Att rosta bröd
Making Toast
Bok av Roger Rosenblatt
När hans dotter Amy - läkare, mamma och hustru - plötsligt kollapsar och dör av ett oväntat hjärtfel, lämnar Roger Rosenblatt och hans fru Ginny sitt hem på Long Island för att flytta in hos svärsonen Harris och deras tre barnbarn: sexåriga Jessica, fyraåriga Sammy och ettåringen James, eller Bubbies som han kallas.
Långt efter åren med blöjor, läxor och skolpjäser får Roger och Ginny - Boppo och Mimi - åter bekanta sig med småbarnsvärlden med godnattsagor, lekkamrater, kvartsamtal och nonstop-frågande. Tyngda av Amys död försöker de ändå gå vidare, de rekonstruerar familjen och stöttar varandra. Och framför allt så guidar de tre livliga, alerta och godhjärtade barn genom den enorma sorg, förvirring och smärta som deras mors död innebär. Förundrad över svärsonens styrka och hustruns envishet, sköter Roger varje dag "det enda hushållsgöromål jag bemästrat", nämligen att rosta frukostens bröd på exakt det sätt som varje barn vill ha det.
Med kvickhet, stort hjärta och precision skalar Roger Rosenblatt av lager efter lager av denna personliga förlust, och skapar både ett hyllningsporträtt till dottern och familjens kärlek för varandra.
Dagen då Amy dog, sa Harris till Ginny och Roger:
"Det är omöjligt."
Rogers historia berättar hur en familj - genom sin kärlek till varandra - gör det omöjliga möjligt.
Den lilla boken Att rosta bröd av Roger Rosenblatt hittade jag i mammas bokhyllor. Boken fick följa med till Uppsala, för jag blev intresserad av den dels genom baksidestexten, dels för att den är så tunn. Tunn vad gäller omfång innebär emellertid inte tunn vad gäller innehåll. Jag blev tvungen att läsa korta stycken och pausa längre stunder. Boken handlar nämligen om sorgen som drabbar en familj när mamman/frun/dottern plötsligt dör endast 36 år ung.
Ett av författarens vuxna barn, Amy, dör hastigt och utan förvarning i hemmet. Roger och hans fru Ginny flyttar in hos svärsonen Harris och de tre små barnen. Där stannar de för att hjälpa till att upprätthålla en vardag – att skapa en ny vardag åt de moderlösa barnen. I den här boken, som ursprungligen var skriven som en essä, beskriver Roger familjen och det tomrum som Amy lämnat efter sig. Det är givetvis också en form att terapi, ett sätt att skriva av sig om sorgen. Läsaren får glimtar från familjen, ofta med humor, men också med allvar.
Den är tung, den här lilla boken. Samtidigt är den inte skriven på nåt sliskigt sentimentalt sätt utan mer rakt på sak. När döden drabbar en är det för det mesta svårt. När döden tar en ung person kan en se det som att den Gud älskar tar han till sig tidigt. Eller också kan en bli bitter. Roger Rosenblatt ser inte religiöst på att hans dotter dör, inte heller blir han bitter. Han konstaterar och lägger därefter allt fokus på att finnas till för svärsonen och barnen. Det blir ett sätt att hantera sorgen och att inte gräva ner sig.
Det här är en bra och viktig bok som mycket väl kan användas i sorgehantering. Boken gav mig på sätt och vis den där sista skjutsen genom min egen sorg.
Att rosta bröd, för övrigt, kan en göra på olika sätt. Det är inte alltid det måste ske genom en brödrost med snygg yttre design. Den som läser boken fattar vad jag menar.
Mitt omdöme blir det högsta
Ett av författarens vuxna barn, Amy, dör hastigt och utan förvarning i hemmet. Roger och hans fru Ginny flyttar in hos svärsonen Harris och de tre små barnen. Där stannar de för att hjälpa till att upprätthålla en vardag – att skapa en ny vardag åt de moderlösa barnen. I den här boken, som ursprungligen var skriven som en essä, beskriver Roger familjen och det tomrum som Amy lämnat efter sig. Det är givetvis också en form att terapi, ett sätt att skriva av sig om sorgen. Läsaren får glimtar från familjen, ofta med humor, men också med allvar.
Den är tung, den här lilla boken. Samtidigt är den inte skriven på nåt sliskigt sentimentalt sätt utan mer rakt på sak. När döden drabbar en är det för det mesta svårt. När döden tar en ung person kan en se det som att den Gud älskar tar han till sig tidigt. Eller också kan en bli bitter. Roger Rosenblatt ser inte religiöst på att hans dotter dör, inte heller blir han bitter. Han konstaterar och lägger därefter allt fokus på att finnas till för svärsonen och barnen. Det blir ett sätt att hantera sorgen och att inte gräva ner sig.
Det här är en bra och viktig bok som mycket väl kan användas i sorgehantering. Boken gav mig på sätt och vis den där sista skjutsen genom min egen sorg.
Att rosta bröd, för övrigt, kan en göra på olika sätt. Det är inte alltid det måste ske genom en brödrost med snygg yttre design. Den som läser boken fattar vad jag menar.
Mitt omdöme blir det högsta