Melankolins anatomi

»Den bästa bok som någonsin skrivits« The Guardian Robert Burton (1577 1640) arbetade hela sitt liv på ett enda verk: The Anatomy of Melancholy. Det blev 1 300 sidor som sedan dess kommit i otaliga nyutgåvor och anses vara ett av de viktigaste verken i den engelska traditionen. Nu ges den för första gången ut på svenska. Arne Melbergs översättning omfattar ungefär en fjärdedel av den väldiga boken och ger ett intryck av Burtons stilkonst, av hans lärda utläggningar om melankolins alla varianter, av 1600-talets kultur och föreställningsvärld. Framför allt skildrar den författaren själv, lika lärd som infallsrik och lynnig, som idag förmodligen hade varit en outtröttlig nätsurfare och bloggare och med både originella och bitska saker att säga om melankolikerns tillstånd och människans villkor. Ingår i Atlantis väljer ur världslitteraturen.   Robert Burton (1577 1640) Engelsk författare vars Melankolins anatomi som han skrev för att bota sin egen melankoli blev en av sin tids mest berömda verk. »Jag har sällan läst en så lustfylld beskrivning av lyckan och mödan med att läsa och skriva, att essäistiskt pröva och ströva, öva sig i tålmodig rastlöshet. Burton hörde själv till det släkte av intellektuella som gärna föll offer för melankolin, men hos honom förädlas läsandet och skrivandet till terapi. Jag vill undvika melankoli och skriver därför om melankoli.« SvD »Burton samlar all tillgänglig kunskap i ämnet, från Hippokrates och Galenos (vars humoralpatologi spelar en stor roll), till samtidens medicinska lärdomar. Hans bibliotek var för tiden omfattande, omkring 1 700 böcker. Han visste vad han skrev om. Aftonbladet Jag läser Melankolins anatomi som ett litterärt verk, skrivet av en fantasins anatom, medicinaren Vesalius ympad samman med Roland Barthes och Jorge Luis Borges.« Expressen »Burton samlar all tillgänglig kunskap i ämnet, från Hippokrates och Galenos (vars humoralpatologi spelar en stor roll), till samtidens medicinska lärdomar. Hans bibliotek var för tiden omfattande, omkring 1 700 böcker. Han visste vad han skrev om.« Aftonbladet