Olive Kitteridge
Bok av Elizabeth Strout
Den Pulitzerprisbelönade romanen Olive Kitteridge av Elizabeth Strout lämnar ingen oberörd. Nu har den fått ny aktualitet i och med den hyllade HBO-serien med samma namn som hade premiär i november 2014. Det är en bok för alla som älskar Alice Munro, Anne Tyler och Tom Rachmann.Olive Kitteridge är pensionerad lärare i matematik. Hon har stor respekt med sig och många är rädda för henne. I motsats till sin man, apotekaren Henry, som kommer bra överens med alla människor, har Olive vass tunga och kan vara kantig och kärv i sin uppriktighet. Hon lider av humörsvängningar och kommer ofta på kant med omgivningen. Vid ett tillfälle säger hennes man: "Under alla år som vi har varit gifta tror jag inte att du en endaste gång har bett om ursäkt för något överhuvudtaget."Olive bär på en stor sorg, att relationen till sonen inte har blivit som hon tänkt sig - och vetskapen om att det är hennes eget fel är tärande.
De tretton berättelserna om familjen Kitteridge och de andra invånarna i den lilla kuststaden Crosby i Maine blir en spegelbild av ett samhälle var som helst i världen.Boken har fått strålande recensioner, är såld till 28 länder och har legat på New York Times bestsellerlista i mer än ett år.
Olive Kitteridge är en pensionerad, och i ärlighetens namn ganska så bitter, mattelärare som lever tillsammans med sin man, apotekaren Henry, i New England. Till skillnad från maken, en man som kommer överens med alla, är Olive en vass person som många har stor respekt för. I en rad noveller får vi lära känna Olive, genom hennes egna ögon såväl som personer ur hennes omgivning.
.
Det här är en fantastiskt fin och välskriven novellsamling. Elizabeth Strout har en särskild förmåga att teckna fram karaktärer, det är med stor värme och kärlek som hon skildrar aviga personligheter, det påminner lite om Fredrik Backmans personporträtt vilka jag är väldigt förtjust i. Efterhand kom jag att finna stor medkänsla och kärlek för den inledningsvis så unlikeable (ogillbara?) Olive.
I vanlig ordning när det gäller novellsamlingar fanns det vissa berättelser jag gillade mer än andra, men majoriteten av dem lämnade mig väldigt berörd.
Jag tycker mycket om Strouts sätt att gestalta, hon lyckas levandegöra både karaktärer och miljöer - det känns som om jag befinner mig mitt i berättelsen och jag blir fullkomligt uppslukad av hennes rika språk. De scenarion hon försätter sina karaktärer i är lika delar vardagliga som unika, balansgången är mästerlig. Olive Kitteridge får en stark ⭐️⭐️⭐️⭐️/5 och jag ser fram emot att läsa den nyligen utgivna uppföljaren (Olive, igen).
.
Det här är en fantastiskt fin och välskriven novellsamling. Elizabeth Strout har en särskild förmåga att teckna fram karaktärer, det är med stor värme och kärlek som hon skildrar aviga personligheter, det påminner lite om Fredrik Backmans personporträtt vilka jag är väldigt förtjust i. Efterhand kom jag att finna stor medkänsla och kärlek för den inledningsvis så unlikeable (ogillbara?) Olive.
I vanlig ordning när det gäller novellsamlingar fanns det vissa berättelser jag gillade mer än andra, men majoriteten av dem lämnade mig väldigt berörd.
Jag tycker mycket om Strouts sätt att gestalta, hon lyckas levandegöra både karaktärer och miljöer - det känns som om jag befinner mig mitt i berättelsen och jag blir fullkomligt uppslukad av hennes rika språk. De scenarion hon försätter sina karaktärer i är lika delar vardagliga som unika, balansgången är mästerlig. Olive Kitteridge får en stark ⭐️⭐️⭐️⭐️/5 och jag ser fram emot att läsa den nyligen utgivna uppföljaren (Olive, igen).