Barnet
The Child
Bok av Fiona Barton
När ett hus rivs i ett bostadsområde hittas skelettet av ett spädbarn. Ett skelett som har begravts många år tidigare. För de flesta är det bara en notis i tidningen men för tre kvinnor är det en nyhet de inte kan bläddra förbi. En av dem är journalisten Kate som börjar undersöka vad som egentligen har hänt.
Tidigare i år (2020) kom jag över ett secondhand-exemplar av Fiona Bartons bok Änkan. Det blev inledningen till en ny författarbekantskap som jag har fortsatt, nu senast med boken Barnet av samma författare. Denna gång kostade jag på mig ett helt nytt pocketexemplar.
Barnet är uppföljare till Änkan och ingår i Kate Waters-serien. Men boken tar inte vid där Änkan slutar utan kan faktiskt läsas helt fristående. Det är i princip enbart vissa karaktärer som förekommer i båda böckerna.
I Barnet hittas kvarlevorna av ett spädbarn i samband med att ett hus rivs. Kvarlevorna är av äldre datum, men inte så att de är historiska/antika. Uppenbarligen är ett par, tre kvinnor intresserade av fyndet. En av dem är journalisten Kate Waters, en karaktär som även finns med i Änkan.
Författaren skildrar framför allt kvinnorna i boken med några, inte alltför många penseldrag. Ändå är det lätt för mig som läsare att se typerna framför mig. I det här fallet bland annat en åldrad mamma vars bebis stals från sjukhuset och den rätt näriga journalisten Kate Waters. Kate Waters-karaktären har en förmåga att nå fram till människor – hon är en fena på att hitta vägar in till dem. Männen i boken är ganska bleka figurer, möjligen får de lite utbrott då och då.
Det tar ganska lång tid innan den här boken blir riktigt spännande. Anledningen är att jag inte är på det klara med syftet med framför allt en av huvudkaraktärerna som kommer till tals. Det gör berättelsen ganska seg. I slutet kommer förstås förklaringen och den kunde jag inte lista ut i förväg. Det blir mycket spännande och mycket känslomässigt.
Mitt omdöme blir högt.
Barnet är uppföljare till Änkan och ingår i Kate Waters-serien. Men boken tar inte vid där Änkan slutar utan kan faktiskt läsas helt fristående. Det är i princip enbart vissa karaktärer som förekommer i båda böckerna.
I Barnet hittas kvarlevorna av ett spädbarn i samband med att ett hus rivs. Kvarlevorna är av äldre datum, men inte så att de är historiska/antika. Uppenbarligen är ett par, tre kvinnor intresserade av fyndet. En av dem är journalisten Kate Waters, en karaktär som även finns med i Änkan.
Författaren skildrar framför allt kvinnorna i boken med några, inte alltför många penseldrag. Ändå är det lätt för mig som läsare att se typerna framför mig. I det här fallet bland annat en åldrad mamma vars bebis stals från sjukhuset och den rätt näriga journalisten Kate Waters. Kate Waters-karaktären har en förmåga att nå fram till människor – hon är en fena på att hitta vägar in till dem. Männen i boken är ganska bleka figurer, möjligen får de lite utbrott då och då.
Det tar ganska lång tid innan den här boken blir riktigt spännande. Anledningen är att jag inte är på det klara med syftet med framför allt en av huvudkaraktärerna som kommer till tals. Det gör berättelsen ganska seg. I slutet kommer förstås förklaringen och den kunde jag inte lista ut i förväg. Det blir mycket spännande och mycket känslomässigt.
Mitt omdöme blir högt.
Barnet är den första boken jag läser av Fiona Barton. Den är del två i serien om journalisten Kate Waters men det är inga som helst problem att läsa den här boken fristående. Jag visste inte ens att det fanns en tidigare bok när jag läste den här.
När ett hus rivs i ett bostadsområde i London hittas skelettet av ett spädbarn. För de allra flesta är det bara en notis i tidningen men inte för tre stycken kvinnor. Boken är skriven så att du följer de tre kvinnorna, Kate, Emma och Angela, i olika kapitel.
I början på kapitlen kan upplägget ibland bli lite förvirrande om du läser lite snabbt och inte minns vem som är vem. Särskilt som det inte bara är de här tre kvinnorna du får följa, utan vissa kapitel är ur ytterligare några av karaktärernas perspektiv.
Men det är en bra bok när du väl kommer in i historien och sättet som den är skriven på är också bra. Steg för steg kommer vi närmare sanningen om vad som har hänt barnet genom att Kate med en journalists envishet gräver i skelettets historia. Barton har skrivit en historia där du inte kan förutse vad som kommer att ske.
När ett hus rivs i ett bostadsområde i London hittas skelettet av ett spädbarn. För de allra flesta är det bara en notis i tidningen men inte för tre stycken kvinnor. Boken är skriven så att du följer de tre kvinnorna, Kate, Emma och Angela, i olika kapitel.
I början på kapitlen kan upplägget ibland bli lite förvirrande om du läser lite snabbt och inte minns vem som är vem. Särskilt som det inte bara är de här tre kvinnorna du får följa, utan vissa kapitel är ur ytterligare några av karaktärernas perspektiv.
Men det är en bra bok när du väl kommer in i historien och sättet som den är skriven på är också bra. Steg för steg kommer vi närmare sanningen om vad som har hänt barnet genom att Kate med en journalists envishet gräver i skelettets historia. Barton har skrivit en historia där du inte kan förutse vad som kommer att ske.