Närmar du dig mjukt

I ‘’Närmar du dig mjukt’’ av ALMA-pristagaren Jacqueline Woodson lär vi känna tonåringarna Ellie och Miah som stöter ihop första skoldagen och därefter inte kan sluta tänka på varandra. Känslorna växer och det dröjer inte länge förrän de drabbas av den första stora kärleken. Det finns bara ett problem; Ellie är en vit judinna och Miah är svart, något som väcker fördomar hos omgivningen och leder till ödesdigra konsekvenser.

Närmar du dig mjukt har flera starka sidor, däribland det faktum att Woodson skriver helt fantastiskt. Språket är mjukt och intimt, men också poetiskt och slagfärdigt. Ytterligare en styrka är Woodsons förmåga att skildra olika familjesituationer och hur dessa yttrar sig. Hur är det att ha skilda, kända föräldrar? Att ha en stor syskonskara, eller inga syskon alls? Skillnaden mellan att ha föräldrar som stöttar och finns där, och att inte ha det.

Det som hade kunnat utvecklas är Ellies judiska identitet samt att jag hade önskat fler scener med Ellie och Miah tillsammans. Vi får huvudsakligen bara glimtar av deras förhållande, och å ena sidan känns det därför som att de inte känner varandra särskilt väl. Å andra sidan är de fortfarande i lära-känna-stadiet, och det är så fint hur de läser av varandra, hur deras konversationer går in på djupet, hur naturligt allt känns, att det faktiskt inte gör någonting att kärleken ibland känns förstorad eller ytlig. Samtidigt som jag skriver inser jag att det är precis det som är poängen, att du inte behöver känna någon särskilt väl för att kunna falla pladask, och att som femtonåring upplevs saker och ting (känslor i synnerhet) ofta som större än vad de faktiskt är.

Att boken är utgiven år 1998, för mer än tjugo år sedan, märks knappast. Tvärtom upplevs berättelsen som nutida och boken hade likväl kunnat vara utgiven i år med tanke på den ojämlikhet och de orättvisor som fortfarande finns i samhället. Det är omöjligt att förbise den rasism som boken belyser, och de kontraster mellan svarta respektive vita som gestaltas. Miah glömmer aldrig att han är svart. Ellie glömmer det ibland, men bara när hon är i ett rum av svarta. Jag tycker en av de mest tänkvärda frågeställningarna är följande som ställs av Ellie: ‘’Men var fanns de i så fall, alla dessa svarta människor som var precis som oss, som var våra jämlikar? Varför var de aldrig ute och spelade golf med pappa på lördagarna eller sydde lapptäcken med Marion på torsdagskvällarna? Varför fanns de inte i vår värld, runt omkring oss, som en del av oss?’’.

Närmar du dig mjukt klassas som ungdomsbok men kan uppskattas av såväl tonåringar som vuxna. Boken är med sina 180 sidor en språklig pärla om förälskelse, rasism och identitetsskapande som väcker värdefulla perspektiv Det abrupta slutet kan inte undgå att lämna läsaren oberörd, men är framförallt en livsviktig påminnelse om att Black Lives Matter.

Betyg: 4 av 5. Jag kommer garanterat läsa mer av Jacqueline Woodson i framtiden.

Jacqueline Woodson tilldelades litteraturpriset Astrid Lindgren Memorial Award 2018. Sedan dess har flera av hennes böcker kommit på svenska. Nu i mars kom Närmar du dig mjuktsom Woodson skrev redan 1998, men som alltså kommit på svenska först nu. Jag läste den under två dagar och blev golvad!

Boken handlar om Jeremiah och Elisha, eller Miah och Ellie som de också kallas. De är femton år och börjar båda i en ny skola, i en privatskola där mestadels vita elever går. De möter varandra redan första skoldagen och det dröjer inte länge förrän de blir drabbade av den första stora förälskelsen. Ljuvligt och svårt på samma gång. Starka känslor som kastar omkull dem totalt och som förändrar dem i grunden. Men Ellie är en vit judinna och Miah är svart. Omgivningen ser därför på deras kärlek genom ett filter av fördomar. De tror att det är annorlunda nu för tiden, de hoppas att världen nått så långt att det ska vara okej att vara kär i den man vill. Men de når snart insikten att så är inte fallet. Fördomarna finns till och med i deras egna familjer.

