Kapacitetstilldelningen på höghastighetsjärnvägen. SOU 2017:105 : Delbetänkande från Sverigeförhandlingen

Syftet har varit att:dels möjliggöra ett snabbt genomförande av höghastighetsjärnvägar på ett sätt som maximerar deras samhällsekonomiska lönsamhet, dels identifiera kostnadseffektiva åtgärder som leder till en förbättrad tillgänglighet och ett ökat bostadsbyggande i framför allt storstäderna med fokus på resurseffektivitet, hållbarhet och förtätning. Utredningen menar att det finns förutsättningar och intresse för att bedriva såväl kommersiell som upphandlad trafik på höghastighetsjärnvägen, men samtidigt att det bygger på att ett antal förutsättningar måste vara uppfyllda. Några av de viktigaste är:Korta restider,hög punktlighet,längre framförhållning i kapacitetstilldelningen än i dag,prioritering av höghastighetstågen i kapacitetstilldelningsprocessen,banavgifter på en rimlig nivå, samtstrategiskt belägna depåer. Under detta analysarbete har från flera håll framförts att dagens kapacitetstilldelningsprocessen kan vara ett problem. Utmaningen består i att regelverket avseende kapacitetstilldelning ger operatörerna mycket kort framförhållning och liten förutsägbarhet. Längre planeringshorisonter bedöms medföra att de som önskar trafikera höghastighetsjärnvägen, och som gör stora investeringar i t.ex. fordon, betydligt tidigare än i dag kan veta att de får bedriva trafik och i grova drag omfattningen på trafiken.