Henrik : roman
Henrik Falk
Bok av Vigdis Hjorth
Vigdis Hjorth har valt en gestalt som är både offer och våldsverkare och vars gåtfulla blankhet har fascinerat ända sedan Ibsens Hedda Gabler uruppfördes 1891. Men här har Hedda blivit en man, Henrik Falk, och spelplatsen för dramat ett litet samhälle i vår tids Norge. Med det omvända perspektivet framträder nya dimensioner av den könets instängdhet som Hedda Gabler också handlar om.
Henrik Falk är nygift med en arvtagerska till ett bensinmacksimperium, med ett barn på väg. Hon är överlycklig och i Henrik stiger paniken. Sedan hans familj hamnat på obestånd är hans självbild i gungning. Den en gång så självsäkre redarsonen är nu beroende av svärfaderns gillande för att komma framåt; att han arbetar duktigt inom familjeföretaget och är en god make till en kvinna han kanske egentligen föraktar. Så hör han ett rykte om att en konstnär har kommit tillbaka till staden och köpt hans barndomshem, det de tvingades sälja.
En gång i ett annat liv var han och Tale ett par, en gång levde de ut tillsammans Som i en dröm drivs han mot det han vet har makten att förinta honom. När Hjorth tar sig an Hedda Gabler är resultatet en thrillerlik roman om rädsla och mod, kön och klass, borgerlighetens blanka yta och livslögnernas höga pris.
I översättning av Gun-Britt Sundström.
“Henrik” av Vigdis Hjorth (Natur och Kultur, år 2019) är en nytolkning av Henrik Ibsens pjäs om Hedda Gabler. I “Henrik” har Hedda blivit en man vid namn Henrik Falk och utspelar sig i ett nutida Norge. Här är perspektivet det omvända och rollerna ombytta. När vi får träffa Henrik för första gången är han nygift och precis hemkommen från smekmånaden. Hans fru Elsa är gravid och allt verkar till en början bra, men inuti Henrik stiger paniken. Han känner sig kvävd i äktenskapet med Elsa och vill slå sig fri.
Henrik får veta att hans ungdomskärlek, den framgångsrika konstnären Tale, har flyttat till hans barndomshem. Han börjar tänka alltmer på Tale och ser äntligen en chans till ett liv utan Elsa.
“Henrik” är läsning som kryper in under huden. Ett obehag växer inom mig i takt med läsandets gång och som läsare dras jag med i den stigande spänningen.Tempot i Henrik kan jämföras med klassiskt musikstycke; till en början lågmält och mjukt som senare tilltar i styrka och blir alltmer dramatiskt och intensivt med mörka och djupa bastoner. Ännu en gång har Hjorth visat på skicklig romankonst, för det som träder fram är briljant. Författaren har en knivskarp blick och skriver stämningsfullt med en otrolig känsla.
Som läsare finner jag det roande att få ta del av Henriks tankar och känner både avsky och medlidande för honom. Hjorth flirtar med diskbänksrealismen och gör stundtals även viss antydning till det satiriska, vilket gör att berättelsen får en komisk prägel i det avgrundsdjupa, vilket jag uppskattar. Med ett otroligt skarpt sinne för detaljer, färgstarka och fylliga karaktärsgestaltningar och ett språk som gnistrar mellan sidorna fångar Hjorth själva essensen av Ibsens Hedda Gabler med denna otroligt mångbottnade och lysande nytolkning
Henrik får veta att hans ungdomskärlek, den framgångsrika konstnären Tale, har flyttat till hans barndomshem. Han börjar tänka alltmer på Tale och ser äntligen en chans till ett liv utan Elsa.
“Henrik” är läsning som kryper in under huden. Ett obehag växer inom mig i takt med läsandets gång och som läsare dras jag med i den stigande spänningen.Tempot i Henrik kan jämföras med klassiskt musikstycke; till en början lågmält och mjukt som senare tilltar i styrka och blir alltmer dramatiskt och intensivt med mörka och djupa bastoner. Ännu en gång har Hjorth visat på skicklig romankonst, för det som träder fram är briljant. Författaren har en knivskarp blick och skriver stämningsfullt med en otrolig känsla.
Som läsare finner jag det roande att få ta del av Henriks tankar och känner både avsky och medlidande för honom. Hjorth flirtar med diskbänksrealismen och gör stundtals även viss antydning till det satiriska, vilket gör att berättelsen får en komisk prägel i det avgrundsdjupa, vilket jag uppskattar. Med ett otroligt skarpt sinne för detaljer, färgstarka och fylliga karaktärsgestaltningar och ett språk som gnistrar mellan sidorna fångar Hjorth själva essensen av Ibsens Hedda Gabler med denna otroligt mångbottnade och lysande nytolkning