Not that kind of girl : en ung kvinna berättar vad hon "lärt av livet"

Lena Dunham är mest känd för tv-serien "Girls". Boken "Not that kind of girl" är hennes självbiografi. I boken berättar hon vad en ung kvinna har "lärt sig av livet" och vi får följa Lena från barndomen till där hon befinner sig vid skrivandet, en ung kvinna under 30. Hon skriver helt utan filter och berättar om härliga nätter med extremt konstiga och vidriga killar, om vänner och även om sina livskriser som hon, trots sin unga ålder, redan hunnit gå igenom. Vidare skriver hon helt skamlöst om sina inre tankar som rör den egna själen, den egna kroppen och hur man ens ska våga visa sig utanför dörren. Men hon lyfter även vikten av att faktiskt våga, vi är bara människor, och vi alla har en plats på denna jord och bör bli respekterade oavsett vad.

Oavsett vilket kön man identifierar sig som så lyfter den här boken bort ens självhat och dumma tankar för Lena beskriver det så pass vardagligt och enkelt att man egentligen inte ska bry sig om det så mycket (utan att låta som en självhjälpsbok för att finna lycka). Det är okej att det går fel och det är också okej att be om förlåtelse (om bara alla kunde inse det!).
På något sätt kan man nästan tycka det är lite skönt att någon mer också hamnat i extremt konstiga situationer och varit med om saker som man bara hör om. På ett roligt och avslappnat sätt får man följa Lena och hennes upptåg genom åren och hon skriver själv att hon kanske redan nu har börjat skämmas över att ens ha givit ut den här brutalt ärliga boken. Den är helt klart läsvärd och vill man både skratta och gråta, få distans tills en egna liv för en stund så är den här boken perfekt.

Att skriva en självbiografi endast 28 år gammal är självsäkert, kaxigt och till och med lite narcissistiskt. Detta är också tre epitet som många säkert skulle kunna använda för att beskriva Lena Dunham.
Not that kind of girl är egentligen en bok sammansatt av små anekdoter som sträcker sig från Dunhams första år i slutet av 80-talet fram till att hennes karriär började ta fart någonstans runt 2010. Skaparen och huvudrollsinnehavaren till serien Girls beskriver detaljer ur sitt liv på ett underhållande sätt och med ett språk som flyter på väl.
Den ena anekdoten verkar mer osannolik än den andra, samtidigt är det egentligen inte som ifrågasätter sanningshalten i dem. Alla som någon gång haft koll på Lena Dunham vet att den feministiska överklassprofilen från New York inte verkar ha några begränsningar i livet. Hon vågar ta plats på ett lika frisläppt som störande sätt och verkar se sig själv som helt självklar i alla sammanhang.

I boken får man en bild av Lena Dunham som en bortskämd liten prinsessa med stenrika föräldrar. Hennes största problem i livet verkar vara att ingen blir kär i henne - eller åtminstone inte rätt kille - och att hennes föräldrar inte stöttar henne kravlöst i precis allt hon tar sig för. Samtidigt brottas hon med psykiska problem som beskrivs som triviala men som man ändå förstår har ett större djup. Hon lider av ångest och tvångstankar som stundtals är absurda, men också beskriver att Dunham är mer än bara sin nonchalanta livsstil.

Lena Dunham beskriver ärligt och ofiltrerat många genanta händelser genom livet. Den röda tråden i boken är utan tvekan den feministiska vinkeln och den lössläppta synen på sin egen sexualitet. Oavsett om man tycker om hennes person eller inte så är det svårt att lägga ifrån sig boken. Det finns någonting i varje anekdot som är fängslande på ett kittlande sätt. Många gånger viker jag undan blicken för en stund för att jag inte kan förstå hur någon människa vågar dela med sig av dessa genanta och högst privata berättelser från livet.
Det är just det som gör boken så underbar och som gör att den stärkt tusentals unga tjejer till att våga ta plats och våga sticka ut från mängden. Trots att det många gånger är tydligt att Dunham saknar en intersektionell analys i sin feminism, så står det klart att detta är en bra självhjälpsbok för andra unga kvinnor från samma bakgrund som Dunham. För visst kan även de må dåligt och behöva stöd i sina något triviala problem i livet.