Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts

Nej men härlig chicklit helt enkelt, inte så mycket mer eller mindre än det. Men jag blir glad av den!!!

För att vara en McFarlaneroman är den inte särskilt bra. Språket är plattare än vanligtvis, liknelserna som McFarlane brukar driva till perfektion är på sin höjd måttligt underhållande, och karaktärerna är clichéer snarare än tredimensionella människor.

Boken känns skriven bakifrån, som att hon kom på slutet på intrigen och sedan bara improviserade storyn fram tills dess. Det finns många nödlösningar som känns konstruerade, det flyter inte alls så som jag förväntar mig av den här författaren.

Ytterligare en intressant diskussion är det faktum att huvudkaraktären är mörkhyad. Det är mer som ett poängsökande än en faktiskt relevant detalj (detta blir särskilt tydligt efter att ha läst om mixrace-par i till exempel "Säg inget om Lydia" av Celeste Ng.) Att McFarlane (som själv är vit) ger en av sina karaktärer något mörkare hud känns mer som ett försök att flirta till sig en bredare publik än som något som tillför någonting till historien. Rasism nämns bara flyktigt och utan de historier som är lätta att ta del av var som helst på nätet. Det är såklart inte det viktigare i en historia men det tillför till intrycket att boken bara är slarvigt gjord.

MEN. Och det är ett MEN med versaler. MEN: efter en tredjedel av boken ville jag såklart läsa vidare. Helst hela tiden. Jag ville veta om det lyckliga slutet kom, eller snarare, hur det skulle komma. I det har McFarlane en speciell talang: det är lättläst och lästriggande.

Men i ärlighetens namn, leta upp en annan bok av den här författaren och läs den här enbart ifall du inte har någon annan Romance inom 3 mils radie.

Har läst alla McFarlanes svensköversatta böcker och gillat alla. Kanske den här allra mest. Lättläst, spännande feelgood med ett lagom cheesy slut - precis som det ska vara. Kommer ärligt sakna karaktärerna Laurie och Jamie.

Jag hade nog lite för höga förväntningar på denna boken och trodde att den skulle innehålla mer romantik än vad den faktiskt gjorde. Handlingen var rolig och jag blev emotionellt investerad i boken. I helhet var den väldigt rolig och underhållande! Det var ingen bok jag hade svårt för att lägga ifrån mig och jag kände inte att det var en så kallad bladvändare. Kanske för att jag kände att den var förutsägbar, kanske för att jag hade fullt upp med skolstart och annat. Hur som helst så är det absolut en läsvärd bok om man vill ha lite lättsam feelgoodläsning! Karaktärerna var älskvärda och jag kände att man fick lära känna huvudpersonerna bra under läsningens gång, vilket jag tyckte om.

Jag rekommenderar denna till alla som gillar chicklit/romcom/feelgood!

Jag har läst alla böcker som översatts på svenska utav författaren och jag tycker böckerna blir bättre och bättre. Det känns som författaren mer och mer hittat sitt egna sätt att skriva. Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts handlar om Laurie. Laurie är 36 år och har varit ihop med sin pojkvän ända sen skoltiden, de har ett stadigt förhållande och ett fint hus tillsammans. Så när han en dag plötsligt och helt förvarning dumpar Laurie, rasar hela hennes tillvaro. Inte blir det bättre av att de också jobbar på samma arbetsplats och Laurie tvingas se honom på jobbet. Men om Laurie låtsas vara ihop med jobbets snygge playboy, kanske han blir svartsjuk och vill ha henne tillbaka, eller!?

McFarlane är en sån författare som klarar av att skriva rappt och roligt utan att det känns det minsta krystat. Det kommer naturligt med dräpande kommentarer och till och med när huvudkaraktären är nere på botten så finns humorn alltid där lurandes i bakgrunden. Översättningen av boken är väldigt bra gjord, berättelsen kommer till sin rätt även på svenska och det roliga känns inte alls tillgjort. Det är en underhållande berättelse och jag gillar att svepas med i Lauries liv som inte är så enkelt då hon ständigt hamnar i skottgluggen för fördomar, elakt skvaller, rasism och svartsjuka. Laurie är en sån person som man hejar på och vill att det ska gå bra för. Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts är en romantisk roman som värmer hjärtat och får en att skratta, det är en ren fröjd att läsa den!

Precis som Mhairi McFarlanes tidigare böcker är detta en charmig berättelse fylld med mycket humor men även en hel del allvar. Jag gillar den här lagom modererade balansen av just hjärta och smärta. Boken är snabbläst med korta kapitel och härligt rappa dialoger, oftast i samband med dråpliga situationer som jag skrattar högt eller fnissar till.
Det jag älskar med författarens karaktärer är att de är smarta kvinnor med självförtroende som kan ge svar på tal! Likaså att vänskap är viktigt och skildas på ett fint sätt. 
Det jag tänkte mycket på i just denna bok var att uppbrottet mellan Laurie och hennes expojkvän får ta tid, både innan och efter. Vanligtvis brukar det skyndas på och är avklarat på bara några sidor men här är det mycket samtal, funderingar och tankar en bit in i boken vilket gör att både berättelsen och Laurie känns äkta. 
Självklart var slutet något förutsägbart, men vad gör väl det när det slutar så som man vill?! 
Har du inte läst något av författaren tidigare tycker jag absolut att du ska göra det! 

Det där med låtsasförhållanden kan ju bli rätt komplicerat men Laurie tar till alla medel för att göra sitt ex avundsjuk, och det med all rätt! Humoristisk och underhållande med ett rappt språk.

Jag har läst alla böcker av Mhairi McFarlane och tyckt om dem alla! Hennes nya bok är inget undantag. ”Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts” är en charmig, underhållande och alldeles underbar berättelse! En berättelse med både hjärta, smärta och humor. Som alltid får Mhairis böcker mig både att skratta och att få lite ont i hjärtat.
Språket är rappt och boken är lättläst. Jag tycker om att jag vet från början att allt kommer bli bra i slutet - fast inte exakt hur och på vilket sätt. Det är en berättelse om kärlek, om hur livet och just kärleken kan ta oväntade vägar.
Jag tycker väldigt mycket om berättelsen om Laurie och hennes krokiga vägar till kärleken! Rekommenderas varmt!

Vi lär känna Laurie precis när hon blir dumpad av sin pojkvän sedan 18 år. Ledsen och sårad träffar hon kollegan Jamie som behöver en låtsasflickvän för att vida cheferna att han har ett stabilt privatliv i syfte att kunna avancera på jobbet. De inleder en fejkad relation som ska gynna dem båda.

En riktig romcom som får mig att båda skratta, fälla en tår och få lite hjärtknip. Alltid med vetskapen om att allt kommer att bli bra, bara inte exakt hur. En historia om kärlek som är menad att bli och hur allt bara är hållplatser på resan på vägen mot den äkta kärleken.

Perfekt läsning att drömma sig bort i.

Mhairi McFarlane är tillbaka med sin sjätte bok och levererar som alltid.

Laurie är en driven och framgångsrik brottsmålsadvokat. Hon bor i ett fint hus i Manchester med sin sambo och de har börjat prata om att bilda familj när hon efter en utekväll med kompisarna kommer hem och möts av en sammanbiten Dan som säger att det är något som han vill prata om. Han vill göra slut efter 18 år och Lauries värld går i kras.

När Laurie fastnar i hissen med Jamie Carter, kontorets bråkigaste advokat så kommer de fram till en lösning på hennes problem och Jamies strävan efter att få bli partner på byrån.

En välskriven och bra bok som drar in läsaren och får en att vilja läsa mer och mer.