Profetians svärd

3,5/5

Tredje, och sista (?) boken i Sagan om Ella är lika spännande och dramatiska som de tidigare delarna. Det lille frågetecknet beror mest på att det egentligen skulle kunna komma ännu fler böcker i serien, ännu fler äventyr men kanske inte med Ella som fokus utan något av hennes barn.

Ella växte upp i den mänskliga världen men hennes mormor drog henne genom en spegel som ung och det visade sig att Ella var en nyckelperson i kampen mot ondskan, att hon var Älvkorsets bärare och magisk, något hon inte hade haft en aning om medan hon växte upp. Som tredje bok i en serie är det här en direkt fortsättning på de andra två delarna men jag skulle säga att det ändå går att läsa den här delen fristående, men att de andra två blir lite förstöra av det så rekommenderar att man börjar med seriens första bok om man blir nyfiken.

Det är ett lagom stort persongalleri, och det blir inte många nya ansikten för oss som har läst de tidigare delarna. Jag gillar Ella och hennes kämpaglöd, det kan inte vara lätt att vara van vid att vara självgående och att bestämma över sitt eget liv till att gifta sig med någon som tillhör en tid som vi lämnat bakom oss. Jorund verkar verkligen älska Ella, men han är van vid att kvinnan ska lyda sin make. Jag kan tycka att hon ger upp lite väl lätt ibland, och i den här tredje boken är det väldigt mycket mindre av kampviljan utåt även om det tydligt märks att den är kvar eftersom det är Ella och hennes tankar vi följer.

Jag gillar även Eadgyth och Valdar, men har svårare för Jorund och Tingund. Män som vill att kvinnor ska vara stöpta i en och samma undergivna form har jag svårt att acceptera, även i läsningen. De två ändrar sig inte särskilt mycket under seriens gång heller, och det kan jag tycka är tråkigt eftersom de har två väldigt kapabla kvinnor som löser det mesta runt sig. De obehagliga karaktärerna fortsätter att vara riktigt obehagliga och ännu mer psykiskt den här gången, vilket jag gillar.

Det är spännande från första till sista sidan och även om jag kan räkna ut vad som kommer att hända, blir jag överraskad flera gånger under läsningens gång.

Alla tre böckerna i serien är relativt korta och lättlästa med bra språk så är man ovan vid fantasy som genre eller bara vill läsa något spännande men inga tegelstenar är det här bra tips. Det utspelar sig i mer historisk tid så passar även den som är intresserad av gångna tider, med en liten övernaturlig touch som verkligen passar in.

Wow! Så förvånad över att jag gillade den här boken så mycket som jag gjorde.

Jag har varit ganska kritisk över den här serien. Mest för jag verkligen inte förstå kärleken mellan Ella och Jorund, vilket jag fortfarande inte gör. Står fortfarande för att det inte är någon kemi mellan dessa två. Förstår inte vad Ella ser hos han och när hon säger att han är så snäll och fin. VAR?! Tycker bara att han är en mansgris som fortfarande bestämmer över allt Ella gör för hon är kvinna. Jag önskar verkligen att Ella hade kämpat mer för sina rättigheter som kvinna. Tror det skulle vara hur spännande som helst att läsa om hur Jorund och de andra männen skulle hantera det. Vem vet det kanske blir framtida böcker om detta?

Jag tyckte den här boken var alldeles för kort. Kändes som allt var över för snabbt och jag hade önskat att man skulle få uppleva de jobbiga stunderna mer för att verkligen få lida så som Ella gör (hur tokig låter inte jag nu?). De sista kapitlen var hur spännande som helst men de var så korta så det var över för snabbt.

Slutet var bland det bästa med den här boken, och inte för att det var slut, hade gärna läst mer. Utan för det var något alldeles speciellt och något jag faktiskt inte kunnat förutspå. Epilogen hintar även att det skulle kunna bli mer böcker i denna serie, vilket jag faktiskt hoppas att det kommer bli. Vill så gärna om det som Ella tror har hänt har hänt och veta vem som ja, jag vill inte spoila men er som läst boken vet vad jag menar.