Ett liv för lite
Bok av Kristofer Ahlström
För sin hyllade debut Bara någon av straffa nominerades Kristofer Ahlström till Borås Tidnings debutantpris. Nu återkommer han med en vindlande familjesaga som utspelar sig från 1950-talet fram till millennieskiftet. En berättelse med magiska inslag om ett samhälle som är kallt för den som inte passar in.Caroline och David växer upp på Södermalm, med ett särskilt band mellan sig. Syster och bror, två hjärtan som slår i takt, fyra öron som lyssnar. Tillsammans upptäcker de sin del av staden, skapar sig en värld långt från det som är svårt och obegripligt.Men världens sorger kryper allt närmare David, och han ser det som sin uppgift att bekämpa alla orättvisor, att rädda människorna. Till slut kan inte Caroline skydda honom från hans tankar och infall, från en likgiltig och oförstående omgivning. När han glider in i psykisk sjukdom och hon samtidigt vill börja en ny tillvaro klipps bandet. Under många år lever de parallella liv, men så sker något som åter för dem samman.
Caroline och David. Tvillingarna som är lika men ändå så olika, det är nästan som att någon eller något saknas.
Boken tar sin början på 50-talet och skildrar deras gemensamma uppväxt på ett bohemsikt Södermalm med föräldrar som sliter för att få ekonomin att gå ihop.
David kämpar för att få vara en del av gemenskapen och för att rädda alla, både människor och djur, medan Caroline helst vill därifrån.
När Caroline träffar Karl och får chansen att göra sin efterlängtade klassresa kommer syskonen att gå skilda vägar och leva parallella liv, men ändå sammanbudna.
En bok om psykisk ohälsa och att vilja höra till, men också om att längta till något annat och vilja lämna allt bakom sig.
Redan från första meningen var jag fast. Skildringarna av personerna, miljöerna, språket och inte minst utsatthetskänslan gör att jag inte kan sluta vända blad.
Den lite krassa underfundigheten; "Kanske kommer Caroline att sitta där en dag bland änkorna, själv änka. Hon måste bara hitta en man som kan dö först" får mig att le, mer än en gång i boken.
Boken tar sin början på 50-talet och skildrar deras gemensamma uppväxt på ett bohemsikt Södermalm med föräldrar som sliter för att få ekonomin att gå ihop.
David kämpar för att få vara en del av gemenskapen och för att rädda alla, både människor och djur, medan Caroline helst vill därifrån.
När Caroline träffar Karl och får chansen att göra sin efterlängtade klassresa kommer syskonen att gå skilda vägar och leva parallella liv, men ändå sammanbudna.
En bok om psykisk ohälsa och att vilja höra till, men också om att längta till något annat och vilja lämna allt bakom sig.
Redan från första meningen var jag fast. Skildringarna av personerna, miljöerna, språket och inte minst utsatthetskänslan gör att jag inte kan sluta vända blad.
Den lite krassa underfundigheten; "Kanske kommer Caroline att sitta där en dag bland änkorna, själv änka. Hon måste bara hitta en man som kan dö först" får mig att le, mer än en gång i boken.