De drabbade

Karin Wahlberg är för mig en ny författare. Detta är den första boken jag läser som är skriven av henne. Boken innehåller en mängd olika miljöbeksrivningar och för den som inte känner till Lund på lokal nivå är det lite svårt att hänga med. Sjukvårdsstrategen Carolina Broms hittas död i sin sommarstuga. Kriminalkommissarie Claes Claesson leder sin första mordutredning. Spännande bok som ändå griper tag i mig och jag har svårt för att sluta läsa.

Sjukvårdsstrategen Carolina Broms blir brutalt överfallen och mördad i sommarstugan.
Claes Claesson och hans trupp utreder brottet och dyker in region Skånes värld.
Samtidigt får vi följa en grupp allvarligt sjuka på Rutbo som är en byggnad där de kan träffas för att samtala, fika och få en del av sina behandlingar utförda.

Den här boken är riktigt spännande och klart läsvärd.

En bra kriminalroman med flera tänkta inspel, lite för mycket omgivnings beskrivningar på lokal nivå, för den som inte känner till Lund mm

En av mina svenska favoritförfattare är sen länge Karin Wahlberg. Jag har läst hennes deckare som ofta utspelar sig i sjukhusmiljö, jag har läst en historisk roman och jag har läst hennes tre böcker i Lasarettet-serien. Nu var det ett tag sen författaren kom ut med nån bok, så glädjen var stor när den nionde delen i Claes Claesson-serien, De drabbade, såg dagens ljus.

Polisen Claes Claesson, hans fru läkaren Veronika Lundborg och parets två döttrar har flyttat till Lund för en omstart. Den ena dottern är mobbad i skolan, men för övrigt verkar familjen trivas. Claes kastas i sin roll som kommissarie genast in i ett mordfall. Sjukvårdsstrategen Carolina Broms hittas mördad i föräldrarnas sommarstuga. Hon har droger i kroppen och är misshandlad. Parallellt med Claes mordutredning och Veronikas arbete får läsaren följa en grupp cancersjuka patienter.

Att författaren inte har mycket till övers för sjukvårdsstrateger fattar jag genast eftersom hon litterärt tar livet av en i boken. Insprängt i boken finns en hel del åsikter om vad som är mindre bra i vården när människor som inte har jobbat eller som har glömt hur det var att jobba på sjukvårdsgolvet ska styra.

Några upprepningar stör mig lite, inte mycket. Karin Wahlberg skissar människor på ett fenomenalt sätt, jag ser dem tydligt framför mig. Och Lund beskrivs naturligt och realistiskt genom Claes Claessons ögon på ett förträffligt sätt. Bäst av allt är att jag inte lyckas lista ut gärningsmannens identitet innan den avslöjas i slutet. Detta i kombo med ett fiktivt kriminalfall ger högt omdöme från mig.

Var så bra. Svår att lägga ifrån sig. Kul att hon åter skriver om Claes och hans familj och deras yrkesliv.