Jag bar en ocean : [en memoar]

När Kelle Groom är femton år gammal upptäcker hon alkoholens förföriska krafter. Hon inleder destruktiva relationer med störda och farliga män och sviker dem som vill henne väl. Vid nitton fyllda är hon en fullfjädrad alkoholist och befinner sig i fritt fall. Det finns inga skyddsnät som kan fånga upp henne, eller skydda henne mot sig själv. Hon blir gravid och föder en son, som hon adopterar bort på BB. Under sitt första levnadsår drabbas den lille pojken av leukemi och dör. Hur hårt måste hon slå i botten för att vakna till liv igen, för att ta sig uppåt? Och är det över huvud taget möjligt? Det här är en berättelse om att tappa kontrollen totalt i ett missbruk, om att förlora ett barn och att hitta tillbaka till sig själv och livet igen. I hypnotiska och knivskarpa ögonblicksbilder berättar Kelle Groom om sitt liv med en rå och detaljerad uppriktighet som möjligen bara en prisad poet kan förmå. Kelle Groom gör en djupdykning i sin familjehistoria för att finna roten till allt det onda. Med övertygande skärpa och elegans lyckas hon kartlägga de sammansatta krafter som samverkar när det gäller liv och död - och ge en författare sin röst. När hon blev med barn 1980 började Kelle Groom föra dagbok och fortsatte sedan genom de svåra åren: "Jag var rädd att dö om jag slutade skriva". Resultatet blev slutligen denna mot alla odds-berättelse om livets allra svåraste val och hur befrielsen från lidandet kan ta de mest outgrundliga vägar. Hennes bok valdes av de amerikanska biblioteken till en av årets bästa memoarer 2011, och den har fått mängder av andra lovord i media.