Lullaby
Bok av Evan Hunter och Ed McBain
A babysitter and the child she is watching are murdered on New Years Evejust as a gang war over drug trafficking erupts and puts one of the detectives of the 87th Precinct in mortal danger.McBain has the ability to make every character believablewhich few writers these days can do. Associated PressThe 87th Precinct [is] one of the great literary accomplishments of the last half-century. Pete Hamill, Newsday
Precis före en semester lassade en kollega på mig en hög böcker som jag fick låna och läsa över sommaren. Nu har jag läst den allra sista boken i högen. Självklart var det en deckare. Jag läste dessutom Ed McBains bok Lullaby på originalspråket engelska.
Berättelsen startar tidigt en nyårsdagsmorgon på den fiktiva polisstationen 87th precinct. Under natten har nån mördat ett spädbarn och dess barnvakt. De garvade polismännen blir mycket upprörda, särskilt som många av dem själva har barn. Poliserna Carella och Meyer bestämmer sig för att hitta förövaren. Samtidigt pågår en hel del gängbrott, så det finns mycket att bita i för poliserna.
Den här McBain-boken var lite tjockare än de jag tidigare har läst. Samtidigt är den lika lättläst och det var precis vad jag behövde med en värkande tand som envist sällskap. Deckaren är lättläst och spännande. Slutet är ganska överraskande, vilket ger pluspoäng. Första gången publicerades den 1989 som 41 del i serien. Därför innehåller den en hel del roliga tidstypiska saker, framför allt. Extra kul är det att läsa om Carellas fru Teddy som är barndomsdöv och de olika sätt och ting hon använder för att kommunicera. Riktigt bra skildrat!
Mitt omdöme blir högt.
Berättelsen startar tidigt en nyårsdagsmorgon på den fiktiva polisstationen 87th precinct. Under natten har nån mördat ett spädbarn och dess barnvakt. De garvade polismännen blir mycket upprörda, särskilt som många av dem själva har barn. Poliserna Carella och Meyer bestämmer sig för att hitta förövaren. Samtidigt pågår en hel del gängbrott, så det finns mycket att bita i för poliserna.
Den här McBain-boken var lite tjockare än de jag tidigare har läst. Samtidigt är den lika lättläst och det var precis vad jag behövde med en värkande tand som envist sällskap. Deckaren är lättläst och spännande. Slutet är ganska överraskande, vilket ger pluspoäng. Första gången publicerades den 1989 som 41 del i serien. Därför innehåller den en hel del roliga tidstypiska saker, framför allt. Extra kul är det att läsa om Carellas fru Teddy som är barndomsdöv och de olika sätt och ting hon använder för att kommunicera. Riktigt bra skildrat!
Mitt omdöme blir högt.