Jag hade alltid tänkt att det inte spelade någon roll – att alla i vår värld hade samma möjligheter, måste kämpa lika mycket. Om man tänker att det föddes två bebisar – den ena vit och den andra svart. Deras mammor kanske delade rum på sjukhuset och pratade med låg röst – när alla uppspelta besökare har gått hem och hela sjukhuset sov – om framtiden. Låg och pratade om vad de hoppades att deras barn skulle få uppleva, långt efter att bebisarna vaknat och velat ha mat klockan två på natten. Förr tänkte jag alltid att det enda de där barnen behövde var någon sorts möjlighet – och att mammorna hoppades på dem. Jag var så … dum på den tiden. Naiv. Jag trodde verkligen på det där. Bara för att ingen i vår familj någonsin hade sagt någonting hatiskt om svarta.

– Alla människor, brukade Marion säga. Alla människor har upplevt lidande. Varför skulle då några av oss anse sig bättre eller sämre än andra?

Men var fanns de i så fall, alla dessa svarta människor som var precis som oss, som var våra jämlikar? Varför var de aldrig ute och spelade golf med pappa på lördagarna eller sydde lapptäcken med Marion på torsdagskvällarna? Varför fanns de inte i vår värld, runtomkring oss, som en del av oss?

Närmar du dig mjukt är en bok som berör på djupet. En stark ungdomsroman om den första kärleken, där känslorna skildras ömt och innerligt. Men denna moderna Romeo- och Julia-roman handlar också om rasism, om identitet, om att få älska den man vill och få vara den man är. Boken har också flera andra teman. Som jämlikhet, orättvisor, polisvåld, att ha kända föräldrar, frånvarande föräldrar och föräldrar man helt enkelt inte kan lita på eftersom de en gång svikit:

När man är liten och ens mamma försvinner är det något inombords som blir alldeles tjockt av tomrummet efter henne. Det är svårt att förklara. En lång tid kändes det som om jag hade ett rum inom mig där det borde ha funnits en kärlek till Marion, men det var bara tomt.

Språket är poetiskt, lyriskt och brännande. Under läsningen skrev jag upp massor av citat som jag var tvungen att läsa flera gånger bara för språkets och gestaltningens skull. Som bokens starka inledning:

Jeremiah var svart. Han kände det. Hur solen tryckte sig hårt och vart in i huden om sommaren. Ibland kändes det som om han svettade ur sig svarta oljepärlor. Han kände sig varm innanför huden, skyddad. Och i Fort Greene i Brooklyn – där alla verkade ha olika nyanser av svart hud – trivdes han med sig själv när han gick runt i kvarteret.

Men tog han ett steg där utanför. På bara ett steg var det som om huden fick en annan vikt. Den blev tyngre.

Berättarperspektivet är intressant. Vartannat kapitel berättas utifrån Jeremiahs perspektiv och vartannat utifrån Ellies. De kapitel som handlar om Ellie är skrivna i jag-form och Miahs är skrivna i tredje person. Det finns så mycket att säga om den här boken, så mycket att diskutera kring den och dess teman. Jag hoppas att den når många läsare, både ungdomar och vuxna, och även att den används som bokcirkelbok eller i undervisningen i skolan.

Närmar du dig mjukt är fin liten pärla om den första kärleken. Oj vad jag tyckte om den! Jag blev helt insvept i berättelsen om Jeremiah och Ellie som den första dagen i skolan råkar krocka med varann. Det mötet lämnar ett stort avtryck hos dem båda och de kan inte sluta tänka på varandra. I vartannat kapitel får vi sedan höra båda berätta sin historia. En ungdomskärlek som får konsekvenser när man som Ellie är vit judinna medans Jeremiah är svart.
Författaren skriver otroligt bra, språket är vackert och hon bjuder in läsaren in i berättelsen med målande beskrivningar så det känns som jag står där bredvid och betraktar. Det är en ungdomsbok som lyckas beröra på djupet och jag känner så mycket när jag läser den. Närmar du dig mjukt är den första boken av Jacqueline Woodson som jag läst, men efter den här boken måste jag bara läsa mer av henne!