Pojken som kallades det
A Child Called It
Bok av Dave Pelzer
Dave Pelzer tvingas växa upp under hemska förhållanden som inget barn ska behöva genomlida. Han bor tillsammans med sin mamma som behandlar honom med förnedring och hårda slag. Hemmet kunde inte ens erbjuda det grundläggande så som mat eller en mjuk säng att sova i. Men han gav aldrig upp.
En både skrämmande och bra bok om en pojkes fruktansvärda uppväxt. Grät mycket när jag läste denna bok.
En bok som får tårarna att rinna och hjärtat att börja smärta. En bok om en pojkes hemska uppväxt. En bok som skapar förståelse för hur olika människors förutsättningar kan vara.
En bok om en pojkes svåra uppväxt . Där han blir misshandlad mm av sin mamma .
En grym bok som är sann , då författaren är pojken själv . Den första boken i en serie .
Helt otroligt att denna pojke kan bli en normal vuxen man. Aldén förnedring han utsätts för är helt sjukt . Man blir så berörd och har svårt att förstå hur en mamma kan bli så elak mot sitt barn .
Det är mycket hemska upplevelser i boken , så ska inte läsas om man mår dåligt av detta.
En grym bok som är sann , då författaren är pojken själv . Den första boken i en serie .
Helt otroligt att denna pojke kan bli en normal vuxen man. Aldén förnedring han utsätts för är helt sjukt . Man blir så berörd och har svårt att förstå hur en mamma kan bli så elak mot sitt barn .
Det är mycket hemska upplevelser i boken , så ska inte läsas om man mår dåligt av detta.
Denna bok är handlar om en pojke som blir misshandlad i sitt hem. Detta är första delen i en serie av sex böcker där vi får följa pojken från ca 4 år upp till vuxen ålder. Det är en grym bok att läsa och jag har så svårt att förstå hur människor kan vara så elaka mot barn..
Författaren är pojken själv. Den är läsvärd men har man svårt för detta ämne bör man kanske låta bli.
Författaren är pojken själv. Den är läsvärd men har man svårt för detta ämne bör man kanske låta bli.
Jag har läst hela denna serien av böcker fram till han var vuxen och överlevde. Man ska aldrig döma någon för man vet inte vilka hemskheter de har gått igenom. Ofta är sanna berättelser långt värre än de uppdiktade. Bör inte bara läsas utan också funderas över nästa gång du möter ett "besvärligt" barn eller ett "ovanligt tyst" barn. Det gjorde ont i ett "mamma hjärta" att läsa detta men så upplysande viktigt!
I den här boken berättar författaren om barnmisshandel. Det här är ingen fiktiv berättelse. Det är saker han själv fick uppleva, från det han var fyra år, tills dess att han var tolv år gammal. Först då kom myndigheterna in i bilden och tog ifrån mamman vårdnaden.
Mamman var den som utförde de värsta handlingarna, och ibland tvingade hon också Daves syskon att göra hemska saker. Pappan fanns i bilden till en början men han flydde snart eftersom han inte vågade säga emot sin fru. I den här boken beskrivs hur Dave får bo på en madrass i källaren, om hur han stängs in i badrummet med en hink blekmedel, medan dörren tätas utifrån med handdukar. Blekmedel är också något han får dricka när det upptäcks att han ätit ur sophinken. Mat var något som bara var avsett för duktiga pojkar. En så enkel sak som att kallas för sitt eget namn var ovanligt. Daves syskon kallades för sina namn men Dave själv hänvisades till som Det, kort och gott.
Vad jag tycker om boken
Det här är en hemsk bok. Bara det att man vet att det här faktiskt har hänt på riktigt gör att man i vissa partier bara vill gråta. Det är inte konstigt att det här fallet ses som ett av de tre värsta inom barnmisshandel i Kalifornien. Daves mamma var alkoholiserad men det i sig förklarar inte hur hon kunde begå de här handlingarna mot sin egen son. I berättelsen ger Dave dock inte upp hoppet. Han växer upp och skapar sig ett meningsfullt liv trots det han utsatts för. För den som någon gång upplevt hopplöshet kan det här vara en stärkande bok. Trots att den beskriver mycket av misshandeln i detalj förmedlas tankarna på att inget är omöjligt.
Mamman var den som utförde de värsta handlingarna, och ibland tvingade hon också Daves syskon att göra hemska saker. Pappan fanns i bilden till en början men han flydde snart eftersom han inte vågade säga emot sin fru. I den här boken beskrivs hur Dave får bo på en madrass i källaren, om hur han stängs in i badrummet med en hink blekmedel, medan dörren tätas utifrån med handdukar. Blekmedel är också något han får dricka när det upptäcks att han ätit ur sophinken. Mat var något som bara var avsett för duktiga pojkar. En så enkel sak som att kallas för sitt eget namn var ovanligt. Daves syskon kallades för sina namn men Dave själv hänvisades till som Det, kort och gott.
Vad jag tycker om boken
Det här är en hemsk bok. Bara det att man vet att det här faktiskt har hänt på riktigt gör att man i vissa partier bara vill gråta. Det är inte konstigt att det här fallet ses som ett av de tre värsta inom barnmisshandel i Kalifornien. Daves mamma var alkoholiserad men det i sig förklarar inte hur hon kunde begå de här handlingarna mot sin egen son. I berättelsen ger Dave dock inte upp hoppet. Han växer upp och skapar sig ett meningsfullt liv trots det han utsatts för. För den som någon gång upplevt hopplöshet kan det här vara en stärkande bok. Trots att den beskriver mycket av misshandeln i detalj förmedlas tankarna på att inget är omöjligt.