1794

Så där kan väl inte en bok få sluta?! Tur för mig att jag läste den när den sista delen är släppt. För nu måste jag verkligen få veta hur denna trilogi kommer sluta!
För den som inte läst 1793 så rekommenderar jag att en börjar med den. Jag tror att en annars inte kommer hänga med lika bra i denna bok.
Språket är (precis som i den första boken) underbart. Men förväntar en sig modern svenska så blir en besviken. Det är äldre ord som används, och det är också detta som skapar charmen med dessa böcker.
Handlingen är liksom dess föregångare brutal och inget för den känsliga.
Jag vill dock påstå att 1793 är snäppet vassare än denna. Men missförstå mig inte nu. Denna bok är bra och håller hög klass, men första delen är som sagt enligt mig bättre. Jag förväntar mig dock en hel del från den sista delen, 1795 och ser verkligen fram emot att läsa den för att få veta mer om hur det kommer sluta för våra karaktärer i boken.

Eftersom jag visste vad jag hade att vänta, när det kom till Niklas Natt och Dags språk och detaljrikedom hade jag lättare att komma in i uppföljaren till 1793. Det är fortfarande väldigt detaljrikt och Natt och Dag räds verkligen inte för att använda det mörka och äckliga från tiden och det är också väldigt tydligt hur mycket research som gått in i den här bokserien.

Ändå blir jag inte riktigt lika fast den här gången. Kanske är det för att det ibland känns som att det är lite väl mycket mörker, bara för mörkrets skull, men jag vet inte. Jag tror att det mest beror på att jag tyckte så oerhört mycket om första boken, att 1794 har svårt att nå upp till samma nivå bara för att jag vet vad jag har att vänta mig.

Martin Wallström som uppläsare är perfekt för den här boken, och jag sitter väldigt ofta med andan i halsen när jag lyssnar. Hade jag läst den som fysisk bok är jag inte säker på att jag hade kommit framåt efter ett tag, när det blir för mycket olycka och vidrigheter, men att lyssna på den fungerar alldeles utmärkt.

Det är ett relativt stort persongalleri och jag är glad över att få återse både Mickel Cardell och Anna Stina Knapp, då jag tyckte mycket om dem i förra boken. Mickel Cardells burdusa och rättframma sätt är en frisk fläkt som ofta lättar upp i misären och Anna Stina Knapp är lika mycket en frisk fläkt i den annars mansstinna 1700-talsskildringen. Det finns visserligen en hel del andra kvinnor med, men de andra främsta karaktärerna är alla män.

Första delen av boken följer vi ett spännande livsöde för adelssonen Erik, som blir kär i någon som står under hans rang och som föräldrarna inte kan acceptera. Istället följer han med sin kusin till fjärran land och där träffar han någon som egentligen cementerar hans öde och som egentligen är anledningen till att hela den här boken blir så mörk och obehaglig som den blir. Jag tycker om att den delen särskiljer sig från de andra i berättarstil, då den är skriven i jagform medan de andra tre delarna är skriven ur tredjepersonsperspektiv, det gör det snyggt och ännu mer gripande att följa Eriks öde. I de efterföljande delarna är det Cardell och Knapp, samt Emil Winge. Jag tycker väldigt mycket om att Cecil Winges bror har en plats här, eftersom jag tyckte mycket om just Cecil i första boken. Emil Winge är en väldigt spännande karaktär också, och det skrivs in snyggt.

Alla delarna knyts samman på ett snyggt sätt, men det är samtidigt tydligt att det inte är slutet, att det ska komma en tredje bok för det är ett ganska abrupt cliffhangerliknande slut. Men jag längtar ändå efter att få veta vad som händer i den avslutande delen i trilogin.

Den här boken är en historisk tillbakablick samtidigt som ett mord ska lösas.

Precis som i 1793 så träffar vi ”Mickel” Cardell, den enarmade palten med stort rättvisepatos. Med är också Lovisa Ulrika Blix (Anna Stina Knapp). I 1793 var också advokat Cecil Winge med, han dog av lungsot. Nu är det istället hans bror Emil Winge som dras in i fallet tillsammans med de andra.

En ung kvinna dödas på sin bröllopsnatt och i inledningen får vi följa den tragedi som drabbat Erik Tre Rosor som sitter inspärrad på dårhuset.

Mamman till den döda kvinna bönar om hjälp att finns förövaren och Cardell och E Winge tar sig slutligen an fallet, om än motvilligt.

Därefter följer ett vindlande äventyr i ett mörkt, smutsigt och ondsint Stockholm varefter lösningen ska finnas. Språket är magnifikt och handling och miljöer gör boken lysande.

