande bok hoppas jag få reda på vad som hände med Julia, och framför allt med Liv. Vi lämnades med en riktig cliffhanger, så det lär inte dröja särskilt länge innan jag plockar upp nästa bok i serien. Och på tal om cliffhanger, vad vill Madeleine?

Sjunde delen i serien om kriminalaren Emma Sköld.
Som vanligt, välskriven.
Sofie fångar upp en från första ordet till sista.
Rekommenderar verkligen läsa hela serien, från del ett

Sofie Sarenbrants sjunde bok om polisen Emma Sköld - "Skamvrån" - var emellanåt tung att lyssna på. Den tar upp ämnen som psykisk ohälsa och mobbing - två saker som jag själv har drabbats av. Men boken var bra skriven (även om jag av olika anledningar som jag tidigare har nämnt inte är helt förtjust i Emma Sköld).

Överlag är "Skamvrån" en välskriven bok som är lättläst/lättlyssnad och har ett högt tempo. Jag ser fram emot nästa del!

Kriminalinspektör Emma Sköld har i den här sjunde boken i serien en rätt tuff situation rent privat efter att ha separerat från lilla dottern Ellis pappa Nyllet, som också är hennes kollega. Nyllet i sin tur kontaktas av före detta polisen Madeleine som gratulerar honom till att ha blivit far även till hennes barn. Madeleine är minst sagt oberäknelig och att hon dykt upp på scenen igen känns olustigt även för Emma som tidigare hotats till livet av henne.

Emma kopplas in på dödsfallet av programledare Petter Lindh från Stockholm som oförklarligt hittats död i en skog i Dalarna. Samtidigt mobbas Emmas systerdotter Julia av klasskamrater som tvingar henne att utsätta sig för livsfarliga situationer. Affärsmannen Magnus befinner sig mitt i en mardröm efter att ha strulat till livet för sig och tagit beslut han nu ångrar.

Sofie Sarenbrandt har än en gång lyckats med att väva ihop olika personporträtt och händelser på ett magnifikt sätt! Psykisk ohälsa och självmord blir den röda tråden som löper genom flera livsöden både i dåtid och nutid, allt sammanhållet och berättat med en puls som gör det omöjligt att släppa boken innan man är klar. Och då, ja då kommer den där cliffhangern som gör att man åter igen sitter med andan i halsen! Otroligt spännande deckare som rekommenderas varmt!

Flera människor hittas levande begravda i Dalarna samtidigt som en ung flicka tros vilja ha begått självmord i Bromma. Sjunde delen om polisen och tvåbarnsmamman Emma Sköld. Läste denna utan att ha läst de andra och jisses så bra! Svepte hela boken och kunde inte sluta läsa. Nu ska övriga beställa men först måste jag få veta vad som händer i nästa bok!

Vi fortsätter att följa kommisarie Emma Sköld och denna bok var verkligen helt fantastisk,
Ville aldrig sluta läsa och den var verkligen spännande rakt igenom och inte tala om slutet

Sofie Sarenbrants bok Skamvrån är del sju i serien om kriminalinspektör Emma Sköld.

I Skamvrån jobbar Emma Sköld med ett fall där en TV-personlighet hittas död på ett sätt att det först misstänks vara självmord. Men så inser hon att ytterligare ett fall har vissa likheter. Plötsligt blir de två självmorden mord. Närmare Emma, i Bromma, lägger sig tonårstjejen Julia, Emmas systerdotter, på spårvagnsrälsen. Hon klarar livet med en hårsmån där, men frågan är om omgivningen förstår vilken katastrof som närmar sig. Samtidigt får läsaren följa en man med skuldkänslor som hamnat i en grav i skogen. Kan hans liv räddas också eller är det försent? Ovanpå detta är Emma nyseparerad från Nyllet, en kollega som hon har ett litet barn med. Nyllet får dessutom veta att han har ytterligare en dotter. Om hon nu är hans.

Ja, lite rörigt och mycket är det, men jag kommer snabbt in i handlingen och inser att saker och ting hänger ihop. Spänningen hålls uppe och jag har svårt att släppa boken och sluta läsa. Det är så många obehagliga saker som skildras – allt från självmord och mord till stalkande kvinnor. Tyngdpunkterna i den här boken ligger inte på några miljöskildringar. Persongalleriet däremot… Även om vissa personer i boken bara skildras helt kort, känns de realistiska. Tonåringen Julias förtvivlan och ilska, framför allt gentemot sin mamma Josefin, är mycket trovärdigt beskrivet. Emmas mammaroll känns väldigt kluven. I ena stunden längtar hon efter sin bebis, i den andra stunden deklarerar hon för sig själv att spädbarnsåldern inte är nåt för henne. Men vad vet jag. Jag är inte mamma. Inte heller förstår jag banden mellan syskon, nåt som har en betydande roll i den här boken.

