Silvervägen

The Silver Road
Bok av Stina Jackson
Långt upp i norra Sverige går en väg som kallas för Silvervägen och som gränsar mot Norge. På den vägen tillbringar Lelle natt efter natt sedan tre år tillbaka när hans dotter försvann spårlöst. En tid senare försvinner ännu en ung flicka och Lelle får mer gemensamt med den nyinflyttade flickan Meja.
En man letar efter sin 17 åriga dotter som har försvunnit sedan ngr år. Han åker samma väg och letar och letar. Det är många saker som man inte kan förutspå som händer under hans resa. Dottern är och förblir borta , eller.... Boken är skriven på ett så intressant sätt och dess handling gör att man inte kan lägga undan den. Otroligt bra spänningsromaner som jag verkligen rekommenderar för er.
Silvervägen. Vilket otroligt vackert namn! En väg mellan Glimmersträsk (också jättevackert) och någon annan punkt som jag inte minns just nu. Okej gud kände mig tvungen att googla och det är visst enligt Wikipedia "namnet på en turistväg i norra Västerbotten och mellersta Lappland som sträcker sig från norska gränsen i Arjeplogsfjällen till Bottenviken". Så lite längre än vad jag hade fattat, hehe. Det är iallafall den väg som Lelle Gustafsson kör dagligen (eller nej. Nattligen) under sommarhalvåret på jakt efter sin försvunna dotter. För någonstans måste hon finnas. Lina, som försvann från en busshållplats utmed Silvervägen en morgon för snart tre år sedan. Lelle vägrar erkänna att Lina är död förrän han antingen sett det med egna ögon eller det att hon kommer tillbaka igen.

Meja flyttar in tillsammans med sin mamma Silje hos en man som Silje träffat på nätet. Mannen heter Torbjörn och bor i Glimmersträsk. Meja är i samma ålder som Lina var när hon försvann, och hon börjar i en klass där Lelle undervisar och är klassföreståndare. Deras vägar binds samman och Linas försvinnande kommer att påverka de båda på ett eller annat sätt.

Jag började lyssna på Silvervägen eftersom den trendade på instagram bland alla bokkonton i mitt flöde. Fick uppfattningen att det var många som läst den och gillat den och då blir man ju sugen själv såklart. Jag hade nog aldrig plockat upp den på egen hand, i alla fall inte av baksidetexten att döma. Omslaget och titeln däremot gillar jag! Men efter att jag läst klart har jag svårt att se vad som gör den speciell. Den känns som en typisk sommarläsningsbok, lite lagom spännande men med en plot som man i stort sett listat ut redan några kapitel in. Jag hade inte hela slutet klart för mig men mördare/utfall och så vidare stod klart rätt fort. Och det är alltid lite tråkigt, man vill ju allra helst bli lurad och förvånad.

Så boken var inget speciellt, men heller inte på något sätt dåligt. Bara en sån bok som jag inte kommer komma ihåg om jag läst eller inte om några år, för att den inte lämnade mig med några djupare spår.
Rekommenderas för den som gillar deckare
Jag har hört så otroligt mycket bra om den här så mina förväntningar var ganska höga. Jag lovade mig själv att läsa minst en deckare/spänningsroman i år så den här fick det bli.
Och visst var den bra. Välskrivet. Språket är otroligt vackert. Historien är intressant, intressant nog i alla fall.
Men jag kände mig inte så berörd av karaktärernas öden. I slutskedet av läsning kände jag att det hade kunnat gå hur som helst för Meja och Lelle, jag ville nog mest ha den utläst.
Spänning, thriller, lite skräck och nagelbitare.
Man vet att den ska flätas ihop, men det sker inte direkt och kanske inte som man trodde.
En väldigt bra handlingy, inte självklar och absolut inte dryg!
Silvervägen handlar om djup saknad och villkorslös kärlek mellan en far och hans barn.

Vi får följa Lelle, vars dotter försvann spårlöst för cirka tre år sedan och sedan dess har Lelle letat efter henne på nätterna.

Vi får även lära känna Meja, en ung flicka som har haft en tuff uppväxt. Lelle är hennes lärare men deras vägar korsas även på andra håll.

Handlingen går i ett ganska långsamt tempo men har ändå ett bra driv och det blir aldrig långtråkigt att läsa. Vissa bitar kändes något förutsägbara men jag bjöds även på oväntade överraskningar i upplösningen.

