Träskkungens dotter

Obehaglig läsning rakt igenom... Skrämmande karaktärer som bjuder på en konstant krypande känsla i kroppen.

Det här var en läskig och obehaglig läsning! Fadern som är en av huvudkaraktärerna gav mig mer och mer rysningar desto längre och längre fram man kom i boken. Men även huvudpersonen och hur hon blivit var riktigt läskigt att se; hur en människa kan påverkas av sina medmänniskor och den miljö man befinner sig i.

Vi får träffa Helena som är berättaren av historien och hon kallas också för "Träskkungens dotter". Detta för att hennes pappa kidnappade hennes mamma när hon var tonåring och sedan levde de tre tillsammans i ett hus som låg vid ett träsk.
Isolerad miljö och begränsade kunskap om världen runtom samt en mycket sjuk pappa som misshandlade och våldtog sin så kallade "fru" under de år som hon satt fången.

Men en dag som börjar saker och ting förändras för Helena och världen utanför träsket började komma närmare och desto närmre världen utanför kom desto närmare var den tickade bomben som hon kallade far att explodera...

En ruskig berättelse som kändes obehaglig att läsa emellanåt.

Jag läste Den onda systern av Karen Dionne för ett tag sedan och insåg att jag var tvungen att läsa Träskkungens dotter. Och det gjorde jag rätt i.

Helena har växt upp i vildmarken med sin mor och far. Det hon inte vetat om är att hennes far kidnappade hennes mor som tonåring och att han efter dess hållt dem fånga i många år. En dag lyckas Helena och hennes mor rymma och fadern fångas så småning om in av polisen.

Nu har Helena gått vidare och lever med sin man och sina två barn. Fadern sitter i fängelse sedan flertalet år tillbaka. Plötsligt en dag rymmer hennes far från fängelset under dramatiska former och Helena inser att hon är den enda som kan stoppa honom. Vi följer henne genom dåtid och nutid för att få en förståelse för henne.

Det är spännande men aldrig sådär bladvändarspännande. Helena är en djup och intressant person att lära känna även om jag hade velat veta mer om hennes nuvarande familj och livssituation. Upplösningen är oväntad och intressant men lyfter inte riktigt hela vägen. Om Den onda syster är fullpoängare är detta en bra thriller.

En bok för dig som gillat Där kräftorna sjunger och Himmel över Alaska.

Jag älskade precis allt med den här boken. Den ilande spänningen i nutid, miljön och stämningen i dåtid och utdragen från H.C. Andersens klassiska saga.

Allt var så skickligt komponerat att det varken blev tråkigt eller rörigt och jag var precis lika fängslad av alla delar av berättelsen.

Att få sätta tänderna i en riktig thriller är underbart. En vän var mycket generös och skickade mig hela tre julklappsböcker i pocket. Två av böckerna innebär att jag får göra nya författarbekantskaper, dessutom. En sådan är Karen Dionne. Jag valde att läsa hennes bok Träskkungens dotter som första bok av de tre klapparna.

Den här boken utspelar sig i nutid, men ger läsaren tillbakablickar i Helenas barndom. Helena är nu vuxen, gift och har två döttrar. Hon har bytt identitet, men det förflutna kommer snabbt ikapp henne när hennes pappa rymmer från fängelset där han suttit i 15 år. Det var bland andra Helena som såg till att han hamnade där. Hon var tolv år när hon insåg att hennes älskade far, han som lärde henne jaga och röra sig ljudlöst genom skogen, var ett monster. Ett monster som hade kidnappat Helenas mor och hållit henne fången. Och hon, Helena, blev monstrets dotter. Nu när pappan har rymt bestämmer sig Helena för att ta upp jakten på honom.

Direkt från start är boken spännande. Ju längre in i berättelsen jag kommer desto mer inser jag att det är en komplicerad historia. Helenas man känner till exempel inte till hennes bakgrund och det kan en ju fundera över skälet till. Vidare fattar jag att det finns flera sidor av berättelsen, allt är inte svart eller vitt. Det är mycket skickligt av författaren att locka in läsaren i detta härke, ett härke som bitvis blir som en ungdomens äventyrsroman – innan det grymma bara tar över. Jag är tacksam för den här julklappsboken och för att jag läste den.

Mitt omdöme blir det högsta.

Bra bok med mycket detaljer.
Rik inre dialog hos huvudpersonen som skildrar hennes omgivning väl, framförallt miljön och hennes far.
Myntet har två sidor, alltid.

Jag lyssnade på ljudboken.

"Träskkungens dotter" var spännande och uppbyggnaden till svaret om varför mor och dotter lämnade stugan var relativt bra. Fast jag tyckte att berättelsen tyvärr tenderade att bli lite för pratig på sina håll. Då blev jag uttråkad och om det hade varit en fysisk bok är jag inte helt säker på att jag skulle ha läst klart den.

Det - eller kanske snarare den - som ändå höll mig kvar och fick mig att lyssna ända till slutet, var Philomène Grandin. Hennes inläsning lyfte helt klart "Träskkungens dotter".

Storyn är obehaglig men skriven på ett fängslande sätt som gör att man inte vill lägga den ifrån sig. Gillar man psykologiska thrillers är den ett måste att läsa.