Blodsbröder

Berlin 1932. Tusentals hemlösa ungdomar kämpar för att överleva. De flesta är föräldralösa, många har rymt från uppfostringsanstalter och barnhem där järnhård disciplin, förnedring och sadism är vardag. Ensam klarar sig ingen, man sluter sig samman i gäng som stjäl, rånar och prostituerar sig. Ungdomarna är undernärda, illa klädda, alltid på jakt efter mat och värme. En tallrik soppa är himmelriket, en snaps eller två - eller tio - gör att man står ut med kylan, smutsen och hungern. Blodsbröder skildrar ett gäng tonårspojkars kamp för överlevnad. De rör sig i de smutsiga kvarteren runt Alexanderplatz, värmer sig i vänthallar, sover i portuppgångar och skjul. Ibland tjänar någon några pfennig på att gå ärenden men mest är det stölder som håller dem vid liv. Två av pojkarna, Willi och Ludwig, står i centrum. Båda har suttit i fängelse och är på rymmen. De är beredda till vad som helst för att slippa buras in igen. Undan för undan tar gänget allt större risker, ett par av dem dör, och polisen är dem hack i häl. Då får blodsbröderna Willi och Ludwig en affärsidé och lyckas lämna gänget. De försörjer sig på hederligt vis, hyr ett rum, lagar själva sin mat - de har aldrig haft det så bra. Men både myndigheter och deras gamla gäng jagar dem, och tillvaron är fylld av faror. "Den här boken är som ett karateslag. Kompromisslös, rak och sann" Der Spiegel ERNST HAFFNER var journalist och socialarbetare. Alla dokument om hans liv försvann under kriget. Blodsbröder, hans enda roman, förbjöds av nazisterna när den utkom 1932. När den återupptäcktes 2013 blev den en sensation i Tyskland och många andra länder. "Haffner dokumenterar genom sin sensuella prosa, fint översatt av Aimée Delblanc, hela den komplexa tyska mellankrigstiden. Och som den kommer till liv! Där finns det depressiva armodet, men också den sjudande livslusten. Och framför allt: Willi och Ludwig glömmer man inte. Visst är romanen ett verkligt fynd - lika vacker som drabbande." Tim Andersson, BTJ "[Haffner] beskriver en hisnande hopplöshet med kyla som svider, smuts som äcklar, stank som väcker illamående. Närvarokänslan är påträngande och plågsam. I språket finns ett driv som matchar händelseutvecklingen. Det förstärker känslan av stressig desperation, svårigheter och den ständiga jakten på pengar för att inte gå under. [...] en gedigen socialskildring med stark närvaro, liksom en spänningshistoria med nerv." Hans Olov Ohlson, Norrländska Socialdemokraten