Hallonbacken

På Hallonbackens sanatorium undersöker de vad som händer med hostande stadsungar när de kommer ut i naturen. För fattiga Stina från Sjömansgatan är Hallonbacken som ett slott, men hon längtar ändå hem till de sex syskonen och trängseln i kammaren. Lite bättre blir det då Ruben dyker upp, Ruben som lockar med Stina på nattliga strövtåg i sanatoriets ödsliga korridorer och som kan berätta om den mystiska branden i östra flygeln ... Eva Frantz använder skickligt sanatoriemiljön i sin rysare för mellanåldern. Hennes Stina iakttar märkliga skeenden på Hallonbacken och inser så småningom att hon själv är illa ute. I takt med att intrigen vecklar ut sig visar hon sig vara en underbar och äkta romanhjältinna. Med Hallonbacken gör Frantz en stilsäker barnboksdebut. Hissen såg inte alls ut som jag tänkt mig. Den var som en väldig bur utan golv och tak. Väggarna var ett gulmålat järngaller och där inne såg man tjocka vajrar. Den där karossen som man kunde kliva in i måste ha legat på en annan våning.- Så stor den är!- Det måste den vara, förstår du väl, om man ska rulla in en bår.- Har du åkt i hissen?- Bara en gång.- Hur var det?- Åjavars. Inte så märkvärdigt.