Detta är en historia som fängslar mig från första stund. Stina Jackson har ett målande språk och jag som läsare kan nästan inte sluta läsa. Samtidigt som jag vill läsa för att få veta upplösningen vill jag inte läsa för att jag inte vill att boken ska ta slut, det är ett gott betyg och jag rekommenderar alla som gillar deckare att läsa boken.
En mörk historia med många bottnar. Mardrömmar och drömmar om vartannat, saknad och hopplöshet. Språket är säkert och driver hela tiden storyn framåt. En riktig bladvändare! Måste andas ut mellan kapitlen...
Lelles dotter försvann för tre år sedan och han tillbringar sin tid med att leta efter henne i de norrländska skogarna. Meja flyttar till samma ort med sin mamma Silje och deras vägar korsas. Deckare är inte något jag vanligtvis läser, men denna är annorlunda. Efter bara ett par sidor var jag fast och jag har faktiskt gått upp för att läsa innan jobbet för att den var så spännande. Jag gillade de två parallella historierna och hur de knöts ihop.
En väldigt speciell bok. Intrigen och naturskildringarna smälter ihop. Skönt att läsa en bok som inte är förutsägbar och inte följer givna mallar. En riktigt bra bok som jag stark kan rekomendera
Denna bok är helt fantastiskt bra, vilken miljö beskrivning och vilken berättelse man ville aldrig att boken skulle ta slut
En ska inte döma en bok efter dess omslag, men det var nånting hos Stina Jacksons bok Silvervägen som fångade min uppmärksamhet och mitt intresse. Boken såg… tung ut. Tung och… otäck. Med de knappa 300 sidorna satte jag mig förväntansfull tillrätta och började läsa.

Det är två berättelser som löper parallellt i Silvervägen. Dels får vi följa Lelle som de senaste tre åren har kört bil nattetid på Silvervägen, väg 95 från Skellefteå till Arvidsjaur. Han åker och letar efter sin tonåriga dotter Lina som försvann spårlöst en dag när han släppt av henne vid en busshållplats. Dels handlar boken om Meja och hennes mamma Silje som flyttar upp från storstan till Glimmerträsk sen Silje träffat Torbjörn (Porrbjörn) via en dejtingsajt. Silje har inte bara missbruksproblem, hon är också psykiskt sjuk. Även Lelle har uppenbara problem, men Meja hittar en ljusning i tillvaron när hon möter Carl-Johan. Så försvinner en annan tonårstjej och på nåt sätt knyts Lelles och Mejas öden ihop.

Stämningen i boken är verkligen lika kuslig som omslaget – och den är det redan från början. Som läsare anar man att Linas försvinnande inte är bokens enda katastrof. Pappans tröstlösa letande efter sin dotter är både hjärtskärande och förståeligt: han vill veta vad som har hänt. Men det finns dessutom nåt både ensamt och sjukt i det hela. Dit hör även Mejas uppväxt och jag unnar henne den glädje hon upplever med Carl-Johan. Samtidigt är jag inte helt säker på att Carl-Johan och hans familj är friskare än Silje, Mejas mamma.

Det är som om det inte står rätt till med nån i den här boken. Författaren bygger upp stämningen mycket skickligt. Trots att detta är en debutroman är författaren tillräckligt säker och driven på det skrivna ordet att jag inte förlorar uppmärksamheten eller lusten att läsa vidare. Vid bokens mitt kommer en vändpunkt och jag försöker lista ut slutet. Eftersom jag inte lyckas betyder det att boken är välskriven.

Mitt omdöme blir det högsta.
Silvervägen är en lättläst och älskvärd bok. Jag läste den i somras och texten hade sånt driv att jag slukade den i ett nafs. I slutet satt jag med andan i halsen och den var nästan omöjlig att sluta läsa. Jag skulle bara läsa lite mer liksom. Älskar miljöbeskrivningarna, jag blir så sugen på att åka till Norrland, det verkar vara sååå fint. Alla karaktärerna känns också äkta och levande. Det är väldigt lätt att beröras av deras historier och Lelle är nog min favorit.

Silvervägen är helt enkelt en riktigt fängslande spänningsroman. Och jag får verkligen lust att läsa mer av Stina Jackson. Näst på tur blir nog hennes senaste roman - Ödesmark.
Gillar man Norrlands lugna natur, så ska man läsa denna bok. Även om den handlar om flera personer i olika livsfaser och mentala tillstånd, kan man enkelt fatta tycke om någon av karaktärerna på ett eller annat sätt. Hur livet går vidare efter tragedier och hur kämparandan finns in i det sista, är bra beskrivet och får en att tänka lite djupare om livet och dess olika vägar och val. Rekommenderas varmt!
Lättläst och lagom läskig deckare om unga tjejer som försvinner i Norrländska skogen och göms undan. Sorgligt att få följa pappan som letat efter sin dotter varje ledig sekund i så många år, men som kanske äntligen får ett avslut.
En spännande deckare som utspelar sig uppe i de Norrländska skogarna. Valet av miljö ger extra spänning till boken. Föredrar alltid en bok som utspelar sig uppe i Norrland jämfört med Stockholms kalla gator. Avstånden mellan saker, kylan, mörkret, skogen och det speciella livet ute i småbyarna, redan där är det något extra redan innan det hänt något.