Det här är en bra bok. Snyggt skriven, detaljrik, målande och med ett eget fascinerande språk . En brutal skildring, mörk och levande. Första delen av boken griper verkligen tag men sedan börjar det tyvärr  gå  lite trögt och jag tappar lite intresset mot slutat av boken tyvärr.

Oj så spännande den är, en bok man vill sluka direkt. Makalöst välskriven och så lättläst trots många inblandade personer och skeenden. På köpet får läsaren ett stycke historisk kunskap.

Ett fantastiskt sätt att lära sig svensk historia. En bra story, lättläst och fängslande. Sträckläste

1794 är uppföljaren till boken 1793. Författaren Niklas Natt Och Dag tar återigen med läsaren på brutala mysterier under det sena 1700-talet i Stockholm. Denna gång handlar det om en kvinna som mördas på sin bröllopsnatt. Hennes sörjande mamma försöker desperat att hitta någon som kan utreda dödsfallet.

Det är svårt att skriva en uppföljare som överträffar 1793, en bok som enligt mig var riktigt bra. 1794 håller måttet, men det är inte samma sensationella upplevelse som föregångaren. Det är återigen en brutal och stundvis obehaglig bok. Även de målande och detaljerade miljö- och personskildringarna håller samma mått som i den första boken. Tidsepoken är densamma, det vill säga sent 1700-tal efter att Gustav III dött. Klasskillnaderna är djupa och många i samhället känner förakt och missnöje. Den sen-gustavianska tiden är känd för dess ståt och prakt och detta varvas med stadens slumområden.

Jag hade verkligen sett fram emot denna uppföljare, men jag måste nog medge att jag är lite besviken. Den känns stundvis lite långtråkig med för många upprepningar och likheter med den första boken. Det känns dock som att denna bok är lite mer överdriven och ännu mer brutal. Den första var hemsk, men verklighetstrogen. Denna bok är hemsk, men på gränsen till fantasi. Miljöskildringarna är dock extremt välgjorda och de historiska aspekterna gör att denna bok är läsvärd. Det är en mörk och välskriven kriminalroman med ett unikt språk. Jag ser fram emot att läsa mer från denna intressanta och annorlunda författare.

Efterföljaren av pangsuccén 1793 handlar givetvis om det år som följer och är en fristående fortsättning. Åter är det Cardell som får lösa ett mordfall. Det är den unga hustrun till en ädling som tagits in på sjukhus som dött.

När vi får följa den unga ädlingens resa hamnar vi utanför Sverige, och tas med till svenska kolonin St Bartolomeus och dess slavhandel. Beskrivningarna av denna fristad för allsköns skurkar är en god början som lovar gott. Sedan faller historien något när handlingen förs tillbaka till Stockholm igen, och här vi får följa Cardells och Anna Stinas öden mellan gator och prång i Stockholm. Tempot sjunker och händelserna blir färre. Det blir många mils vandring genom Stockholms labyrinter. Person- och miljöskildringarna tappar också något av sin skärpa.

När Niklas Natt och Dag försöker sig på en uppföljare till sin magiska debut blir det kanske helt enkelt för svårt att leva upp till förväntningarna. Hade boken varit den första han skrev, hade jag nog blivit mer imponerad. Nu har jag 1793 att jämföra med. Slutsatsen blir att boken är bra, men att den inte har samma nerv som föregångaren.

Den här boken är inte fullt så bra som den första delen i serien, men den är ändå ohyggligt spännande på sina håll. Jag blir också fascinerad av författarens sätt att blanda ett oerhört vackert och detaljrikt språk med en handling som är raka motsatsen till tjusig. Problemet med boken är att man som läsare får en för stor dos av äckel. Det hade räckt mer än väl med hälften av alla löss och fekalier man får ta del av. Dialogen känns dessutom lite väl teatralisk emellanåt. Å andra sidan är det alla vidrigheter och de överdrivna replikerna som gör att boken står ut i mängden. Bellman noir har blivit en alldeles egen genre som inte liknar något annat - och sådant är ju alltid positivt.

Det här är en uppföljare till "1793" som var mycket populär inte bara i Sverige utan i hela världen. Romanen utgår från en mor som tvingas sörja sin son, som till råga på allt blivit dräpt på självaste bröllopsnatten. I den här Bellman noir-aktiga romanen är det bara en enarmad vän till familjen som övertalas att utreda fallet. I författaren Niklas Natt och Dags bok återvänder vi till personerna Mickel Cardell och Anna Stina Knapp och en brutal skildring av ett i Stockholm inklätt i ett mörkt 1700-tal. Det är en gustaviansk värld läsaren får kliva in i och spänningen ligger hela tiden på topp. Det kan vara en fördel att ha läst den första delen, eftersom den är den andra boken i en trilogi.