Sofie Sarenbrants böcker har jag upplevt som lite ojämna i kvaliteten. I den här boken gissar jag ganska tidigt delvis vem som är den skyldige. Samtidigt är boken så mycket mer än bara en kriminalroman att mitt omdöme blir det högsta. Och den som nånsin låter tanken ens snudda vid självmord – läs den här boken först och förstå vilken gåva livet är. Det är inte bara ditt liv som påverkas av din död utan troligen även andras.

Jag måste medge att jag gillar den här lättsamma typen av deckare med snabbt tempo och korta kapitel. Det är skönt att läsa och är även en skön kontrast till alla tunga och - i många fall onödigt - komplicerade böcker där huvudpersonerna alltid ska ha en inre ångest eller ett missbruk som tar fokus från det rättsfall hen arbetar med. Skamvrån är en väldigt aktuell bok om psykisk ohälsa och självmord där åtminstone jag sitter på helspänn genom hela boken. Jag gillar att man i varje bok får lära känna någon ny sidokaraktär som för handlingen framåt och Emmas systerdotter Julia är en frisk fläkt. Något som inte är en frisk fläkt är dock Emmas kärleksliv eller bristen på kärlek, det är också ett intressant tema, när man har allt men ändå aldrig blir helt nöjd eller tillfreds med livet. Det här var hur som haver en väldigt spännande bok även om den avslutades med både en otroligt irriterande cliffhanger samt hade ett brottsfall med en upplösning som var rätt otillfredsställande, minst sagt. Rekommenderar den här serien till alla som vill läsa deckare som känns mer som filmer än böcker.

En bra bok men framför allt är Emma Sköld en otroligt bra serie. Tyvärr tyckte jag inte riktigt lika mycket om den här boken som de andra i serien även om det var bra och viktiga ämnen som lyftes upp i boken bla. Psykisk ohälsa. Jag hade tyckt det varit intressant om Julias perspektiv i boken hade lyfts lite mer. Men en helt okej bok. Nu ser jag framemot att läsa mytomanen den ska tydligen var väldigt bra!

Jag lyssnade på denna en vecka i stugan. En bok som lämpar sig exemplariskt som sällskap i hallonbuskarna och blåbärsris samt när disken behöver diskas Lätt att komma in i och lättlästa, korta kapitel.

Jag tyckte om att vi i denna bok fick följa Nyllet ganska mycket och man fick veta mycket kring Emmas och hans relation.

Sarenbrants böcker är ett säkert kort för underhållande och spännande stunder.

Jag har läst flera böcker av Sofie Sarenbrandt och de är alla läsvärda.
Det är intressant att följa karaktärernas liv och vad som händer dem i bok efter bok.
Denna bok är kanske inte den bästa i serien rent spänningsmessigt men tar upp viktiga saker som mobbing och självmord.
Betyget blir tre stjärnor

SKAMVRÅN är den efterlängtade sjunde delen i succéserien om kriminalinspektör Emma Sköld. På ett unikt sätt skildras akuta samtidsfrågor som psykisk ohälsa och självmord. Det är verkligen ingen klyscha när jag säger att boken är en bladvändare! Jag läste ut boken på mindre än ett dygn och den är på drygt 400 sidor. Jag kunde helt enkelt inte slita mig. Från första sidan händer det något, olika lösa trådar som man vill följa upp - man ska "bara" läsa lite till så man vet hur det slutar. Det är bara det att det aldrig slutar. Det händer hela tiden nya saker och man sporras att läsa vidare för man vill - måste - förstå hur allting hänger ihop. Riktigt gastkramande. Sarenbrant är en mästare på karaktärsbeskrivningar, på intrigbyggande och på att behålla flytet i berättelsen. Så letar du just nu efter en spännande bok så läs denna. Jag tycker denna är en av dom bästa böcker Sofia Sarenbrandt har skrivit. Jag ser verkligen fram emot att läsa uppföljaren.

Skamvrån av Sofie Sarenbrant handlar om kriminalinspektör Emma Sköld. I denna bok löser hon sambandet mellan en självmordsbenägen flicka på en spårvagnsräls och en man i en djup grav ute i skogen. De två personerna känner inte varandra, men de har något gemensamt och det måste Emma bevisa innan det är för sent.

