Slamfarmen : [roman]

"Rustan Rudolfsson tillhörde inte den omständliga typen som gjorde sig en massa besvär med krångliga utläggningar om hur saker och ting fungerade. Varför skulle han ödsla tid på att beskriva en invecklad process för en grovarbetare som skulle ägna sig åt rensningsarbete? Det räckte med att jag visste var stämpelklockan satt och att jag skulle tvätta mig med vatten om jag fick något på mig som sved. När jag skulle göra något skulle han visa mig. Han skulle säga skyffla och jag skulle skyffla och var det så att jag inte visste hur man höll i en skyffel skulle han stå till tjänst med en liten demonstration. Han skulle säga lyft och jag skulle lyfta. Om jag inte orkade så berodde det helt och håller på att jag inte tog i tillräckligt. Då skulle Rustan stå bredvid och säga "Ta i". Han skulle säga kom med här, åk och hämta där, gå dit bort, stöt, skjut, dra, lyft, gräv och det skulle räcka. Vi skulle nog komma överens" * Johnny tog mig med ut på tankfarmen där alla lagertankar med fosforsyra, fluorokiselsyra och svavelsyra stod uppradade. Syraledningarna låg täta som spagettistänger. Runt hela tanken ringlade en halvmeterhög mur. - Här ute är det alltid en massa jobb. Vi kallar det Slamfarmen för det är alltid så hopplöst skitigt. Det hjälper inte hur mycket man än spolar rent och skyfflar undan, lik förbannat kommer slammet fram överallt. - Det verkar vara mycket att hålla reda på, sa jag. - Du kommer snart in i det, sa Johnny. Dom begär inte att du ska använda huvudet. Dom vill att du ska ösa skit.