Brev. 4, 1925-1930

Hvad som intresserat mig har varit att samvetsgrant iakttaga människans långsamma, värdiga och löjliga gång framöfver tjärstickan. Varken vägen eller målet har intresserat mig. Men sättet att gå. Hjalmar Bergman är en av de stora i svensk litteratur, och hans brev ger en komplex och fascinerande bild av både människan och författaren. Till samtida skribenter som Hans Larsson och Ellen Key förmedlade Bergman sina djupaste avsikter med sitt av kritikerna ibland ifrågasatta författarskap. Och breven till de närmaste ger en nyansrik skildring av ett livsförlopp med alla dess kast och brott en outsiders väg mot avgrunden. Han både antyder och döljer sin homosexualitet, som skulle visa sig vara oförenlig med den borgerliga livssyn han omfattade. Det är därför en stor händelse att en fullständig utgåva av Bergmans bevarade brev nu inleds i samarbete med Hjalmar Bergman Samfundet. Den första volymen omspänner åren 1897-1908 och ska följas av ytterligare tre band.