Mysteriet med råttfällorna
Bok av Cecilia Sundh
Vera och Volmar är grannar. Och bästa vänner! Volmar jobbade som poliskommissarie innan han blev pensionär. Vera tycker om att lyssna på hans spännande historier från förr. Hon vill också bli polis. Men nu måste Volmar flytta till äldreboendet Stengården. Där får man inte ha några husdjur. Så hur ska det då gå för Volmars katt Tarzan? Och varför lägger föreståndaren ut råttfällor när ingen har sett en endaste råtta?
"Idén till boken fick jag när jag besökte min farfar på ålderdomshemmet. Jag undrade var alla katter och hundar tar vägen när deras mattar och hussar flyttar till äldreboendet. Jag tycker om historien, för den är inte bara spännande och rolig, utan den lyfter dessutom fram vänskapen mellan djur och människa och mellan gammal och ung." - Cecilia Sund
Femåringen tycker: Lotta Myrefelt är en av femåringens stora favoriter när det kommer till illustrationer så han var överförtjust i att få en lite längre bok med hennes bilder som komplement till historien. Han tycker också att det är en väldigt rolig berättelse, och kan berätta vad som hände där vi slutade läsa. Katten är bäst för honom, och han skrattar högt flera gånger under läsningen.
Mamman tycker: Vi läste den här som kvällsbok under några kvällar. Lagom långa kapitel och lätt att komma ihåg vad som hade hänt innan. Lotta Myrefelts illustrationer gör att det är väldigt lätt att hänga med i berättelsen. En lagom start som kapitelbok om man vill börja introducera detta för barnet.
Det är mycket värme och humor i den här berättelsen, och jag gillar både känslan av den fina relationen mellan gamla Volmar och unga Vera, och att det är Vera som får vara den som undersöker och löser problem
Mamman tycker: Vi läste den här som kvällsbok under några kvällar. Lagom långa kapitel och lätt att komma ihåg vad som hade hänt innan. Lotta Myrefelts illustrationer gör att det är väldigt lätt att hänga med i berättelsen. En lagom start som kapitelbok om man vill börja introducera detta för barnet.
Det är mycket värme och humor i den här berättelsen, och jag gillar både känslan av den fina relationen mellan gamla Volmar och unga Vera, och att det är Vera som får vara den som undersöker och löser problem