Balladen om Marie : en biografi över Marie Krøyer
Bok av Anastassia Arnold
Den första biografin över Marie Krøyer, född 1867, och hela hennes otroliga liv. Hennes historia är mycket fängslande och full av dramatik.
Vi får följa Marie från barndomen, i hennes äktenskap med den kände Skagenmålanren P.S. Krøyer, umgänget med den skandinaviska kultureliten, målandet, festandet i Skagenhemmet och till den skandalösa romansen och det andra äktenskapet med Hugo Alfvén, som även det fick ett olyckligt slut.
Maries liv präglas också av att inte få fullfölja sina drömmar om att bli konstnär. Hon dog 1940 och ligger begravd vid Siljan med sina två döttrar.
Boken är illustrerad med ett sextonsidigt bildark.
Tonni Arnold är mag.art. i nordisk filologi och har tidigare skrivit boken Bror Blixen, en äventyrare.
Från att i min värld ha varit fantastiska och privilegierade människor och konstnärer har synen på dessa förändrats. De var utan tvivel stora konstnärer, men inte lika stora humanister. Det var milsvidd skillnad mellan män och kvinnor. Marie som aldrig skulle ge upp sitt måleri tvingas dock till det i och med äktenskapet med Søren Kröyer. Hon bryts sakta men säkert ned, inte bara för att hon inte kan måla, utan också pga makens psykiska tillstånd. Hon ansvarar för maken, hushåll, personal och dottern. Maries hälsa bryts ned, hon orkar inte med dottern som därför till största delen är bortackorderad. Marie upplever en ny kärlek i Hugo Alfven. Søren nekar skilsmässa. Han läggs till och från in för psykiatrisk vård. Maries mor förskjuter henne pga Hugo. Dottern likaså. Marie vistas då och då på vilohem för att klara av sin tillvaro. Den nye kärleken kan inte hålla sig till en enda kvinna. Han åtrår de flesta, till Maries förtvivlan. Trots utebliven skilsmässa lever paret som gifta och får en dotter tillsammans. Gamla vänner drar sig undan. När Hugo ska komponera skickar han bort Marie och dottern för att de inte ska störa. Efter många år går Søren med på skilsmässa. Hugo och Marie gifter sig så småningom. Hugo gör det pga att hans nya tjänst kräver det. Maries hälsa vacklar, både psykiskt och fysiskt, mycket beroende på Hugos fortsatta otrohet och hennes sedan tidigare tunga bagage. Situationen blir till slut ohållbar även i detta äktenskap och de skiljs till slut. Marie försonas med sin mor då denna ligger på dödsbädden. Hon försonas även - om än ytligt - med äldsta dottern som ärvt faderns psykiska sjukdom. Marie återupptar aldrig måleriet.