Mio, min Mio

Den här boken skulle jag vilja ge två betyg. Ett toppbetyg till illustrationerna från Johan Egerkrans och ett inte bra betyg till texten. Det känns nästan tabu att inte tycka om Astrid Lindgrens språk. Precis som titeln antyder så är boken skriven med anaforer. Utan anaforer skulle boken vara betydligt kortare, betydligt kortare skulle boken vara utan anaforer. Typ så. Både jag och min son ledsnade så det slutade med att jag uteslöt alla upprepningar när jag läste högt.

Historien är spännande och bitvis ganska läskig. Det är en barnbok men väldigt mycket tragik. Boken börjar med att vi får följa Bengt som blivit adopterad men inte är önskvärd hos adoptivföräldrarna.
Jag rekommenderar boken för de fantastiska illustrationerna av Egerkrans.

En av Astrid Lindgrens stora verk. Som barn var jag förtjust, rädd och fascinerad. Som vuxen ser jag djupet på ett annat sätt och jag inser hur stark den är i att förmedla känslor och kärlek.

Detta var en av mina favoriter när jag var liten. Jag längtade till att få gå och lägga mig så att vi kunde läsa ett nytt kapitel i boken😊

En bra bok som lever kvar länge i minnet. Den är inte verklig. Men när jag läser boken, blir det som om det skulle kunna vara en verklig berättelse. Den har både sorg , spänning och glädje. Boken passar utmärkt att läsa för/ tillsammans med barn runt 10 års åldern.

Fantastik bok av Astrid Lindgren. Mina barn vill att jag läser boken för dem om och om igen. Den har spänningen, tryggheten, ovissheten och så den där varma vänskapen som gör boken till en solklar favorit. Astrid visste hur man skulle fånga sin läsare och denna bok är sannerligen inget undantag.
Läs den och läs den igen!

En fantastisk barnbok som vi har läst flera gånger här hemma. Lite anonym jämfört med Astrid Lindgrens andra böcker men en historia väl värd att ta till sig.
"Var det någon som hörde på radion den femtonde oktober förra året? Var det någon som hörde att de frågade efter en försvunnen pojke? Så här sa de: "Polisen i Stockholm efterlyser 9-årige Bo Vilhelm Olsson som sedan i förrgår kväll varit försvunnen från sitt hem, Upplandsgatan 13. Bo Vilhelm Olsson har ljust hår och blå ögon och var vid försvinnandet klädd i korta bruna byxor, grå stickad tröja och liten röd luva. Meddelanden om den försvunne lämnas till polisens ordonnansavdelning." Ja, så sa de. Men det kom aldrig några meddelanden om Bo Vilhelm Olsson. Han var borta. Ingen fick någonsin veta vart han tog vägen ...
Så börjar sagan om Mio. Och i boken får man följa Mio som hamnar i Landet i fjärran där han får kämpa mot den onda riddar Kato. Han träffar sin far som är Kung och blir vän med Jum-Jum son är son till kungens trädgårdsmästare. Tillsammans gör de allt för att befria landet i fjärran från den onde Kato. Det är spännande och sorgligt, tänkvärt och vackert och alldeles, alldeles underbart.

Älskar denna bok som jag själv växt upp med och kommer läsa för mina barn. Sorglig, kärleksfull och så djup. Tårarna rinner och man dras snabbt in i historien och ser starkt alla bilder framför sig.

Den här romanen handlar om hur Bosse blir Mio, hur en ensam pojke hittar sin pappa och vilka äventyr han upplever längs vägen. Boken släpptes i original i mitten av 50-talet och den har som så många andra av Astrid Lindgrens böcker översatts till en rad olika språk och lästs av många.

Berättelsens huvudperson är Bosse. Bosse är föräldralös och bor med sina fosterföräldrar. Han får i uppdrag att köpa skorpor och det blir något otippat starten på ett fantastiskt äventyr. På vägen stöter han på en rad olika mystiska karaktärer och innan han vet ordet av så har han transporterats med hjälp av en ande till Landet i fjärran.

Senare får han ett ännu mer avancerat uppdrag, än uppdraget att köpa skorpor, Bosse får nämligen i uppdrag att bekämpa den onde riddaren Kato. Bosses pappa är nämligen kung i Landet i fjärran och där får Bosse också veta att han egentligen heter Mio. Tillsammans med sin nyfunne vän Jum-Jum tar de sig an uppdraget.

Bröderna Lejonhjärta har alltid varit min favorit bland Lindgrens böcker, men Mio, min Mio kommer på en självklar andra plats. Det är en underbart välskriven och engagerande bok med starka psykologiska porträtt och fina miljöskildringar. I den här boken är allt betydligt mer svart och vitt än i Bröderna Lejonhjärta, vilket gör att den passar även de yngre barnen så länge som de inte är alltför mörkrädda. Men boken innehåller ändå en hel del viktiga frågeställningar om liv och död och om vad det innebär att vara utvald. Berättelsen är oerhört vackert berättad och balanserar hela tiden mellan dröm och realism på ett ytterst spännande sätt. Dessutom är den onde Kato en figur som ingen ung läsare borde gå miste om att lära känna!