Där livet är fullkomligt

"Där livet är fullkomligt" är en stark roman om livets tuffa villkor i dagens Italien. Svårt att tolka om bokens titel är den djupaste ironi, ett våldsamt angrepp på den förljugna bilden av "bella Italia" eller rent av berättelse att trots allt elände i samhället så består det av människor som söker lyckan i det som är viktigast av allt - livet,

Silvia Avallone skriver om det mest existensiella - livet. Om det önskade kontra det oönskade, att vilja men inte kunna och dess antites att få men inte vilja ha. Om tonåriga Adele som blir med barn och om vuxna Dora som inte kan få barn. De är varandras motpoler i livet och de möts aldrig även om de ovetande om deras öden kommer att föra dem nära från var sitt oändliga avstånd från varandra.

Det är en stark samhällsskildring men också en fantastisk berättelse. Avallone har ett kompakt och rikt språk. På bara några meningar kan hon berätta en hel historia. Berättelsen kräver sin läsare. Man får inte slarva bort något enda genom att läsa för fort. Man kastas in i dramatiska moment där läsaren kan behöva stanna upp och "hämta andan". Det är ingen bok som du lägger ifrån dig opåverkad. Henne debutroman "Stål" kom 2012 och den finns kvar i starkt minne nu ett decennium senare. Så blir det nog med denna roman också.

Slitna kvarter i Neapel med mångkulturell befolkning i en mycket gripande bok som man inte vill lägga ifrån sig. Fina kvinnoskildringar och ett spännande drama. Mycket läsvärd och jag personligen tror att hon kommer att få ett Nobelpris i framtiden för sina detaljrika skildringar över Neapels och Italiens smutsiga slitna baksida.

Adele är sjutton år och bor med sin mamma och syster i ett höghusområde utanför Bologna när hon blir gravid. Fadern till barnet är kriminell och har åkt in på ungdomsfängelse. Adele måste nu ta ett beslut om barnets öde - ska hon behålla det eller adoptera bort det (och således ge barnet en möjlighet till ett bättre liv)?
Samtidigt får vi följa ett rikt men barnlöst par i Bologna. Deras relation är på väg att ta slut, men de bestämmer sig för att ge den en sista chans genom att ansöka om adoption.

.

Jag har tidigare läst Avallones succéroman Stål, vilken jag tyckte väldigt mycket om. Där livet är fullkomligt levde inte riktigt upp till mina höga förväntningar, men jag tycker fortfarande att den var väldigt läsvärd. Mina fellow Ferrante-fantaster skulle nog tycka om den och känna igen sig i miljöerna. Stora delar av boken utspelar sig hos den italienska arbetarklassen, och kontrasten till de mer välbärgade karaktärernas livssituation blir väldigt stor. Dessutom tyckte jag att skildringen av de starkt cementerade könsrollerna skildras på ett intressant sätt, kvinnoödena som målas upp är både lika och olika.
Däremot kändes persongalleriet i övrigt lite för stort då jag upplevde många av karaktärerna som platta, och jag hade även lite svårt att fastna för berättelsen.

Det här är en ganska ointressant historia som inte alls fångade mitt intresse. Författarinnan stil gör boken väldigt rörig. Varje kapitel börjar med handling, sen får man veta var de är och vilka personer som är där. Särskilt i början är det rörigt eftersom man inte får veta vilka relationer de olika personerna har till varandra. Det gör att det blir väldigt svårt att komma in i boken inledningsvis. När man väl lärt sig vilka personer som figurerar i boken besvärar det inte lika mycket.

Historien är en rörig mix på temat "sociala klyftor". Adele är 17 år och gravid, hon bor i det fattiga höghusområdet utanför stan där var alla pappor är frånvarande. I de fina kvarteren bor ett rikt par som inte kan få barn i en stel miljö med designade möbler i en relation där känslorna verkar ha tagit slut. De bor i samma stad och i en rad osannolika tillfälligheter korsas deras vägar utan att de själva vet om det.

Alla karaktärer är ganska ointressanta, och jag förstår aldrig varför folk gör som de gör, och det händer ingenting intressant i hela boken. Författarinnan vill väl visa på sociala klyftor men alla karaktärer blir istället som karikatyrer av sig själva, onyanserade och ointressanta.

"Där livet är fullkomligt" är en mycket vacker roman av Silvia Avallone. Den utspelar sig i Italien och handlar om problem hos par i olika samhällsskikt. Här vävs kärlekshistorier, problem, hopp och krossade drömmar samman i en välskriven roman.

I boken får läsaren dels följa den 18-åriga Adele och hennes pojkvän Manuel. De bor i en av de fattigaste förorterna i Neapel och Manuel tjänar pengar genom att langa droger. När Adele blir gravid finns det ingen möjlighet att behålla barnet. Samtidigt sitter det välutbildade paret Dora och Fabio i ett av norra Italiens mest välbärgade områden. De kämpar med att få barn, men de lyckas inte. Inte heller kommer de vidare i sin adoptionsprocess. Detta har gjort att förhållandet knakar och att de nu knappt pratar med varandra. Fabio tänker tillbaka till sitt ungdomsliv och önskar att han kunde vrida tillbaka tiden. Dora begraver sig i arbetet som lärare på universitetet. En dag dyker det upp en möjlighet att adoptera ett litet nyfött barn. Deras liv länkas samman med ett ungt par från ett fattigt höghusområde...

Silvia Avallone skriver mycket detaljrikt och gripande om könsroller och klassamhället. Trots karaktärernas skillnader så flätas deras liv samman och deras öden ligger i varandras händer. Författaren belyser de stora klasskillnaderna som finns i Italien idag. Språket är sylvasst och träffande och det råder ingen tvekan om författarens samhällskritik. Det är en fantastisk bok om livet, relationer, klass och kärlek.