Den zebrarandiga pudelkärnan

Sommaren 1983 deltog jag i en psy- kiatrikongress i Wien. Efter att ha lyssnat till många föreläsningar kände jag mig betryckt över hur litet intresse som ägnades åt de mänskliga livsvill- koren. Jag saknade tankegångar kring människans inväxande i världen och människan som samhällsvarelse vilkens liv får mening och innehåll i relation till medmänniskorna. Då be- stämde jag mig för att berätta om vad jag sett och upplevt i patientarbete på den manliga kliniken vid Säters sjukhus där jag sedan mer än tolv år tillbaka hade tillbringat en stor del av min verksamma tid tillsammans med patienter med diagnosen schizofreni. Främst hoppas jag till läsaren kunna förmedla hur patienter har utvecklats och återvänt till livet inom den vårdform som kallas "Sätermodellen". Samtidigt som jag berättar om mina erfarenheter skildrar min första terapi- patient Elgard Jonsson i boken Tok- fursten sina erfarenheter av mentalvård och om hur vårt möte gav en början till förändring, från vilken han kunde arbeta sig ut ur sitt isolerade och döda rike in i gemenskapens förnyelse. Bara den som år efter år upplevt livets försvin- nande och tillvarons stegvisa undergång kan ge en rättvisande skildring av mekanisering och sönderfall och om kampen tillbaka. Jag ser därför denna bok som ett komplement till Elgards självupplevda berättelse. (Ur bokens förord)