Den rättsmedicinska forskaren Enzo Macleod försöker lösa ett tio år gammalt fall kring en man som har försvunnit i Paris. När midnatt faller kämpar en man desperat för att finna skydd och flyr in i en gammal kyrka. Nästa dag är han försvunnen. Hans försvinnande gör honom berömd i hela Frankrike. Med modern teknologi arbetar Enzo Macleod med att lösa sju berömda franska fall.
Den första delen i Enzo-triologin. Enzo, en gammal kriminalare från Skottland som hamnat som biologilärare i Frankrike utmanas i att lösa ett tio år gammalt fall. Med tanke på Lewistriologin så hade jag höga förväntningar på den här boken. Men nej, tyvärr Peter, ingående beskrivningar om flickors "meloner" som huvudpersonen har svårt att slita blicken ifrån hör inte hemma i boken. Känns bara förlegat. Historien är rörig o svår att riktigt komma in i och berättelsen är mer en klassisk kriminalare än vad tidigare böcker varit.
Härom fredagen vann jag en pocketbok i en utlottning här hos Omnible. Jag var ivrig att sätta tänderna i en riktig brittisk deckare. Därför blev jag lite förvånad när jag upptäckte att Peter Mays bok Ett kallt fall utspelar sig i Frankrike.
Enzo Macleod är rättsmedicinsk forskare. Enzo har varit mycket framgångsrik i Skottland, men bor nu i Frankrike där han är professor vid universitetet i Toulouse. I Frankrike börjar Enzo utreda ett gammalt olöst fall som handlar om en man som försvann spårlöst för tio år sen. Nu har Enzo tillgång till mer modern och bättre teknologi, nåt som gör att fallet kanske går att lösa. Till sin hjälp har han även studenten Nicole. Enzo och Nicole utgör ett udda team som dock jobbar framgångsrikt, Nicoles pappa till trots. (Ja det är en hel del humor i den här deckaren.) Men Enzo ingår senare i boken i ett annat team, ett team som får känna på att det faktiskt är politik inblandat. Utöver detta får jag som läsare en dos av Enzos privatliv. Enzo är änkling med två döttrar med lika många fruar. En dotter hatar honom, en dotter bor med honom och gillar honom mycket eftersom han har varit hennes enda förälder genom hela livet. En kärlekshistoria är förstås också med i berättelsen, nåt som känns nästan som ett måste i moderna deckare. Tyvärr.
Det här är inte direkt nån actionthriller, men jag tycker att Peter May lyckas bygga upp en bra spänning. Att jobba rättsmedicinskt kan vara ett ganska tidskrävande och långsamt arbete. Utredningen går ändå hyfsat raskt framåt – till dess att det kommer politik med i spelet.
Jag gillar det här lite långsamma tempot. Humordelarna tar inte över och utgör dessutom en typ av humor som tilltalar mig. Och slutet… Slutet är överraskande men framför allt så spännande! Jag tänker läsa de övriga fem delarna i serien.
Mitt omdöme blir det högsta.
Enzo Macleod är rättsmedicinsk forskare. Enzo har varit mycket framgångsrik i Skottland, men bor nu i Frankrike där han är professor vid universitetet i Toulouse. I Frankrike börjar Enzo utreda ett gammalt olöst fall som handlar om en man som försvann spårlöst för tio år sen. Nu har Enzo tillgång till mer modern och bättre teknologi, nåt som gör att fallet kanske går att lösa. Till sin hjälp har han även studenten Nicole. Enzo och Nicole utgör ett udda team som dock jobbar framgångsrikt, Nicoles pappa till trots. (Ja det är en hel del humor i den här deckaren.) Men Enzo ingår senare i boken i ett annat team, ett team som får känna på att det faktiskt är politik inblandat. Utöver detta får jag som läsare en dos av Enzos privatliv. Enzo är änkling med två döttrar med lika många fruar. En dotter hatar honom, en dotter bor med honom och gillar honom mycket eftersom han har varit hennes enda förälder genom hela livet. En kärlekshistoria är förstås också med i berättelsen, nåt som känns nästan som ett måste i moderna deckare. Tyvärr.
Det här är inte direkt nån actionthriller, men jag tycker att Peter May lyckas bygga upp en bra spänning. Att jobba rättsmedicinskt kan vara ett ganska tidskrävande och långsamt arbete. Utredningen går ändå hyfsat raskt framåt – till dess att det kommer politik med i spelet.
Jag gillar det här lite långsamma tempot. Humordelarna tar inte över och utgör dessutom en typ av humor som tilltalar mig. Och slutet… Slutet är överraskande men framför allt så spännande! Jag tänker läsa de övriga fem delarna i serien.
Mitt omdöme blir det högsta.
Som alla andra böcker av Peter May så fängslar denna mig efter bara några sidor. Det är lätt att känna sympati och intresse för huvudpersonen och man lär sig en hel del om staden Paris. För mig som aldrig har varit där är det dock lite för mycket namn och platser att hålla reda på men bokens handling gör att man bortser från det. Jag ser fram emot följande böcker i serien.
Ett kallt fall är den första delen i Peter Mays bokserie om Enzo Macleod, en skotsk rättsmedicinare som ingått ett vad om att han ska klara av att lösa flera av Frankrikes mest kända mord. I den här boken tar han sig an ett tio år gammalt mysterium rörande Jaques Gaillard som arbetade som lärare på en av landets mest framstående skolor. Enzo hittar alltfler ledtrådar i Paris katakomber, men snart får han en känsla av att spåren placerats ut avsiktligt. Dessutom står det klart att Macleod själv löper stor risk att bli mördarens nästa offer.
En trevlig pusseldeckare
Peter May vet hur man bygger upp spänningen och behåller ett fast grepp om sin läsare. Han hoppar fram och tillbaka i handlingen på ett väldigt skickligt sätt som gör att man aldrig tröttnar på boken, trots att den är något rörig på sina håll. May är dessutom en mästare på miljöbeskrivningar och som läsare känner man det verkligen som att man går på Paris gator. Karaktärerna beskrivs med humor och värme men jag stör mig ibland på vissa sexistiska element i texten. Boken är dock läsvärd tack vare det roliga pussel som författaren lägger ut i bästa Agatha Christie-stil.
En trevlig pusseldeckare
Peter May vet hur man bygger upp spänningen och behåller ett fast grepp om sin läsare. Han hoppar fram och tillbaka i handlingen på ett väldigt skickligt sätt som gör att man aldrig tröttnar på boken, trots att den är något rörig på sina håll. May är dessutom en mästare på miljöbeskrivningar och som läsare känner man det verkligen som att man går på Paris gator. Karaktärerna beskrivs med humor och värme men jag stör mig ibland på vissa sexistiska element i texten. Boken är dock läsvärd tack vare det roliga pussel som författaren lägger ut i bästa Agatha Christie-stil.