Jag, Nils August.

Den 17-årige ynglingen Nils August Lundgren anlände till Vingåker och Säfstaholms slott en oktobersöndag 1838. Utan djupare studier och med ringa yrkeserfarenhet skulle han tillträda en tjänst som bokhållare hos den riksbekante konstsamlaren Hans excellens Gustaf Trolle Bonde.  Föga anade Lundgren då att han snabbt skulle avancera till handsekreterare och kamrer vid Säfstaholm samt bli en betrodd man i Vingåker. Orten blev han trogen livet ut och om sin hembygd författade han också den första riktiga sockenskildringen.  Hela sitt liv skrev Lundgren dagboksanteckningar. I dessa berättar han om sin familj och livet tillsammans med excellensen och ytterligare tre generationer av den grevliga släkten Bonde. Men här beskrivs också annat; politik i Sverige och världen, tekniska innovationer som gasbelysning, telegrafi, elektricitet och den nya järnbanan.  Lundgren upplever kolerans och andra epidemiers härjningar och genom sina dagliga tidningar får han kunskap om våldsamma stadsbränder, krig ute i Europa och avrättning av svenska våldsverkare. På plats i Stockholm den 23 september 1885 finns hans svägerska när 20 människor trampas ihjäl och flera skadas efter operasångerskan Christina Nilssons sång från Grand Hôtels balkong.      Lundgrens dagböcker speglar en fantastisk tids- och klassresa men samtidigt en tidlöshet då många frågeställningar Lundgren brottades med är lika aktuella i dag.