Ge dig inte, Annika!

Visst var sommarön underbar. Båten, baden i det salta vattnet och de solstekta klipporna, friheten från skola och läxor. Men stallet och hästarna, som blivit medelpunkten i Annikas liv, var ju så långt borta. Turk fanns inte på ön. Ibland kunde hon vakna mitt i natten och känna en skrämmande ängslan. Hur gick det med Turk? Tänk om det hänt honom något. Kanske Harry hade sålt honom. Harry hade lovat att skriva ett kort någon gång, men det hade han förstås inte gjort. Annika hade skrivit det ena brevet efter det andra till »Harry, Ridhuset i Östervik». Men något svar kom aldrig. Hon räknade faktiskt dagarna tills de skulle få resa hem.