Jag är Solace

"Föreställ dig vinden mot ansiktet, tjejen, tänkte jag för mig själv. Föreställ dig männens blickar. Föreställ dig bilar och hjulen som fräser fram över vägarna, och fälten, de gröna kullarna och de små städerna som far förbi. Föreställ dig Irland och de dumma hundarna och den blanka asfalten och folket i barerna som dansar hela natten, som blir som tokiga av musiken och skämten. Föreställ dig friheten, Holly. Föreställ dig den." Det enda som kan muntra upp Holly är minnena av mamma. Hon har fått nog av sin falska fosterfamilj, sin tråkiga skola och allt tjat om att skärpa till sig. Men så hittar hon peruken och allt förändras. När hon bär det lysande askblonda hårsvallet är hon inte längre trista Holly, hon är Solace: den ohejdbara, smidiga, vasstungade partybruden som går rakt mot natthimlen med utsträckt tumme och cigg i handen och liftar till Irland för att hitta sin mamma. Så börjar resan, med Solace som svassar och Holly som smyger genom England, genom minnena, och upptäcker sitt rätta jag.