Skam
Bok av Robert Warholm
Frykeboda socken drabbas av ett mordfall i slutet av 1800-talet, offret är en kvinna. Nyheten sprids som en löpeld bland invånarna. Utredningen går framåt men av rädsla för skvaller är det många som håller inne med vad de vet, inte minst på grund av skuld och skam. Själva mordet har skett på riktigt, men i övrigt har historien ändrats.
Bokens handling utspelar sig i en värmländsk stad som heter Frykeboda. Storyn är hämtad från ett gammalt rättsfall som utspelade sig på 1800-talet, ett brutalt sådant. En kvinna blir mördad på grund av sitt samröre med en son till en minst sagt ond mor enligt den sanna storyn. I Skam kommer en ny twist som ger mer till läsarens fantasi. Det händer mycket i Frykeboda och allt är sammankopplat och faktiskt riktigt spännande.
Det som är bra med Skam är att den ger läsaren utrymme till egen inlevelseförmåga, ja det kan kännas som att man är i Frykeboda och ser allt som händer. Språket är målande, men inte beskrivande. Boken är fängslande och svår att lägga ifrån sig trots för få beskrivningar av miljön, även om man inte förstår allt som skrivs. Författaren lägger sin vikt på "här och nu" snarare än beskrivningar, som sagt.
Tyvärr förekommer ganska många särskrivningar, vilket kan störa den mest orutinerade läsaren. Dessutom kan man bli lite störd i storyn då det dyker upp en person på slutet som skulle kunna vara gärningsmannen (och det kanske det är?). Men, det mest negativa är nog allt hoppande i tid. Personligen så orkar jag inte med böcker som nämner årtal i var och varannan rubrik. Men, det är såklart upp till var och en.
Jag skulle rekommendera Skam till alla som gillar gamla rättsfall och som vill ha en förhållandevis ny upplösning på dem, eller kanske en mer nyanserad upplösning. Boken är trots allt hyfsat välskriven och läsvärd trots en del kritik.
Det som är bra med Skam är att den ger läsaren utrymme till egen inlevelseförmåga, ja det kan kännas som att man är i Frykeboda och ser allt som händer. Språket är målande, men inte beskrivande. Boken är fängslande och svår att lägga ifrån sig trots för få beskrivningar av miljön, även om man inte förstår allt som skrivs. Författaren lägger sin vikt på "här och nu" snarare än beskrivningar, som sagt.
Tyvärr förekommer ganska många särskrivningar, vilket kan störa den mest orutinerade läsaren. Dessutom kan man bli lite störd i storyn då det dyker upp en person på slutet som skulle kunna vara gärningsmannen (och det kanske det är?). Men, det mest negativa är nog allt hoppande i tid. Personligen så orkar jag inte med böcker som nämner årtal i var och varannan rubrik. Men, det är såklart upp till var och en.
Jag skulle rekommendera Skam till alla som gillar gamla rättsfall och som vill ha en förhållandevis ny upplösning på dem, eller kanske en mer nyanserad upplösning. Boken är trots allt hyfsat välskriven och läsvärd trots en del kritik.