Vredens gudinnor
Furies
Bok av Katie Lowe
Året är 1998. På en internatskola för flickor hittas en vitklädd, tonårig flicka död. Hon sitter på en gunga och dödsorsaken är okänd. Spekulationerna är snabbt igång, men de enda som vet vad som faktiskt hände är en grupp på fyra flickor. Det visar sig att skolan döljer fler mörka hemligheter, frågan är bara om de kommer att bevaras.
Violet börjar på Elm Hollow Academy. Några år tidigare dog hennes pappa och lillasyster i en våldsam bilolycka. Elm Hollow är en prestigefull privatskola för unga kvinnor. Violet får nya vänner, hon som inte haft vänner förut. En död flicka hittas plötsligt på skolans område och efter det eskalerar händelserna i Violets liv.
Den som jämfört den här boken med Den Onda Cirkeln (The Craft) har förmodligen inte sett filmen och inte läst den här boken. Det övernaturliga/ritualistiska/häxeriet är typ 1% av boken. Boken består mest av långa monologer om filosofi, feminism, konsthistoria eller annat när tjejerna sitter på lektioner. Som ni förstår blev jag väldigt besviken av den här boken. The Craft är ju en av mina favoritfilmer!
Man får följa Violet, som knappast är en sympatisk huvudperson. Gång å gång blir jag irriterad på Violet, för att hon är lat, feg, ointressant och självisk. Visst behöver inte en huvudperson vara perfekt, men jag hade gärna sett nått som gjort det lättare att bry sig om henne. Violet och vänskapen med de fyra andra tjejerna är i fokus i den här boken. Det är en salig röra av svartsjuka, kärlek, lojalitet och avsky.
Varför fortsätte jag att läsa? Det fanns vissa händelser i boken som höll mig kvar, för att jag ville se vart det skulle leda. Tyvärr så blev jag inte speciellt nöjd över upplösningarna, de flesta kändes alla som en slags nödlösning. Boken är inte speciellt läskig, mest fylld av tonårsångest och misär.
Den får 1 av 5. Jag tyckte den var otroligt tråkig och långdragen. Lektionernas och filosofiklassernas monologer började jag skummade jag igenom bara för att kunna komma framåt. Den får i alla fall ändå ett betyg, eftersom den lyckades ändå hålla kvar mig till slutet och det fanns partier där Violet reflekterar över att vara kvinna, som jag tyckte var geniala och spot on!
Den som jämfört den här boken med Den Onda Cirkeln (The Craft) har förmodligen inte sett filmen och inte läst den här boken. Det övernaturliga/ritualistiska/häxeriet är typ 1% av boken. Boken består mest av långa monologer om filosofi, feminism, konsthistoria eller annat när tjejerna sitter på lektioner. Som ni förstår blev jag väldigt besviken av den här boken. The Craft är ju en av mina favoritfilmer!
Man får följa Violet, som knappast är en sympatisk huvudperson. Gång å gång blir jag irriterad på Violet, för att hon är lat, feg, ointressant och självisk. Visst behöver inte en huvudperson vara perfekt, men jag hade gärna sett nått som gjort det lättare att bry sig om henne. Violet och vänskapen med de fyra andra tjejerna är i fokus i den här boken. Det är en salig röra av svartsjuka, kärlek, lojalitet och avsky.
Varför fortsätte jag att läsa? Det fanns vissa händelser i boken som höll mig kvar, för att jag ville se vart det skulle leda. Tyvärr så blev jag inte speciellt nöjd över upplösningarna, de flesta kändes alla som en slags nödlösning. Boken är inte speciellt läskig, mest fylld av tonårsångest och misär.
Den får 1 av 5. Jag tyckte den var otroligt tråkig och långdragen. Lektionernas och filosofiklassernas monologer började jag skummade jag igenom bara för att kunna komma framåt. Den får i alla fall ändå ett betyg, eftersom den lyckades ändå hålla kvar mig till slutet och det fanns partier där Violet reflekterar över att vara kvinna, som jag tyckte var geniala och spot on!