Hemmet

Demens kan vara skrämmande, inte minst för omgivningen. Mats Strandberg har skrivit en otäck, fascinerande bok om vad som egentligen försiggår bakom de dimmiga ögonen på de gamla på ett demensboende... Fantastiska beskrivningar, oväntade vändningar. Läs!

En enda bok köpte jag under Pride 2017 och det var Mats Strandbergs Hemmet.

Den här boken utspelar sig på ett äldreboende/demensboende. Idag är äldreboenden inte ställen en bor på för att en är lite gammal. Äldreboenden är dödens väntrum, på sätt och vis. Och de som bor där är ofta väldigt gamla, typ 100+, eller väldigt sjuka – eller både och. Joel har ordnat ett boende till sin mamma Monika som börjar bli dement. Joel tvingas återvända till den lilla stan där han växte upp. Det visar sig att hans gamla kompis Nina jobbar på Tallskuggan dit Monika flyttar. Joel och Nina var nära att slå igenom som en sångduo när de var unga och deras avsked i tonåren var allt annat än smärtfritt. Sen dess har Nina bytt sin uppväxt med en alkismamma till en trygghet med Markus. Joel, som för övrigt är bög, har bott i Stockholm och klarat av att bli drogfri. Men det är nåt skumt på avdelning D på Tallskuggan. Mamma Monika blir väldigt mycket sämre när hon flyttar dit och även de övriga boendena verkar må pyton. Frågan är om Joel och Nina kan rädda Monika – och även sig själva…

Hemmet är en riktigt kuslig skräckthriller. Jag dras in i handlingen genast och vill ogärna släppa boken – jag vill bara läsa från pärm till pärm i ett sträck. Den är väldigt lätt-/snabbläst – jag började på den igår morse och avslutade den i eftermiddags efter en kräftskiva och lite annat emellan kapitlen.

Mats Strandberg kan konsten att bygga upp en riktigt ruggig stämning, en stämning där en som läsare inte vet vad en ska tro. För det här med besatthet är väl inte på riktigt, eller..? Omslaget till boken håller vad det lovar.

För mig har boken hög igenkänningsfaktor vad gäller flera saker. Den här boken har så många plus att omdömet bara kan bli det högsta.

När man väl börjar läsa kan man inte sluta, man måste veta om de inbillar sig saker och ting eller inte. Vad gör demens med en människa? Kan man bli helt förändrad? Det är frågeställningar som Joel och Nina brottas med. Så tycker jag författaren ger en bild av hur det ser ut på ett ålderdomshem, det är banne mig inget man ser framemot.
Det är en krypande läskig känsla genom hela boken som ger en kalla kårar, därför hade det kanske varit bättre att läsa den en varm sommardag istället.

Små skrämmande bok med övernaturliga händelser som utspelar sig på en demens avdelning. Otrolig bra beskrivning av demens avd och personer med demens sjukdom.
Boken är väl skriven och spännande

En bok som var kvar i mina tankar långt efter att jag läst ut den. Skrämmande på många sätt men också så vardaglig och igenkännande. Jag ville inte sluta läsa, behövde få veta vad som hände med dem gamla på hemmet. Behövde få reda ut alla frågetecken. Som vanligt när det gäller Mats så väver han ihop karaktärerna och berättelserna så skickligt att jag känner mig tillfreds när boken är utläst. Skrämd, men tillfreds.

En sömnig småstad någonstans i Sverige. Allt flyter på som det brukar, och vardagen är just vardag. Man handlar, arbetar och bor där. Men så möter läsaren Joels mamma Monika. Hon kan inte längre bo hemma utan det är dags för henne att flytta in på ett demensboende. Boendet som blir aktuellt är Tallskuggan. Men i stort sett med en gång efter flytten går saker och ting på tok. Monika förvärras i sin demens. Men det är inte just demensen som är det mest otäcka. Hon får också enorma utbrott och är inte längre sig själv. Man kan inte bara säga att hennes sjukdom ligger bakom det och hur mycket läkarna än försöker förklara Monikas beteende finns det ingen diagnos som stämmer helt och fullt.

Monika bor på avdelning D på hemmet, och plötsligt börjar hennes beteende sprida sig. Ingen har kontroll längre, men den måste återfås. Frågan är bara hur. Joel träffar Nina, en barndomsvän till honom och hon arbetar just på det här hemmet. Hon kan intyga för Joel att inget är detsamma sedan Monika flyttat in. Saker och ting har förändrats och stämningen har blivit mörk, dyster och närmast otrevlig. Människor är helt enkelt rädda.

Nina och Joel måste komma över sina olikheter för att kunna vinna mot mörkret som härjar på Tallskuggan. Men kan de komma över de kvalfyllda och kaotiska händelser som skedde flera år tidigare och som gjorde att de skildes åt? Kommer de att kunna besegra mörkret eller hinner det växa sig allt för stort?

Vad tycker jag om boken?
Det här är en stark berättelse, som kanske inte har så stor verklighetsförankring, men som likväl biter sig fast. Låter du dig ryckas med i berättelsen blir den riktigt skrämmande men det krävs att du låter den egna fantasin spela med.

Boken börjar normalt, med att en historia berättas. Du kan nästan inte ana att det här ska vara en skräckberättelse. Karaktärerna känns stabila och trovärdiga, miljöerna är realistiska och beskrivningarna bra. Men så plötsligt, från ingenstans börjar de kalla kårarna krypa allt närmare. Språket förändras och skräcken blandas in steg för steg. Du ska inte vara lättskrämd om du läser den här boken och ibland kan man nästan önska att man tänt de där lamporna innan man börjat läsa. För i mörkret döljer sig de mest fasansfulla saker, värre ting än vad du någonsin kan tänka dig. Det är just det här jag gillar skarpt med boken. En riktigt ryslig bladvändare.