Denna bok är den sjunde boken om Emma Sköld. Jag hade inte läst någon av de tidigare böckerna innan jag läste denna och det behövdes inte eftersom de är fristående. Författaren lyckas väl med att skapa levande karaktärer. Däremot tycker jag ofta att karaktärernas sätt att handla och reagera känns väldigt naivt vilket göra att handlingen inte känns särskilt trovärdig. Språket är okomplicerat vilket gör det till en lättläst bok. Den passar perfekt som semestersällskap och det går utmärkt att sträckläsa den.

Trots att den är snabbläst, tycker jag dock att den inledningsvis vara ganska rörig med mycket som hände. Det blir dock tydligare i andra halvan av boken och avslutningen är spännande. I mina ögon är det dock negativt att avsluta en bok med en cliffhanger. Det kändes som ett slut utan ett slut. Jag gillar författarens sätt att skriva, men handlingens spänningsnivå känns ganska låg. Den som vill ha en spännande deckare borde välja något annat.

Det är dock en intressant bok som lyfter viktiga ämnen som psykisk ohälsa och självmord. Detta tillsammans med författarens sätt att skriva drar upp betyget, men handlingen är för tråkig och känns alldeles för tunn.

Skamvrån är Sofie Sarenbrants 7e bok i serien om kriminalinspektör Emma Sköld.

I en skog i Dalarna hittas en man död, det är Nyhetsmorgons populära programledare Petter Lindh. Dödsfallet är inte naturligt, allt tyder på att han bragts om livet.

I Bromma lägger sig en 13-årig flicka på spårvagnsrälsen samtidigt som hon följs av två par ögon. Men vad hände egentligen och varför lyssnar inte de vuxna på flickan? Flickan har nära band till Emma Sköld.

Sarenbrant bjuder på en bladvändare utan dess like! I ett högt tempo tar hon oss med genom förtvivlan, nattsvart förakt och människans kamp för att överleva döden en annan mänska beslutat om. Självmord och självmordstankar som tema löper genom hela Sarenbrants bok Skamvrån.

Ännu en av Sofies bästa, men det tycker jag om alla i serien om kriminalinspektör Emma Sköld. I denna bok, den sjunde i serien, tas det viktiga ämnet självmord, nedstämdhet och depression upp och utmanar läsaren att tänka ett steg längre för att reda ut morden. Hela mordhistorien är som vanligt klurig och bra uppbygd men även historien utanför polisens arbete, om Emma Skölds privata liv gör att man inte kan lägga ifrån sig boken en enda minut, man vill bara ha mer. Läs!

Det här är den sjunde boken om kriminalinspektören Emma Sköld. Människor avlider och försvinner, både i Dalarna och i Stockholm. Det är dock inte bara mord och andra otäckheter som äger rum utan även Skölds privata familjeliv knakar i fogarna.

I Bromma har en 13-årig flicka hamnat på rälsen och hon hör en spårvagn komma allt närmare. I en djup grop i Dalarnas mörka skog sitter en medelålders man. Han kan inte komma ur gropen och är förtvivlad. Det kan te sig som två helt skilda situationer men det kanske finns ett samband. Vilket är det och hur kan det komma sig att de här personerna har hamnat i just de här situationerna? Frågan om överlevnad, hopplöshet, psykisk ohälsa och självmordstankar är ständigt närvarande.

Det visar sig att personerna inte alls känner varandra. Emma Sköld hamnar mitt i allt och får ta sig an saken men det visar sig att allt inte är så självklart som det verkar. Frågorna tar sig allt längre in i Emmas egen familj och det håller på att slita henne i stycken.

I boken får läsaren ta del av alla perspektiv, upplevelsen ges från offrens tankar och känslor men också från gärningsmannens. Det här gör att berättelsen blir något alldeles extra. Genom hela berättelsen får läsaren också följa med under personernas utveckling och dessutom kommer en del med som sker under en helt annat tidpunkt som också är det som leder fram till berättelsens upplösning.

Vad tycker jag om boken?
Det här är en bok som helt enkelt inte går att lägga ifrån sig. Kapitlen är korta och spänningen byggs upp gradvis allt mer. Språket är levande och författaren skildrar både miljöer och karaktärer på ett sätt som gör att man som läsare kan känna sig som en del i handlingen och det är en stor fördel. Boken slutar med en rejäl cliffhanger och för den läsare som inte gillar sådant kan avslutningen lätt bli lite av en besvikelse. Jag tycker att det är en stor fördel och det är en sak som gör att man blir än mer sugen på att läsa författarens nästkommande bok.

När det gäller den här boken finns det både lyckliga slut och inte lika lyckliga sådana. Eftersom att boken har relativt tunga teman som självmord och tankar om det kan det vara klokt att fundera lite innan man läser boken om man själv lider av sådana tankar.