Skära för sten
Cutting for Stone
Bok av Abraham Verghese
Marion and Shiva Stone, born in a mission hospital in Ethiopia in the 1950s, are twin sons of an illicit union between an Indian nun and British doctor. Bound by birth but with widely different temperaments they grow up together, in a country on the brink of revolution, until a betrayal splits them apart. But fate has not finished with them - they will be brought together once more, in the sterile surroundings of a hospital theatre. From the 1940s to the present, from a convent in India to a cargo ship bound for the Yemen, from a tiny operating theatre in Ethiopia to a hospital in the Bronx, this is both a richly visceral epic and a riveting family story.
Få böcker kvalar in som kompletta läsupplevelser på min lista, men detta är definitivt en av dem! Allt stämmer; handling, språk, intressant persongalleri och miljö. Möjligen för att det var en bok som jag inte hade några förväntningar på. Men den fångade mig redan i första kapitlet.
Länge tyckte jag att beskrivningen på baksidan var vilseledande, men det ändrades mot slutet.
Boken handlar om Marion och hans komplexa förhållande till sin tvillingbror Shiva och deras arv efter deras berömda, men frånvarande far. De har indisk/engelskt påbrå, men föds och växer upp i Etiopien och vi får lära oss en hel del om landets historia och framförallt kvinnors situation. Författaren är själv läkare, vilket märks tydligt, men ändå förmår han beskriva fackliga termer så att man som lekman förstår utan att det blir akademiskt och tråkigt. Han skildrar dessutom skickligt fattigdom, främlingsfientlighet och utanförskap, såväl som kärlek och hur det är att växa upp med frånvarande föräldrar.
Länge tyckte jag att beskrivningen på baksidan var vilseledande, men det ändrades mot slutet.
Boken handlar om Marion och hans komplexa förhållande till sin tvillingbror Shiva och deras arv efter deras berömda, men frånvarande far. De har indisk/engelskt påbrå, men föds och växer upp i Etiopien och vi får lära oss en hel del om landets historia och framförallt kvinnors situation. Författaren är själv läkare, vilket märks tydligt, men ändå förmår han beskriva fackliga termer så att man som lekman förstår utan att det blir akademiskt och tråkigt. Han skildrar dessutom skickligt fattigdom, främlingsfientlighet och utanförskap, såväl som kärlek och hur det är att växa upp med frånvarande föräldrar.