Sov du lilla videung

Jag tycker så mycket om denna serie med den fd polisen Tom Stilton med sitt brokiga förflutna, den nyexaminerade, tuffa men också mjuka, kriminalaren Olivia Rönning och Mette Olsäter, kommissarien som alltid jobbar för mycket.

Som alltid tar paret Börjlind upp aktuella samhällsämnen och 2016, då denna bok skrevs var det aktuellt med alla flyktingar som kom till Sverige och de ensamkommande flyktingbarnen.

I början av boken hittas en ung pojke nedgrävd med halsen avskuren.
I närheten av fyndplatsen hittar man en kniv med en inskriptionen som tyder på att de har att göra med en rumänsk kriminell organisation.
Stilton, som erbjuder sig att hjälpa till, och Olivia skickas till Bukarest för att följa spåren.
Där möts de av fruktansvärd fattigdom och misär i ett enormt kloaksystem under marken.
De inser också att de har att göra med personer som utför chockerande handlingar och att de själva svävar i livsfara.

Samtidigt får man följa Folami och Akin som kommer till Sverige från Nigeria.
Och några andra barn som dessvärre inte är lyckosamma i lotteriet vart de hamnar...

En väldigt spännande bok. Välskriven, rapp och träffsäker i karaktärerna.
Man tycker så mycket om personerna.
Men historien är mörk och hemsk och man mår stundtals dåligt när man läser.
Men ändå LÄS!

Sov du lilla videung är den fjärde boken i Cilla och Rolf Börjlinds serien om Oliva Rönning och Tom Stilton.

Temana barnamord och rasism fortsätter i den fjärde delen, men är här utvidgade till att omfatta illegal organhandel. Muriel, Tom Stiltons hemlösa kompis, träffar en natt på en ung flyktingflicka, Folami, som hon tar under sina vingar. Eftersom de inte är säkra i stugan Muriel har lånat, söker Muriel hjälp av Tom. Både Tom och Olivia är engagerade i ett nytt fall med ett mördat barn, ett fall som leder dem till Rumänien. Flera barn hittas mördade och ett av barnen visar sig ha en koppling till Folami.

Återigen har paret Börjlind skrivit en realistisk och spännande deckare/polisroman. Men detta till trots blir det lite… tjatigt eftersom temana i fjärde boken är lite desamma som i del tre. Jag hade gärna sett nåt annat. Förutom det är boken välskriven och snabbläst. Läsaren får ett mer intimt förhållande till Olivia i samband med en upptäckt. Chefen för Rikskrims roll, Mette Olsäter, är däremot tyvärr nedtonad. Utöver det vill jag påpeka att Linköping inte har nåt lasarett utan ett universitetssjukhus. Det borde en redaktör har korrigerat.

Mitt omdöme blir högt.