Lelles dotter försvann vid en busshållplats får något år sedan och efter det vändes Lelles liv upp och ned. Så ofta han kan kör han fram och tillbaka på Silvervägen för att leta efter sin dotter. Samtidigt flyttar Meja upp till Norrland och bli Lelles elev. Spännande händelser under kusliga omständigheter leder fram till den stora vändningen. En riktigt bra och spännande bok som var svår att lägga ifrån sig.
Fylld av klichéer och fördomar om Norrlands inland, Lelle åker fram och åter på Silvervägen och letar efter sin dotter som försvann vid busshållplatsen. Blev bara obehaglig till mods.
En spänningsroman som stannar kvar länge i minnet.
En dotter försvann för länge sedan spårlöst från en busshållplats. Pappan Lelle och mamman skildes åt då de hanterade försvinnandet helt olika. Lelle bor numera ensam och kan inte släppa tanken på att hitta sin dotter trots att många år gått sedan hon försvann. Vi får följa Lelle som varje natt åker längs Silvervägen, en lång vägsträcka i Norrland, sökande efter dottern. Språket är ibland nästan plågsamt långsamt i beskrivningen av miljön i skogarna och samhället där pappan bor. Det gör dock boken om än ännu mer läsvärd, det gör att man är där på riktigt i en långsam tillvaro där allt tar tid.
Parallellt med det flyttar en mamma och hennes dotter Meja till samhället. Mamman har träffat en man. Man får följa Meja, som är i samma ålder som dottern var då hon försvann, när hon söker efter en tillvaro i en ny miljö.
Vilka samband som finns mellan de parallella handlingarna anas men förklaringen är ändå en chock. En fantastisk läsupplevelse både på grund av handlingen såväl som språket.
En pappa (Lelle) letar efter sin försvunna dotter uppe i Norrland. Varje kväll tar han bilen längs med silvervägen i hopp om att få se sin dotter igen. Samtidigt flyttar Meja och hennes mamma upp till Norrland och av en slump möts pappan Lelle och Meja. Tillsammans får det ett starkt band.

Boken är väldigt bra och lever upp till sina förväntningar. Lite trög i mitten men i slutet blir den riktigt bra!
Boken handlar om en man, Lelle, som i tre år åkt omkring på de norrländska vägarna och letat efter sin dotter, Hon var sjutton år då hon försvann spårlöst. Han åker mest vägen mellan Skellefteå och norska gränsen, den s.k Silvervägen. Han har ett hus där han bor ensam, hustrun lämnade honom efter att dottern försvann. Hon anklagar honom för att ha något att göra med försvinnandet. Han började även dricka alkohol Han kan ej stå ut med att vara hemma i huset utan kör längsSilvervägen i de ljusa sommarnätterna.. Under en av resorna träffar han en alkoholiserad kvinna och hennes dotter som är i samma åder som hans dotter.De får en gemenskap i sina trasiga bakgrunder. Detta är en psykologisk kriminalroman, även spännande på slutet.
Mycket bra och välskriven roman, lätt för att fastna. Sträckläste denna bok, rekommenderas verkligen!
En spännande, välkomponerad och mysryslig spänningsroman väl värd sin utnämning! Läste första halvan på landet (i en stuga ute i skogen) och kunde då verkligen relatera till miljön och blev även lite lätt mörkrädd.. 😅

Det jag gillar med boken är att det inte finns någon helyllefamilj som kärna utan alla karaktärer har sina egna bekymmer att brottas med. De känns realistiska och är mer vanliga än vad många vet tror jag. Ser fram emot att så småningom få bita tag i ”Ödemark”!
Det tog länge innan jag äntligen tog mig tid och läsa denna bok som fått otroligt bra kritik och jag längtade verkligen efter den. Jag tyckte boken var väldigt bra men om jag skulle säga något som inte riktigt föll mig i smaken så var de slutet som enligt mig inte hade wow känsla. Tror jag hade för stora förväntningar på boken efter allt jag hört men är otroligt glad över att jag äntligen läst den. har Stinas andra bok i bokhyllan också som ska läsas

Betyget från min sida blir 4 av 5 för spänningen fanns ändå med som en röd tråd genom boken!
Tyckte först den var svår att komma in i med efter att ha läst Ödesmark av Stina Jackson så var jag fast! Vill ha mer av denna författare nu!
Spännande och med målande miljöbeskrivningar men något förutsägbar och tyvärr fastnade jag inte riktigt för karaktärerna. Plus för skildringen av de fina relationer som utvecklas.
Norrland är en fantastiskt bra miljö att förlägga en psykologisk spänningsroman som denna i. De stora avstånden från en bebodd stuga till en annan, de djupa skogarna, sjöarna och vattendragen. En plats som gjord för att sluka försvunna flickor och få en desperat man att varje natt ge sig ut för att leta efter en av dem, sin dotter.
Uppgivenheten, den spritfyllda ångestväckande atmosfären kring en flicka som ständigt tvingas iväg på mammans eskapader, denna gång till en främmande man i Norrland som ska ta hand om dem.

Det är lättläst, obehagligt och vackert. Det kryper under skinnet på mig, både av välbehag och olust. Jag blev fast efter första sidan och läste resten i ett svep.
Läsvärd och en inblick på den misär som ungdomar lever i med en alkoholiserad mamma. Spänning på slutet.